Min unge är en skitunge!
Jag vet inte riktigt hur jag ska försöka förklara mig själv,
men ibland blir man bara övermodig helt enkelt!;P
Bägge barnen lekte jättefint i vardagrummet helt inne
i duplovärlden så där någonstans tänkte jag att om jag
skyndar mig jättejättemycket så hinner jag nog faktiskt
slänga mig in i duschen och så ut igen innan något
tokigt hinner hända...
Nej, det hann jag INTE.
Astrid vet vart vi förvarar hennes tuschpennor. Och
hon kan både flytta stolar och klättra.
Först skällde jag på henne då jag på en gång jag kom
ut upptäckte hallväggen och toalettdörren. Sen blev jag
ännu mer irriterad när jag såg köksbordet...
... men sen kom Hilding ålandes och då kunde jag
bara inte hålla mig för skratt!
Tur att Astrids tuschpennor är sånna där bra pennor
som försvinner hur lätt som helst med bara lite vatten,
annars hade även vardagsrumsbordet gjort mig rätt så
upprörd.
"Oj oj." Astrid beskådar bekymrat det som har hänt
på väggen. "Hinni rita" försökte hon där ett tag,
MEN GLÖM DET! svarade jag, och så fick hon grina
och tycka väldigt synd om sig själv en liten stund.
... med betoning på en liten stund.
Sen såg hon ut ungefär såhär.
Because she´s the devil in disguise,
Oh yes she is!♥
Hilding som tagged!;)
men ibland blir man bara övermodig helt enkelt!;P
Bägge barnen lekte jättefint i vardagrummet helt inne
i duplovärlden så där någonstans tänkte jag att om jag
skyndar mig jättejättemycket så hinner jag nog faktiskt
slänga mig in i duschen och så ut igen innan något
tokigt hinner hända...
Nej, det hann jag INTE.
Astrid vet vart vi förvarar hennes tuschpennor. Och
hon kan både flytta stolar och klättra.
Först skällde jag på henne då jag på en gång jag kom
ut upptäckte hallväggen och toalettdörren. Sen blev jag
ännu mer irriterad när jag såg köksbordet...
... men sen kom Hilding ålandes och då kunde jag
bara inte hålla mig för skratt!
Tur att Astrids tuschpennor är sånna där bra pennor
som försvinner hur lätt som helst med bara lite vatten,
annars hade även vardagsrumsbordet gjort mig rätt så
upprörd.
"Oj oj." Astrid beskådar bekymrat det som har hänt
på väggen. "Hinni rita" försökte hon där ett tag,
MEN GLÖM DET! svarade jag, och så fick hon grina
och tycka väldigt synd om sig själv en liten stund.
... med betoning på en liten stund.
Sen såg hon ut ungefär såhär.
Because she´s the devil in disguise,
Oh yes she is!♥
Hilding som tagged!;)
Sjukt
Vi är så galet bortskämda nuförtiden med barn som
sover hela och underbara nätter. Man uppmärksammar
dock detta själv först när de INTE gör det! Och så tror
man lite att man nog faktiskt håller på att dö;) och
kan för sitt liv inte förstå att man överlevt långa veckor
och månader av konstanta uppvak och skrikperioder.
Inatt sov jag jättegott mellan 23-01.15. Sen vaknade
vi av att Hilding Vilding stod i sin säng, alldeles för
glad för att det ska vara bra mitt inatten, samtidigt
som han formade höga skriktoner med munnen. En
vällingflaska senare följt med en massa bök och
brottning i våran säng somnade han tillsist om någon
timme senare och eftersom han är kungen av klättring
så smög jag så försiktigt och ljudlöst jag kunde över
honom tillbaka till sin spjälsäng... följt av en liten glad
röst borta vid fönstret;
-Hinni håva!
(freeze och total tystnad)
-Mamma, Hinni håva. Hinni håva, Hinni håva, HINNI
HÅVA, MAMMMAAAA!
-Ja älskling, Hilding sover. Mamma ska sova och
Astrid ska också sova!
-Mamma håva, Hinni, håva, Atti håva, pappa håva,
Frida håva, Ocka håva, Hinni håva, mamma håva
etc etc i en evighet.
(tystnad)
-Gomorron gomorron. Mamma, gomorron. Atti upp,
inte håva. Komma. Komma. Atti upp!
(tystnad)
-Atti bajs! Mamma! Atti bajsa. Atti bajsa. MAMMAAAA!
Självklart hade hon inget bajs men eftersom Hilding
vid detta lag börjat skruva oroväckande mycket på sig
borta i sin säng så gick jag ändå för att hämta över
henne till våran säng och kände direkt när jag
närmade mig sängen att det luktade sjuk. Sen fick vi
en brännhet liten surrpumla i sängen brevid oss. Lite
vatten och alvedon senare, ny blöja och och en välling-
flaska så låg hon och sjöng sånger. Sen ropade hon
på Alvin, föröskte krypa iväg, lät som en brandbil och
hade nästan somnat till när tidningsbudet kom
körande på gatan utanför (ja, runt 04 då;P).
-WOW flygplan! Mamma, flygplan. Flygplan. Flygplan.
Jag och Daniel;
-VAR TYST OCH LÄGG DIG NER!
(tystnad)
-Helikoppe. Helikoppe. Pappa! Mamma! Helikoppe.
Tur att barn är söta även på natten.
Sen vaknade vi i vanlig ordning där kring 5.30 av en
liten Hilding som hoppar runt i sing säng och ropar,
glad som en solstråle. Och direkt så vaknar såklart
då även Astrid.
Behöver jag tillägga att vi är lite trötta idag.
Och Astrid är febrig.
Men f*n så bra vi BRUKAR sova om nätterna. Ja, jag
säger då det; Life is gooood... i vanliga fall!
Astrid tänker minsann inte sitta inne och mysa i soffan
med mamma bara för att hon har feber. Hon ska ut och
leka i sandlådan när mamma är tråkig och inte låter
henne gå på dagis.
Efter en massa tjat och bråk, tårar och gnäll så ger jag
efter och säger surt "Men gå ut i sanlådan då! Gå då!
Gör det" "Japp" säger Astrid nöjt och spatserar sedan
ut i blötgräset och sätter sig och skottar sand i en hink
i en kvart ungefär. Sen är hon ganska trött och kan
tänka sig att komma in och lägga sig i soffan och se
film... om hon får sin "nam nam" (napp;).
"Okej" säger jag och så har vi en deal.
En väldigt bra deal tycker jag som nu faktiskt har det
rätt så bekvämt med dator, kaffe och täcke
... och två sovande små söta barn!:)
Pa-pa-pe-gojja
Astrid fortsätter sina pappegojja-dagar och surrar
plötsligt på huuur mycket som helst. För det mesta är det
bara roligt men lite kan jag erkänna att jag suckar ibland;
"Inte den mamma, nannan" säger hon när det är dags att
klä på sig. "Inte mat" "Inte sova" "Sluta bråka mamma"
"Umheete", det mesta är nej och sluta.
Eller när jag bara vill göra så lite som möjligt och Astrid
kommer och drar mig i handen "Mom mamma, leka mig"
"Mom mamma, rita mig", "Mom mamma Atti ut" "Mamma
bygga den" "Hjälpa mig öppna den" .
Det var mycket enklare att komma undan när hon inte
kunde prata;P
Å andra sidan är hon bara det sötaste som finns när hon
sjunger Bä bä vita lamm och Imse vimse spindel och
berättar att dockorna har bajsat och att hon måste byta
blöjor på dom och tvätta "bumpa, bumpa, bumpan"
Daniel jobbar hela dagen idag (Hata, HATA universitetet)
och själv har jag druckit kaffe och fikat chesecake med
Jenny, promenerat ner till djuren med Astrid med Hilding
i vagnen, städat lite ute på gården och slagits lite med
tvättstugan som attackerar mig så fort jag passerar.
Hilding somnade precis i min famn (inte bra med tanke
på hur tidigt han då kommer att vakna imorgon), Ozzy
är i sin tremännings stuga och fiskar och små/stor
tjejjerna ska snart promenera upp till ica och köpa lite
lördagsgodis och sen ska vi kolla film. Förhoppningsvis
kommer Daniel hem ganska snart, men säker kan man
aldrig vara.
Världens finaste surrhumla pumla myser i
soffan alldeles för tiidigt på morgonen;)
plötsligt på huuur mycket som helst. För det mesta är det
bara roligt men lite kan jag erkänna att jag suckar ibland;
"Inte den mamma, nannan" säger hon när det är dags att
klä på sig. "Inte mat" "Inte sova" "Sluta bråka mamma"
"Umheete", det mesta är nej och sluta.
Eller när jag bara vill göra så lite som möjligt och Astrid
kommer och drar mig i handen "Mom mamma, leka mig"
"Mom mamma, rita mig", "Mom mamma Atti ut" "Mamma
bygga den" "Hjälpa mig öppna den" .
Det var mycket enklare att komma undan när hon inte
kunde prata;P
Å andra sidan är hon bara det sötaste som finns när hon
sjunger Bä bä vita lamm och Imse vimse spindel och
berättar att dockorna har bajsat och att hon måste byta
blöjor på dom och tvätta "bumpa, bumpa, bumpan"
Daniel jobbar hela dagen idag (Hata, HATA universitetet)
och själv har jag druckit kaffe och fikat chesecake med
Jenny, promenerat ner till djuren med Astrid med Hilding
i vagnen, städat lite ute på gården och slagits lite med
tvättstugan som attackerar mig så fort jag passerar.
Hilding somnade precis i min famn (inte bra med tanke
på hur tidigt han då kommer att vakna imorgon), Ozzy
är i sin tremännings stuga och fiskar och små/stor
tjejjerna ska snart promenera upp till ica och köpa lite
lördagsgodis och sen ska vi kolla film. Förhoppningsvis
kommer Daniel hem ganska snart, men säker kan man
aldrig vara.
Världens finaste surrhumla pumla myser i
soffan alldeles för tiidigt på morgonen;)
Tredje dagen
Inskolningen på nya förskolan går super! Idag har Astrid
varit "själv" och lekt och busat medans jag och Hilding
hängt inne på förskolan med Lisa och en annan mamma.
Vi vuxna blev bjudna på kaffe och nybakta bullar (igen:)
och sen när Hilding blev grinig bäddade jag ner honom i
vagnen och tog en promenad och lite the och kaka
hemma hos Lisa innan jag hämtade upp Pumlan igen
strax efter 12. Hon hade inte frågat efter mig en enda
gång, bara lekt och varit strålande glad hela tiden
(nästan liite sorgligt ju;). Man skulle nog kunna säga att
Astrid är färdiginskolad, men på måndag får hon komma
en liten stund och leka iaf (annars blir ju hennes tider
vanliga 9-14 tis-tors) bara för att.
På väg hem sen idag stötte vi på Oskar och Frida och
deras kompisar som var ute på lunchrast samtidigt som vi
kom gående över skolgården. Det är så roligt att se hur
alla barnen lyser upp när de får syn på varandra. Hemma
kan de bråka i massor men stöter de på varandra ute
bara sådär så är de alltid som bästa vänner. Hilding
ÄLSKAR Oskar och Astrid ropar "Frida" efter varje stortjej
hon ser med ljust hår.
Hilding flirtar med Ozzy... eller tvärtom.
Astrid och Frida.
varit "själv" och lekt och busat medans jag och Hilding
hängt inne på förskolan med Lisa och en annan mamma.
Vi vuxna blev bjudna på kaffe och nybakta bullar (igen:)
och sen när Hilding blev grinig bäddade jag ner honom i
vagnen och tog en promenad och lite the och kaka
hemma hos Lisa innan jag hämtade upp Pumlan igen
strax efter 12. Hon hade inte frågat efter mig en enda
gång, bara lekt och varit strålande glad hela tiden
(nästan liite sorgligt ju;). Man skulle nog kunna säga att
Astrid är färdiginskolad, men på måndag får hon komma
en liten stund och leka iaf (annars blir ju hennes tider
vanliga 9-14 tis-tors) bara för att.
På väg hem sen idag stötte vi på Oskar och Frida och
deras kompisar som var ute på lunchrast samtidigt som vi
kom gående över skolgården. Det är så roligt att se hur
alla barnen lyser upp när de får syn på varandra. Hemma
kan de bråka i massor men stöter de på varandra ute
bara sådär så är de alltid som bästa vänner. Hilding
ÄLSKAR Oskar och Astrid ropar "Frida" efter varje stortjej
hon ser med ljust hår.
Hilding flirtar med Ozzy... eller tvärtom.
Astrid och Frida.
Andra dagen
Andra inskolningsdagen idag och allt går fortfarande
lika bra. Hela morgonen var Astrid glad och sjöng
sånger och framme vid dagis hoppade hon ur vagnen
och öppnade grinden åt mig och Hilding och sprang in
på gården... tills pedagogerna glatt sa "Hej Astrid!",
då blev hon lite blyg och hoppade upp i vagnen igen
där hon satt och observerade en liten stund medans
jag gick och satte mig en bit bort. Till samlingen ville
hon först bli buren men med en vaken Hilding i
vagnen föredrog jag att erbjuda henne att hålla hand,
och det gick också bra. Vid stubbarna hämtade jag
sittunderlag till oss båda och Astrid fick välja själv
vart hon ville sitta. Läskigt när kotten kom fram till
henne och frågade hennes namn (dessa läskiga
kottar;) men sen smälte hon upp under samlingen
och efteråt lekte hon på som vanligt. Hon håller lite
koll på vart jag befinner mig men idag kunde jag ta
med mig Hilding in en stund och dricka kaffe och
fylla i lite papper medans Astrid var kvar ute med de
andra. Efter 20 min ungefär hade börjat gå runt och
leta efter mig lite smått, men ingen alls panik.
Imorgon kommer alla barnen att gå tillsammans på
förmiddagen och så ska de få prova äta lunch.
Ska bli spännande!
♥♥♥
Tog in en av korgarna utifrån med sandlådeleksaker igår,
perfekt att ha som 2:a badbalja tyckte Astrid då Hilding
som vanligt tog upp större delen av badvattnet senare på
kvällen och plaskar och snor grejjer hela tiden när Astrid
helst vill sitta i "lugn och ro" och skopa vatten i en hink.
lika bra. Hela morgonen var Astrid glad och sjöng
sånger och framme vid dagis hoppade hon ur vagnen
och öppnade grinden åt mig och Hilding och sprang in
på gården... tills pedagogerna glatt sa "Hej Astrid!",
då blev hon lite blyg och hoppade upp i vagnen igen
där hon satt och observerade en liten stund medans
jag gick och satte mig en bit bort. Till samlingen ville
hon först bli buren men med en vaken Hilding i
vagnen föredrog jag att erbjuda henne att hålla hand,
och det gick också bra. Vid stubbarna hämtade jag
sittunderlag till oss båda och Astrid fick välja själv
vart hon ville sitta. Läskigt när kotten kom fram till
henne och frågade hennes namn (dessa läskiga
kottar;) men sen smälte hon upp under samlingen
och efteråt lekte hon på som vanligt. Hon håller lite
koll på vart jag befinner mig men idag kunde jag ta
med mig Hilding in en stund och dricka kaffe och
fylla i lite papper medans Astrid var kvar ute med de
andra. Efter 20 min ungefär hade börjat gå runt och
leta efter mig lite smått, men ingen alls panik.
Imorgon kommer alla barnen att gå tillsammans på
förmiddagen och så ska de få prova äta lunch.
Ska bli spännande!
♥♥♥
Tog in en av korgarna utifrån med sandlådeleksaker igår,
perfekt att ha som 2:a badbalja tyckte Astrid då Hilding
som vanligt tog upp större delen av badvattnet senare på
kvällen och plaskar och snor grejjer hela tiden när Astrid
helst vill sitta i "lugn och ro" och skopa vatten i en hink.
Läskigt
Astrid verkar vara inne i en väldigt skrajsen period just
nu. Massor av saker är plötsligt "läskigt". Tvättmaskinen
som vi byter blöjor ovanpå är "läskigt", hundar som
skäller på långt håll är "läskigt" idag hittade hon en myra
på marken ute i lekparken och utropade glatt först "wow,
bikka, bikka, bikka" (som är samlingsnamnet för mygga,
fluga, myra etc;) innan hon efter en liten stund kom att
myran nog också var "läskigt" och att hon var "rädd".
Igår berättade jag att det snart börjar bli dags för dagis,
"inte dagis, läskigt" tyckte Astrid då men ikväll när jag
berättade av vi ska gå till dagis imorgon då vi vaknar
utropade Astrid glatt "JAAA, dagis! Mom Hinni dagis!"
och började dra i lillebror. "Nej inte nu, imorgon. Först
måste vi sova och sen när vi har vaknat och ätit frukost
då ska vi gå till dagis". "Jaaaa" hurrade Astrid, men det
svänger tydligen fort så vi får väl se vad hon säger
imorgon.
Snurrar i karusellen i Den nya lekparken, som
storbarnen kallar den.
Åker rutschkana i den lilla klätterställningen.
Hilding somnade i vagnen så ett bra tag hann vi
leka bara jag och Astrid. Astrid älskar lekparker och
skulle kunna leka där hur länge som helst, själv är
jag inte lika road riktigt lika länge så efter ett tag
mutade jag henne med en chokladboll nere på
miljögården mest för att komma därifrån.
Miljögården.
10kr för två chokladbollar och ytterligare en 10:a för
en kaffe så gick vi sen en sväng förbi fåren och
grisarna innan vi styrde hemmåt.
Planen var egentligen att klippa gräset, det behövs om
vi säger så, men så fastnade vi/jag med att plocka
vinbär istället (mycket roligare) och sen kom regnet
så gräset får vänta ett tag till.
Plockar vinbär.
Astrid fick en egen burk att plocka i och helt otroligt
så plockade hon faktiskt en hel massa bär i den!
Hilding blev matad med en hel massa också, men
han var verkligen inte missnöjd över det,
Dagens outfit; Astrids skaloverall och en rånarluva
från Molo som inte är så enkel att slita av.
Helt perfekt!
Tidigare hade han även rosa halvklumpiga handskar
från h&m men de fick han slippa när han skulle
plocka vinbär.
Våran vackra blomsteräng-gräsmatta i bakgrunden,
men v-f snart kommer ändå snön;)
nu. Massor av saker är plötsligt "läskigt". Tvättmaskinen
som vi byter blöjor ovanpå är "läskigt", hundar som
skäller på långt håll är "läskigt" idag hittade hon en myra
på marken ute i lekparken och utropade glatt först "wow,
bikka, bikka, bikka" (som är samlingsnamnet för mygga,
fluga, myra etc;) innan hon efter en liten stund kom att
myran nog också var "läskigt" och att hon var "rädd".
Igår berättade jag att det snart börjar bli dags för dagis,
"inte dagis, läskigt" tyckte Astrid då men ikväll när jag
berättade av vi ska gå till dagis imorgon då vi vaknar
utropade Astrid glatt "JAAA, dagis! Mom Hinni dagis!"
och började dra i lillebror. "Nej inte nu, imorgon. Först
måste vi sova och sen när vi har vaknat och ätit frukost
då ska vi gå till dagis". "Jaaaa" hurrade Astrid, men det
svänger tydligen fort så vi får väl se vad hon säger
imorgon.
Snurrar i karusellen i Den nya lekparken, som
storbarnen kallar den.
Åker rutschkana i den lilla klätterställningen.
Hilding somnade i vagnen så ett bra tag hann vi
leka bara jag och Astrid. Astrid älskar lekparker och
skulle kunna leka där hur länge som helst, själv är
jag inte lika road riktigt lika länge så efter ett tag
mutade jag henne med en chokladboll nere på
miljögården mest för att komma därifrån.
Miljögården.
10kr för två chokladbollar och ytterligare en 10:a för
en kaffe så gick vi sen en sväng förbi fåren och
grisarna innan vi styrde hemmåt.
Planen var egentligen att klippa gräset, det behövs om
vi säger så, men så fastnade vi/jag med att plocka
vinbär istället (mycket roligare) och sen kom regnet
så gräset får vänta ett tag till.
Plockar vinbär.
Astrid fick en egen burk att plocka i och helt otroligt
så plockade hon faktiskt en hel massa bär i den!
Hilding blev matad med en hel massa också, men
han var verkligen inte missnöjd över det,
Dagens outfit; Astrids skaloverall och en rånarluva
från Molo som inte är så enkel att slita av.
Helt perfekt!
Tidigare hade han även rosa halvklumpiga handskar
från h&m men de fick han slippa när han skulle
plocka vinbär.
Våran vackra blomsteräng-gräsmatta i bakgrunden,
men v-f snart kommer ändå snön;)
"Nä ita tolen!"
Nä. Precis.
Sen är att veta och att göra två helt olika saker;
-Har du ritat på stolen Astrid?
-Ja.
-Får man rita på stolar?
-Nä.
-Vart får man rita?
-Pappä.
-Ja. Varför har du ritat på stolen då?
Astrid tittar upp och flinar;
-Umetee (=dumheter), Baja baja!
Jädrans skitunge!♥
I lekparken
Jag hinner fasiken knappt blogga (eller göra mycket
annat vid datorn) längre, nu när jag går omkring och är
föräldraledig igen. Fullt ös medvetslös gäller. Men roligt
är det. Idag, efter några om och men, tog vi oss ut och
lekte lite i en liten lekpark här brevid, hälsade på hos
fåren ("läskigt mamma, rädd") och grisarna ner vid
miljögården och allmänt luftat oss lite.
Astrid är så himla rolig nu när man faktiskt förstår vad
hon säger (för det mesta). Hon är så duktig och
förståndig (också för det mesta;) och helt söt med alla
uttryck hon säger och klurar på. Fåren har hon varit
ganska rädd för länge men det är först nu som hon
börjat kunna sätta ord på det. Massor av saker är lite
"läskigt" just nu. Mormors små vita vovvar är "läskigt",
fåren är "läskigt" och idag pekade hon på enl kotte på
marken i lekparken och undrade "va e de" och när jag
svarade att det var en kotte från en tall så tycket
Astrid att det var en "läskigt kotte" och vågade först
inte peta i den, haha!
Blir spännande att se vad hon säger på onsdag då
inkolningen på nya dagiset börjar;)
Astrid blir lite rädd eller "dädd" ibland.
Men oftast inte.
"Nej Hinni, sluuta!"
"Inte äta" "Blähh"
... är annars sånt hon ofta säger när vi är ute.
Kan inte förstååå vad hon kan ha fått det ifrån.
Hilding äter allt och ÄLSKAR mat, snottar gärna till sig
av Astrids rester så fort han kommer åt. Annars äter
han smulor från golvet (väldigt praktiskt), papper,
damm och annat skräp. Sätter man honom ute i en
sandlåda så bara inte äter han sanden, han SKOPAR
i sig hela knytnävar fulla av sand. Flyttar man honom
till gräset så äter han gräs, pinnar och kottar. Sätter
man ut honom på asfalten så äter han stenar, grus
och barr.
Det är bara att välja.
En mage av stål måste barnet ha!
Hilding käkar skrovmål.
Kan bara tillägga också att lurvjacka och skalbyxa på
en ålandes galning ute bland sand och gräs är värdelöst,
VÄRDELÖST!
Allting fastnar i fleecen och byxan innehåller den
resterande halvan av sandlådan som galningen inte
ätit upp bara efter några minuter.
Imorgon blir det inbakning i alldeles för stor skaloverall
som gäller. Och kanske ett par stora klumpiga handskar
som bara inte går att dra av;)
annat vid datorn) längre, nu när jag går omkring och är
föräldraledig igen. Fullt ös medvetslös gäller. Men roligt
är det. Idag, efter några om och men, tog vi oss ut och
lekte lite i en liten lekpark här brevid, hälsade på hos
fåren ("läskigt mamma, rädd") och grisarna ner vid
miljögården och allmänt luftat oss lite.
Astrid är så himla rolig nu när man faktiskt förstår vad
hon säger (för det mesta). Hon är så duktig och
förståndig (också för det mesta;) och helt söt med alla
uttryck hon säger och klurar på. Fåren har hon varit
ganska rädd för länge men det är först nu som hon
börjat kunna sätta ord på det. Massor av saker är lite
"läskigt" just nu. Mormors små vita vovvar är "läskigt",
fåren är "läskigt" och idag pekade hon på enl kotte på
marken i lekparken och undrade "va e de" och när jag
svarade att det var en kotte från en tall så tycket
Astrid att det var en "läskigt kotte" och vågade först
inte peta i den, haha!
Blir spännande att se vad hon säger på onsdag då
inkolningen på nya dagiset börjar;)
Astrid blir lite rädd eller "dädd" ibland.
Men oftast inte.
"Nej Hinni, sluuta!"
"Inte äta" "Blähh"
... är annars sånt hon ofta säger när vi är ute.
Kan inte förstååå vad hon kan ha fått det ifrån.
Hilding äter allt och ÄLSKAR mat, snottar gärna till sig
av Astrids rester så fort han kommer åt. Annars äter
han smulor från golvet (väldigt praktiskt), papper,
damm och annat skräp. Sätter man honom ute i en
sandlåda så bara inte äter han sanden, han SKOPAR
i sig hela knytnävar fulla av sand. Flyttar man honom
till gräset så äter han gräs, pinnar och kottar. Sätter
man ut honom på asfalten så äter han stenar, grus
och barr.
Det är bara att välja.
En mage av stål måste barnet ha!
Hilding käkar skrovmål.
Kan bara tillägga också att lurvjacka och skalbyxa på
en ålandes galning ute bland sand och gräs är värdelöst,
VÄRDELÖST!
Allting fastnar i fleecen och byxan innehåller den
resterande halvan av sandlådan som galningen inte
ätit upp bara efter några minuter.
Imorgon blir det inbakning i alldeles för stor skaloverall
som gäller. Och kanske ett par stora klumpiga handskar
som bara inte går att dra av;)
Såklart
... lite bilder (dock kassa från min kassa mobil) på
världens sötaste också!
Vi stannade till (betyder egentligen att Astrid hoppade ur
vagnen;) vid en liten lekplats mellan villorna på väg hem
från en "utflykt" till Ica och barnen fick leka lite.
Funderar nästan på att göra en liten syskonkategori eller
liknande till bloggen bara för de är så jäkla fina och söta
tillsammans, hänger alltid med eller brevid varandra och
verkar i stort sätt alltid ha så himla roligt ihop.
Fina fina Lillasyster och Lillebror♥
-Gunga Hinni. Jaaa, bra! hejjar Astrid på
medans hon gör fart.
-Yiiehaa! Astrid rider häst.
Åker rutschkana tillsammans.
-Kom Hinni, kom! Det är inte så lätt att hinna med
dock för Astrids väntetid är inte alltför lång, några
gånger fick Hilding åka framför henne i famnen
men de flesta gånger höll jag i honom för då hade
Astrid redan stuckit.
Hilding i vagnen på väg hem med manliga rosa
vovve-väskan i lack.
Astrid har för övrigt gått och blivit värsta pappegojjan,
Daniel hävdar att hon varit likadan länge men jag
tycker det ändå det är skillnad bara nu över helgen.
Hela vägen till Ica satt hon och pekade på allt hon såg
runt omkring sig (även andra människor) och sa
"va e det" och så fick jag svara, sen upprepar hon hela
tiden ord från allt man säger så nu gäller det att passa
sig, även om hon fortfarande också pratar mycket på
hebreiska?!? Inne på Ica och utanför skulle hon sen
också bestämt ropa "hej" och "hejdå" till varenda kotte
som hon råkade få syn på och ikväll när jag skulle söva
henne så önskade jag nästan att jag hade haft ett par
öronproppar där efter ett tag. Roligt att höra lite hur
hon tänker iaf, Hilding låter mest Ahhhgggghhh och
Öööööhhhhh, förutom nä, mamma och pappa som det
också låter som att han säger ibland.
Och påtal om ingenting, iskalla händer hade
småttingarna bägge två efter att vi varit ute idag.
Är det nu det redan börjar bli dags för fingervantar
alltså?!
världens sötaste också!
Vi stannade till (betyder egentligen att Astrid hoppade ur
vagnen;) vid en liten lekplats mellan villorna på väg hem
från en "utflykt" till Ica och barnen fick leka lite.
Funderar nästan på att göra en liten syskonkategori eller
liknande till bloggen bara för de är så jäkla fina och söta
tillsammans, hänger alltid med eller brevid varandra och
verkar i stort sätt alltid ha så himla roligt ihop.
Fina fina Lillasyster och Lillebror♥
-Gunga Hinni. Jaaa, bra! hejjar Astrid på
medans hon gör fart.
-Yiiehaa! Astrid rider häst.
Åker rutschkana tillsammans.
-Kom Hinni, kom! Det är inte så lätt att hinna med
dock för Astrids väntetid är inte alltför lång, några
gånger fick Hilding åka framför henne i famnen
men de flesta gånger höll jag i honom för då hade
Astrid redan stuckit.
Hilding i vagnen på väg hem med manliga rosa
vovve-väskan i lack.
Astrid har för övrigt gått och blivit värsta pappegojjan,
Daniel hävdar att hon varit likadan länge men jag
tycker det ändå det är skillnad bara nu över helgen.
Hela vägen till Ica satt hon och pekade på allt hon såg
runt omkring sig (även andra människor) och sa
"va e det" och så fick jag svara, sen upprepar hon hela
tiden ord från allt man säger så nu gäller det att passa
sig, även om hon fortfarande också pratar mycket på
hebreiska?!? Inne på Ica och utanför skulle hon sen
också bestämt ropa "hej" och "hejdå" till varenda kotte
som hon råkade få syn på och ikväll när jag skulle söva
henne så önskade jag nästan att jag hade haft ett par
öronproppar där efter ett tag. Roligt att höra lite hur
hon tänker iaf, Hilding låter mest Ahhhgggghhh och
Öööööhhhhh, förutom nä, mamma och pappa som det
också låter som att han säger ibland.
Och påtal om ingenting, iskalla händer hade
småttingarna bägge två efter att vi varit ute idag.
Är det nu det redan börjar bli dags för fingervantar
alltså?!
Den där Astrid
Jag vet inte riktigt om man kan kalla det för trots...
men OH MY GOD så j*kla pillrig och påhittig hon kan vara
ibland. Eller ibland och ibland, mest hela tiden egentligen.
Nästan så man skulle kunna säga jobbig ibland. Men bara
ibland, för samtidigt är hon så himla glad och gullig mest
hela tiden och ingenting som hon gör gör hon ju heller
för att vara dum eller elak.
(Även om Oskar och Frida ibland hävdar motsatsen!;)
Förra veckan lyckades hon få fast i sladden till fönster-
lampan från sin spjälsäng och jag hittade henne sittandes
filurandes för sig själv en stund senare i sängen med
blod som rann från ett jack i pannan och glas-splitter fullt
i sängen från glödlampan som måste ha krossats mot
kanten på spjälsängen då hon fiskat lampan till sig från
andra sidan fönsterbrädan.
-Mamma, titta lampa! sa hon glatt och pekade på
kaoset i sängen.
I veckan har vi hittills klarat oss utan speciellt mycket
blod men istället verkat temat ha varit "rita överallt
förutom på pappret". Fridas skrivbord har fått två nya
färger som inte går bort, Ozzys byrå fick på minus 3
Astrid-sekunder en brun teckning i krita (som lyckligtvis
gick att tvätta bort) vardagsrumsbordet har tydligen
blyerts runt efter kanten på hela bordsskivan och toalett-
dörren var till alldeles nyss pyntad röd av någon som
använt sylt som fingerfärg..
Men håll barnet borta från saker som färgar av sig kan
tyckas. Jo, men det är betydligt lättare sagt än gjort.
Astrid är nämligen väldigt mobil och kan öppna både
dörrar, lådor och skåp alldeles själv, gärna lite tyst och
oftast väldigt fort och i smyg för att ingen jobbig större
person ska komma ivägen och förstöra för henne. De
flesta av lådspärrarna vi haft uppskruvade är numera
sönderslitna och spärrar inte mycket alls nuförtiden.
Pallar och stolar har en förmåga att byta plats efter en
viss liten persons tokiga behov och saker och ting
förblir inte alltid kvar där man lägger dem.
För någon dag sedan fick Daniel torka upp arton
krossade ägg som råkat ramla ner från kylskåpet och
bara en liten stund senare var det vällingpulver som
klädde golvet efter ett missöde då Astrid skulle hjälpa
till att blanda välling åt lillebror(?!).
Världens sötaste på väg mot storasysters förbjudna
rum i fjolårets snygga stövlar från Stadium och nya
ryggsäcken från Molo.
Till veckan ska skafferiet absolut spärras och ett par
enkla, men ack så fiffiga, haspar kommer också att
skruvas upp en bra bit över Pumlan-höjd på först och
främst Fridans dörr.
Steg ett av nya (och aningen hårdare;) Mommy`s
home-tiden. Efter att ha chillat på jobb större delen
av sommaren nu så har jag absolut noll och inget
tålamod uppbyggt i mitt immunförsvar till att hålla
på och vakta och tjata dagarna igenom om tjorv och
tokigheter. För sa jag det, på måndag jobbar jag
min sista dag och sen blir jag föräldraledig igen
ända fram till nyår.
Oh Yeah, väldigt nice!:)
men OH MY GOD så j*kla pillrig och påhittig hon kan vara
ibland. Eller ibland och ibland, mest hela tiden egentligen.
Nästan så man skulle kunna säga jobbig ibland. Men bara
ibland, för samtidigt är hon så himla glad och gullig mest
hela tiden och ingenting som hon gör gör hon ju heller
för att vara dum eller elak.
(Även om Oskar och Frida ibland hävdar motsatsen!;)
Förra veckan lyckades hon få fast i sladden till fönster-
lampan från sin spjälsäng och jag hittade henne sittandes
filurandes för sig själv en stund senare i sängen med
blod som rann från ett jack i pannan och glas-splitter fullt
i sängen från glödlampan som måste ha krossats mot
kanten på spjälsängen då hon fiskat lampan till sig från
andra sidan fönsterbrädan.
-Mamma, titta lampa! sa hon glatt och pekade på
kaoset i sängen.
I veckan har vi hittills klarat oss utan speciellt mycket
blod men istället verkat temat ha varit "rita överallt
förutom på pappret". Fridas skrivbord har fått två nya
färger som inte går bort, Ozzys byrå fick på minus 3
Astrid-sekunder en brun teckning i krita (som lyckligtvis
gick att tvätta bort) vardagsrumsbordet har tydligen
blyerts runt efter kanten på hela bordsskivan och toalett-
dörren var till alldeles nyss pyntad röd av någon som
använt sylt som fingerfärg..
Men håll barnet borta från saker som färgar av sig kan
tyckas. Jo, men det är betydligt lättare sagt än gjort.
Astrid är nämligen väldigt mobil och kan öppna både
dörrar, lådor och skåp alldeles själv, gärna lite tyst och
oftast väldigt fort och i smyg för att ingen jobbig större
person ska komma ivägen och förstöra för henne. De
flesta av lådspärrarna vi haft uppskruvade är numera
sönderslitna och spärrar inte mycket alls nuförtiden.
Pallar och stolar har en förmåga att byta plats efter en
viss liten persons tokiga behov och saker och ting
förblir inte alltid kvar där man lägger dem.
För någon dag sedan fick Daniel torka upp arton
krossade ägg som råkat ramla ner från kylskåpet och
bara en liten stund senare var det vällingpulver som
klädde golvet efter ett missöde då Astrid skulle hjälpa
till att blanda välling åt lillebror(?!).
Världens sötaste på väg mot storasysters förbjudna
rum i fjolårets snygga stövlar från Stadium och nya
ryggsäcken från Molo.
Till veckan ska skafferiet absolut spärras och ett par
enkla, men ack så fiffiga, haspar kommer också att
skruvas upp en bra bit över Pumlan-höjd på först och
främst Fridans dörr.
Steg ett av nya (och aningen hårdare;) Mommy`s
home-tiden. Efter att ha chillat på jobb större delen
av sommaren nu så har jag absolut noll och inget
tålamod uppbyggt i mitt immunförsvar till att hålla
på och vakta och tjata dagarna igenom om tjorv och
tokigheter. För sa jag det, på måndag jobbar jag
min sista dag och sen blir jag föräldraledig igen
ända fram till nyår.
Oh Yeah, väldigt nice!:)
Bråkigt
Igår bråkade jag och Astrid.
Såhär i efterhand har jag svårt att tänka att man ens kan
bli arg på någon som är så söt, men när man väl står där
trött och jävlig och en viss liten person mest hittar på
rackartyg och sen inte tycker att hon behöver sova... alls,
fastän man själv hade kunnat somna ståendes, då blir
jag varken trevlig eller särskilt rolig att umgås med.
Daniel var och fiskade och Hilding var supertrött och
somnade ganka tidigt. På den korta tiden det tog mig att
söva honom passade Pumlan på att bryta sönder Fridas
solglasögon och hälla ut ett paket flingor på köksgolvet.
Sen slet hon ner tavellisten som satt ovanför hennes
spjälsäng och rev ut sidor ur en av böckerna som stått där.
-Jag blir jättearg på dig när du gör sådär, skällde jag på
henne. Men då rynkade hon bara ihop sina söta små
ögonbryn och hytte "ajja bajja" åt mig med ett litet finger
och morrade "arg".
-Skiter väl jag i om du är arg, JAG är arg på dig!
förklarade jag tillbaka.
Sen försökte jag bli kompis igen och erbjöd henne både
bokläsning och att komma över och mysa i våran säng.
Jag kunde t.om bjuda på lite sång... men det hade jag
inget för så Pumlan hamnade i sin säng igen,
argskrikandes efter att hon provat med både bajstricket
och att ropa efter Frida. Hade hon kunnat prata mer har
jag en gissnig på att hon skulle skrika att jag var
världens sämsta mamma och att hon minsann skulle
rymma och skaffa sig en ny, typ.
Själv surade och tjurade medans jag kollade på hur
helyllej*vlaErnst gjorde egna fina oljor och vinägrar i
glasburkar och gjöt en skitsnygg köksö i betong.
Jag vill också ha en köks-ö!
Och ibland egen ö.
Självklart somnade sen Astrid sött ungefär samtidigt
som mitt tv-program slutade, och vaknade trött men
glad tidigt imorse av att Lillebror klev upp. För självklart
kan man inte sova om någon annan är vaken.
Sova är tydligen ett påhitt!
Astrid ritar. Lite på pappret, lite på bordet och så lite
mera på pappret, lite på pallen och sen får hon
gå och hämta trasan och torka bort allt som
"hamnat" fel.
Underbara unge♥
När kommer den?
Trotsen!
Jag går fortfarande lite halvt om halvt och väntar på den
berömda och omtalade (kanske framförallt fasade) 2-års
trotsen. Hittills uppvisar Astrid inte ett enda spår av den.
Hon har istället gått och blivit raka motsatsen till trotsig den
senaste tiden?!? Är det för att vi ska känna käftsmällen
mycket bättre sen då hon går och blir smått rabiat...
eller är hon redan färdig???
Ja, inte vet jag men just nu har vi värsta förståndiga stor-
tjejjen hemma och det är ganska underbart. Visst händer
det fortfarande att hon måste testa gränserna litegrann
och rymmer ut på gatan när hon är ute fastän hon inte
får, plötsligt blir döv då man ber henne göra eller kanske
framförallt INTE göra vissa saker, river ut grejjer (som
hon inte får röra) trashar Fridas rum om dörren råkar stå
aningens på glänt och slänger en och annan sak i golvet
då hon blir arg för att hon inte får som hon vill.
Men det är fortfarande väldigt, väldigt överkomligt.
För det mesta är hon värsta lill-mamman som håller koll
på Hilding så han inte gör några dumheter. Hon är också
väldigt mån om att han inte ska göra illa sig eller göra illa
någon annan och hon blir väldigt bekymrad när de vilda
kusinerna från söder;) knuffas och slåss. Det är nästan
lika jobbigt för henne när de knuffar henne som när de
knuffar varandra.
"Nej" "sluuta" "släpp" ropar hon ganska ofta och vill att
alla ska vara sams (och gärna göra som HON vill, men
ändå;).
Lillebror kan få sig någon smäll då och då främst när det
är mig som Astrid är arg på eftersom hon klurat ut att
Hilding är min svaga punkt. Men annars slåss hon nästan
ingenting längre. Ozzy får sig några knytnävsslag ibland
... men då är det nästan så att han förtjänar det!;P
Daniel har det alltså rätt bra där hemma nu medans det
är min tur att jobba. Nästan lite fööör bra kan jag tycka
ibland.
Tur att Hilding ger honom lite att jobba med!;)
Men fatta vad jag kommer tjura om underbarnet Astrid
skulle bestämma sig för att flytta till hösten och ersättas
av ett litet 2-års monster då det är min tur att gå
hemma igen. Nej tack.
Så det är nu eller aldrig trotsen,
hör du det!
Jag går fortfarande lite halvt om halvt och väntar på den
berömda och omtalade (kanske framförallt fasade) 2-års
trotsen. Hittills uppvisar Astrid inte ett enda spår av den.
Hon har istället gått och blivit raka motsatsen till trotsig den
senaste tiden?!? Är det för att vi ska känna käftsmällen
mycket bättre sen då hon går och blir smått rabiat...
eller är hon redan färdig???
Ja, inte vet jag men just nu har vi värsta förståndiga stor-
tjejjen hemma och det är ganska underbart. Visst händer
det fortfarande att hon måste testa gränserna litegrann
och rymmer ut på gatan när hon är ute fastän hon inte
får, plötsligt blir döv då man ber henne göra eller kanske
framförallt INTE göra vissa saker, river ut grejjer (som
hon inte får röra) trashar Fridas rum om dörren råkar stå
aningens på glänt och slänger en och annan sak i golvet
då hon blir arg för att hon inte får som hon vill.
Men det är fortfarande väldigt, väldigt överkomligt.
För det mesta är hon värsta lill-mamman som håller koll
på Hilding så han inte gör några dumheter. Hon är också
väldigt mån om att han inte ska göra illa sig eller göra illa
någon annan och hon blir väldigt bekymrad när de vilda
kusinerna från söder;) knuffas och slåss. Det är nästan
lika jobbigt för henne när de knuffar henne som när de
knuffar varandra.
"Nej" "sluuta" "släpp" ropar hon ganska ofta och vill att
alla ska vara sams (och gärna göra som HON vill, men
ändå;).
Lillebror kan få sig någon smäll då och då främst när det
är mig som Astrid är arg på eftersom hon klurat ut att
Hilding är min svaga punkt. Men annars slåss hon nästan
ingenting längre. Ozzy får sig några knytnävsslag ibland
... men då är det nästan så att han förtjänar det!;P
Daniel har det alltså rätt bra där hemma nu medans det
är min tur att jobba. Nästan lite fööör bra kan jag tycka
ibland.
Tur att Hilding ger honom lite att jobba med!;)
Men fatta vad jag kommer tjura om underbarnet Astrid
skulle bestämma sig för att flytta till hösten och ersättas
av ett litet 2-års monster då det är min tur att gå
hemma igen. Nej tack.
Så det är nu eller aldrig trotsen,
hör du det!
Första bajset
Saker man missar då man sitter på jobbet;
Astrids första bajskorv i pottan.
(Om man nu kan kalla det korv, haha!)
Fick ett mms av Daniel strax efter morgonfikat med
en bild på Astrids potta med en liten, liten grej i som
möjligtvis skulle kunna räknas som bajs.
Saker som gör en mamma stolt;
Bilder på bajs i en potta. Men jaaa!
Messade tillbaka och undrade om lilla fröken var
stolt över sig själv som utfärdat detta mirakel, och
svaret var naturligtvis ja. Så stolt att hon direkt efter
gärningen hade plockat upp den lilla minibajs-
plutten med handen för att studera den närmare...
Saker man inte saknar då man sitter på jobbet;
Barn med bajs i händerna.
Astrids första bajskorv i pottan.
(Om man nu kan kalla det korv, haha!)
Fick ett mms av Daniel strax efter morgonfikat med
en bild på Astrids potta med en liten, liten grej i som
möjligtvis skulle kunna räknas som bajs.
Saker som gör en mamma stolt;
Bilder på bajs i en potta. Men jaaa!
Messade tillbaka och undrade om lilla fröken var
stolt över sig själv som utfärdat detta mirakel, och
svaret var naturligtvis ja. Så stolt att hon direkt efter
gärningen hade plockat upp den lilla minibajs-
plutten med handen för att studera den närmare...
Saker man inte saknar då man sitter på jobbet;
Barn med bajs i händerna.
Astrid 20 månader
Inte så långt kvar till två år alltså.
My, oh my!
Vi var till bvc i veckan. Astrid fick bland annat en spruta,
blev mätt till 85,5 cm lång och vägde in på hela 13,2kg.
Värsta stora tjejjen har hon blivit. Förstår allt man säger
och det hon inte kan säga med ord kan hon oftast visa.
För någon dag sedan satt hon och sjöng "Lilla snigel"
för en av sina dockor samtidigt som hon försiktigt
vaggade fram och tillbaka och klappade den i rumpan,
och idag väckte hon mig genom att hälla ut en hel
vattenflaska över byrån i sovrummet - MED FLIT!
Det är våran Astrid det.
Jättego, snäll och superhjälpsam... och så mitt i allt får
hon ett spjuverinfall och bara måste grisa in hela sitt
ansiktet med mat, riva viktigta läxpapper i små, små
molekylbitar, kasta leksaker på Lillebror då han precis
har somnat helt fridfullt i sin säng och slänga allt som
kan gå sönder hårt i golvet!
Men Astrid är också väldigt omtänksam. Hon hjälper
gärna till med det mesta man ber henne om, är inte
snål med varken pussar eller kramar och hämtar
leksaker till Hilding, kittlar honom och kör runt honom
i vagnen och i gåstolen och låter som en bil.
-Mimmi Hinni! kan hon säga helt gulligt och krama
honom då folk kommer på besök och ofta då han
gråter så springer hon fort dit och pratar med honom,
stryker honom på huvudet och klappar honom på
rumpan.
Hon älskar böcker och och att bada. Gillar att rita,
bygga med klossar, lägga pussel, leka med bilar och
smågubbar och bjuder gärna dockorna på mat och fika
och drar runt med dem i dockvagn. Hon gillar också
sin bobbycar och sin trehjuling - fast att den är klurig
att få att gå frammåt.
Bygger med klossar brevid Frida.
Hon klättrar och bänglar gärna och gör illa sig rätt ofta
men gråter gör hon väldigt sällan, nästan bara om
andra barn är läskiga eller dumma mot henne och när
hon inte får som hon vill.
Miljögården är nog forfarande hennes favvoställe och
fåren är fantastiska (men också liiite läskiga) liksom de
flesta andra djur i allmänhet. Hon åker väldigt gärna i
cykelkärran bakom pappa och är en riktig fika-tjej som
kan lukta sig till kakor på flera meters avstånd fastän
man försöker att hålla dem gömda.
Tv tittat hon inte på alls (tyvärr;). Någon "Dagens visa"
kan hon kanske ha tid att se men allt annat är tydligen
ointressant.
Hon gillar att gunga högt, högt, högt i sin gunga och om
hon bara fick så skulle hon nog gärna bo utomhus.
Hon älskar sin sandlåda och kan sitta där och gräva i
flera timmar.
Pumlan i sin älskade sandlåda.
My, oh my!
Vi var till bvc i veckan. Astrid fick bland annat en spruta,
blev mätt till 85,5 cm lång och vägde in på hela 13,2kg.
Värsta stora tjejjen har hon blivit. Förstår allt man säger
och det hon inte kan säga med ord kan hon oftast visa.
För någon dag sedan satt hon och sjöng "Lilla snigel"
för en av sina dockor samtidigt som hon försiktigt
vaggade fram och tillbaka och klappade den i rumpan,
och idag väckte hon mig genom att hälla ut en hel
vattenflaska över byrån i sovrummet - MED FLIT!
Det är våran Astrid det.
Jättego, snäll och superhjälpsam... och så mitt i allt får
hon ett spjuverinfall och bara måste grisa in hela sitt
ansiktet med mat, riva viktigta läxpapper i små, små
molekylbitar, kasta leksaker på Lillebror då han precis
har somnat helt fridfullt i sin säng och slänga allt som
kan gå sönder hårt i golvet!
Men Astrid är också väldigt omtänksam. Hon hjälper
gärna till med det mesta man ber henne om, är inte
snål med varken pussar eller kramar och hämtar
leksaker till Hilding, kittlar honom och kör runt honom
i vagnen och i gåstolen och låter som en bil.
-Mimmi Hinni! kan hon säga helt gulligt och krama
honom då folk kommer på besök och ofta då han
gråter så springer hon fort dit och pratar med honom,
stryker honom på huvudet och klappar honom på
rumpan.
Hon älskar böcker och och att bada. Gillar att rita,
bygga med klossar, lägga pussel, leka med bilar och
smågubbar och bjuder gärna dockorna på mat och fika
och drar runt med dem i dockvagn. Hon gillar också
sin bobbycar och sin trehjuling - fast att den är klurig
att få att gå frammåt.
Bygger med klossar brevid Frida.
Hon klättrar och bänglar gärna och gör illa sig rätt ofta
men gråter gör hon väldigt sällan, nästan bara om
andra barn är läskiga eller dumma mot henne och när
hon inte får som hon vill.
Miljögården är nog forfarande hennes favvoställe och
fåren är fantastiska (men också liiite läskiga) liksom de
flesta andra djur i allmänhet. Hon åker väldigt gärna i
cykelkärran bakom pappa och är en riktig fika-tjej som
kan lukta sig till kakor på flera meters avstånd fastän
man försöker att hålla dem gömda.
Tv tittat hon inte på alls (tyvärr;). Någon "Dagens visa"
kan hon kanske ha tid att se men allt annat är tydligen
ointressant.
Hon gillar att gunga högt, högt, högt i sin gunga och om
hon bara fick så skulle hon nog gärna bo utomhus.
Hon älskar sin sandlåda och kan sitta där och gräva i
flera timmar.
Pumlan i sin älskade sandlåda.
Vad säger Astrid
Nu kommer det kommer det en massa nya ord hela
tiden och shit så roligt det är att plötsligt förstå vad
barnet säger.
(Eller njaa, helt utan problem är det ju inte alltid,
men ändå!;)
Bara imorse på väg till dagis så använder Astrid ord
som "ute" då hon pekar på ytterdörren. Hon har
"snor" i näsan som jag torkar innan vi går och "skor"
på fötterna. Hilding ska "sitta" i vagnen och när vi
kommer ut pekar hon upp mot himlen och spanar
efter "flygplan" .
"Nää" det kommer inga flygplan just nu, sen får hon
syn på sin trehjuling och vill "cykla", men det får hon
inte!;P
-Du får gå, säger jag. "Gå" säger Astrid och sen går
hon jättefint näsatn hela vägen till dagis.
Vi hör en "pippi" och så vill hon "åka" när vi går förbi
skolbarnens lekplats med stoora rutchkanan, det får
hon inte heller,
-Du kan ju åka på lilla rutchkanan på dagis, mutar
jag.
-Ååååka, ropar Astrid glatt och fortsätter mot dagis.
Sen kommer vi runt hörnet och så ser hon gungorna
och vill "gunga".
-Du kan ju gunga på dagis! föreslår jag istället och
så lockar jag med att hon måste komma och öppna
och sen stänga dagisgrinden efter mig och Hilding.
-Mmm, det gör hon gärna och så får hon syn på
"Toe Toe" och en massa andra barn som redan är
ute och leker på gården och nonchar mig totalt då
jag vinkar hejdå och går.
Men vart tar tiden vägen?!?
Astrid har ju gått och blivit värsta stor-tjejen!
Om man ber henne så härmar hon i stort sätt allt
man säger, med lite varierande resultat;)
Men ord som hon numera använder nästan
dagligen och helt själv är även;
Komma, Traktor, Alvin, Humla, Blomma,
Äpple, Banan, Docka, Rumpa
,... och säkert en hel del mer som jag inte
kommer på nu.
Inga direkta 2- eller 3-ordsmeningar ännu om man
inte räknar saker som Oj, titta flygplan, som just
nu känns mer som tre separata ord hon bara råkar
säga snabbt efter varann som ;
Oj! Titta! Flygplan!,
Här är en gammal filmsnutt från början av mars
då Pumlan precis hade lärt sig att härma djur.
(Eller härma Mamma;)
tiden och shit så roligt det är att plötsligt förstå vad
barnet säger.
(Eller njaa, helt utan problem är det ju inte alltid,
men ändå!;)
Bara imorse på väg till dagis så använder Astrid ord
som "ute" då hon pekar på ytterdörren. Hon har
"snor" i näsan som jag torkar innan vi går och "skor"
på fötterna. Hilding ska "sitta" i vagnen och när vi
kommer ut pekar hon upp mot himlen och spanar
efter "flygplan" .
"Nää" det kommer inga flygplan just nu, sen får hon
syn på sin trehjuling och vill "cykla", men det får hon
inte!;P
-Du får gå, säger jag. "Gå" säger Astrid och sen går
hon jättefint näsatn hela vägen till dagis.
Vi hör en "pippi" och så vill hon "åka" när vi går förbi
skolbarnens lekplats med stoora rutchkanan, det får
hon inte heller,
-Du kan ju åka på lilla rutchkanan på dagis, mutar
jag.
-Ååååka, ropar Astrid glatt och fortsätter mot dagis.
Sen kommer vi runt hörnet och så ser hon gungorna
och vill "gunga".
-Du kan ju gunga på dagis! föreslår jag istället och
så lockar jag med att hon måste komma och öppna
och sen stänga dagisgrinden efter mig och Hilding.
-Mmm, det gör hon gärna och så får hon syn på
"Toe Toe" och en massa andra barn som redan är
ute och leker på gården och nonchar mig totalt då
jag vinkar hejdå och går.
Men vart tar tiden vägen?!?
Astrid har ju gått och blivit värsta stor-tjejen!
Om man ber henne så härmar hon i stort sätt allt
man säger, med lite varierande resultat;)
Men ord som hon numera använder nästan
dagligen och helt själv är även;
Komma, Traktor, Alvin, Humla, Blomma,
Äpple, Banan, Docka, Rumpa
,... och säkert en hel del mer som jag inte
kommer på nu.
Inga direkta 2- eller 3-ordsmeningar ännu om man
inte räknar saker som Oj, titta flygplan, som just
nu känns mer som tre separata ord hon bara råkar
säga snabbt efter varann som ;
Oj! Titta! Flygplan!,
Här är en gammal filmsnutt från början av mars
då Pumlan precis hade lärt sig att härma djur.
(Eller härma Mamma;)
Mimi!
Astrid kan vara VÄLDIGT generös, men samtidigt också
VÄLDIGT ego. Just nu är hon inne i någon period då allt
gärna ska vara hennes.
-Mimi, säger hon (som betyder MIN) och håller i hårt
om saken med bägge händerna.
-Mimi!
Jag bad henne gå och hämta en leksak till Hilding
och hon gick och hämtade den rosa båten och la
den framför honom och sa "tack, tack".
Men så fort Hilding greppade tag i den var det dock
hennes, och så tog hon tillbaka den igen.
Så är det hela tiden.
Tur att Hilding är för liten för att bry sig ännu. Vi
andra är lite för starka och envisa för att hon ska
kunna bossa oss!;)
VÄLDIGT ego. Just nu är hon inne i någon period då allt
gärna ska vara hennes.
-Mimi, säger hon (som betyder MIN) och håller i hårt
om saken med bägge händerna.
-Mimi!
Jag bad henne gå och hämta en leksak till Hilding
och hon gick och hämtade den rosa båten och la
den framför honom och sa "tack, tack".
Men så fort Hilding greppade tag i den var det dock
hennes, och så tog hon tillbaka den igen.
Så är det hela tiden.
Tur att Hilding är för liten för att bry sig ännu. Vi
andra är lite för starka och envisa för att hon ska
kunna bossa oss!;)
F-n!
Astrid upptäckte precis att hon kan klättra ur
spjälsängen.
Ungefär lika bra som att hon också kan öppna
dörrar och vrida på alla plattor på spisen!;P
Dressed for success.
spjälsängen.
Ungefär lika bra som att hon också kan öppna
dörrar och vrida på alla plattor på spisen!;P
Dressed for success.
En konstnär
Nu är det gjort.
För första och förhoppningsvis sista gången har Astrid
lekt Picasso med en blyerts (thank god) på både vägg
och dörrar.
Att det förr eller senare skulle hända att hon ritade på
väggen förvånar mig inte det minsta. Men det som
förvånar mig var att hon lyckades göra det en dag då
absolut hela stora familjen var hemma!
Och ingen hann med!!!
Det tog alltså ungefär 2,5 sekunds tystnad för Astrid
att skapa ett tjusigt grått konstverk på 1,5 meter i
bredd på den vita väggen i hallen/korridoren.
Sen fick hon sudda tillsammans med pappa och vi
trodde nog att det var allt... tills Frida och Jossan kom
och "undrade" vem som hade ritat så snyggt på
Fridans dörr!?
Astrid har gjort en fin teckning alternativt skrivit
ett hemligt meddellande på Fridas dörr.
För första och förhoppningsvis sista gången har Astrid
lekt Picasso med en blyerts (thank god) på både vägg
och dörrar.
Att det förr eller senare skulle hända att hon ritade på
väggen förvånar mig inte det minsta. Men det som
förvånar mig var att hon lyckades göra det en dag då
absolut hela stora familjen var hemma!
Och ingen hann med!!!
Det tog alltså ungefär 2,5 sekunds tystnad för Astrid
att skapa ett tjusigt grått konstverk på 1,5 meter i
bredd på den vita väggen i hallen/korridoren.
Sen fick hon sudda tillsammans med pappa och vi
trodde nog att det var allt... tills Frida och Jossan kom
och "undrade" vem som hade ritat så snyggt på
Fridans dörr!?
Astrid har gjort en fin teckning alternativt skrivit
ett hemligt meddellande på Fridas dörr.
Rita
Senaste tiden har det börjat bubbla upp en massa nya
ord från Astrid lite då och då när man minst anar det.
Imorse satt jag och förhörde Ozzy på engelska glosor
vid frukost och när Astrid fick syn på papper och penna
så ville hon plötsligt "RITA!".
Oskar gav henne ett papper och en tuschpenna
(inte riktigt vad jag skulle ha gett henne men när jag
försökte byta ut tuschpennan mot en färgpenna
sekunden senare var det redan försent)
-NEEEEJ! RITA! skrek hon såfort jag ens tittade lite
för länge å tuschpennan.
Först drog hon en massa streck på pappret och
pratade en massa Astrid-språk. Sedan gjorde hon
några prickar, lekte med korken en lång stund och
avslutade sen med att rita lite fejkskador på sina
händer och säga; Titta! Aaj! Aaaaaaj!
Nog för att pennan var röd... men så lättlurade är
vi faktiskt inte. Så det enda som hände var att hon
fick en krita istället efter att vi skrattat lite åt svammel-
ungen först.
Astrid vid ett tidigare tillfälle då hon fick tag på min
mascara och ritade/sminkade sig i ansiktet för att
sedan spela totalt oskyldig då jag frågade vad hon
hade gjort.
ord från Astrid lite då och då när man minst anar det.
Imorse satt jag och förhörde Ozzy på engelska glosor
vid frukost och när Astrid fick syn på papper och penna
så ville hon plötsligt "RITA!".
Oskar gav henne ett papper och en tuschpenna
(inte riktigt vad jag skulle ha gett henne men när jag
försökte byta ut tuschpennan mot en färgpenna
sekunden senare var det redan försent)
-NEEEEJ! RITA! skrek hon såfort jag ens tittade lite
för länge å tuschpennan.
Först drog hon en massa streck på pappret och
pratade en massa Astrid-språk. Sedan gjorde hon
några prickar, lekte med korken en lång stund och
avslutade sen med att rita lite fejkskador på sina
händer och säga; Titta! Aaj! Aaaaaaj!
Nog för att pennan var röd... men så lättlurade är
vi faktiskt inte. Så det enda som hände var att hon
fick en krita istället efter att vi skrattat lite åt svammel-
ungen först.
Astrid vid ett tidigare tillfälle då hon fick tag på min
mascara och ritade/sminkade sig i ansiktet för att
sedan spela totalt oskyldig då jag frågade vad hon
hade gjort.
Bad day
Astrid hade sin första dåliga dag på dagis igår.
Av okänd anledning hittade de henne både jättearg
och jätteledsen ute på baksidan strax före lunch och
fastän både barn och personal försökte både lirka och
trösta så blev det inte ett dugg bätre.
(Helt gulligt att även Alvin var där från sin avdelning
och försökte göra Astrid glad igen:)
Vi blev nästan oroliga som hon grät, berättade
fröknarna idag igen, hon som annars alltid är så glad
och gåromkring och leker och roar sig själv!
Sen kom de på att hon ju är 18 månader och att hon
säkert därför kommit i det stadiet då hon helt plötsligt
kan börja sakna mamma om dagarna - alltså mig!;)
Visst känns det lite jobbigt att höra att Pumlan varit
ledsen då jag inte varit där... men skrikarg och ledsen
med tårar blir hon ju även med mig.
Jag är nästan mer förvånad över att det här var
första gången som hon var arg och ledsen på dagis.
Det måste ju vara ett bra tecken... eller?!
Idag hade det i alla fall varit en bra dag igen.
Och det känns ju såklart ännu bättre!:)
Astrid som ÄLSKAR att vara ute.
Varje dag då vi varit ute och hon måste gå in igen
slänger sig Astrid på golvet i hallen och gråter och
skriker.
... Undrar om hon saknar sin Pappa då?!?;)
När jag blir less att vara ute så brukar jag skickar
ut Frida som får ta över. Oskar är så bråkig, ibland
skickar jag ut honom så att Pumlan får busa av sig
rejält och sedan brukar hon nästan komma in själv-
mant för att slippa honom!;P
Av okänd anledning hittade de henne både jättearg
och jätteledsen ute på baksidan strax före lunch och
fastän både barn och personal försökte både lirka och
trösta så blev det inte ett dugg bätre.
(Helt gulligt att även Alvin var där från sin avdelning
och försökte göra Astrid glad igen:)
Vi blev nästan oroliga som hon grät, berättade
fröknarna idag igen, hon som annars alltid är så glad
och gåromkring och leker och roar sig själv!
Sen kom de på att hon ju är 18 månader och att hon
säkert därför kommit i det stadiet då hon helt plötsligt
kan börja sakna mamma om dagarna - alltså mig!;)
Visst känns det lite jobbigt att höra att Pumlan varit
ledsen då jag inte varit där... men skrikarg och ledsen
med tårar blir hon ju även med mig.
Jag är nästan mer förvånad över att det här var
första gången som hon var arg och ledsen på dagis.
Det måste ju vara ett bra tecken... eller?!
Idag hade det i alla fall varit en bra dag igen.
Och det känns ju såklart ännu bättre!:)
Astrid som ÄLSKAR att vara ute.
Varje dag då vi varit ute och hon måste gå in igen
slänger sig Astrid på golvet i hallen och gråter och
skriker.
... Undrar om hon saknar sin Pappa då?!?;)
När jag blir less att vara ute så brukar jag skickar
ut Frida som får ta över. Oskar är så bråkig, ibland
skickar jag ut honom så att Pumlan får busa av sig
rejält och sedan brukar hon nästan komma in själv-
mant för att slippa honom!;P
