I lekparken

Jag hinner fasiken knappt blogga (eller göra mycket
annat vid datorn)
längre, nu när jag går omkring och är
föräldraledig igen. Fullt ös medvetslös gäller. Men roligt
är det. Idag, efter några om och men, tog vi oss ut och
lekte lite i en liten lekpark här brevid, hälsade på hos
fåren ("läskigt mamma, rädd") och grisarna ner vid
miljögården och allmänt luftat oss lite.

Astrid är så himla rolig nu när man faktiskt förstår vad
hon säger (för det mesta). Hon är så duktig och
förståndig (också för det mesta;) och helt söt med alla 
uttryck hon säger och klurar på. Fåren har hon varit
ganska rädd för länge men det är först nu som hon
börjat kunna sätta ord på det. Massor av saker är lite
"läskigt" just nu. Mormors små vita vovvar är "läskigt",
fåren är "läskigt" och idag pekade hon på enl kotte på
marken i lekparken och undrade "va e de" och när jag
svarade att det var en kotte från en tall så tycket
Astrid  att det var en "läskigt kotte" och vågade först
inte peta i den, haha!
Blir spännande att se vad hon säger på onsdag då
inkolningen på nya dagiset börjar;)


Astrid blir lite rädd eller "dädd" ibland.
Men oftast inte.

"Nej Hinni, sluuta!" 
"Inte äta" "Blähh"
... är annars sånt hon ofta säger när vi är ute.
Kan inte förstååå vad hon kan ha fått det ifrån.

Hilding äter allt och ÄLSKAR mat, snottar gärna till sig 
av Astrids rester så fort han kommer åt. Annars äter
han smulor från golvet (väldigt praktiskt), papper,
damm och annat skräp. Sätter man honom ute i en
sandlåda så bara inte äter han sanden, han SKOPAR
i sig hela knytnävar fulla av sand. Flyttar man honom
till gräset så äter han gräs, pinnar och kottar. Sätter 
man ut honom på asfalten så äter han stenar, grus
och barr.
Det är bara att välja.
En mage av stål måste barnet ha!

 
Hilding käkar skrovmål.

Kan bara tillägga också att lurvjacka och skalbyxa på
en ålandes galning ute bland sand och gräs är värdelöst,
VÄRDELÖST!
Allting fastnar i fleecen och byxan innehåller den
resterande halvan av sandlådan som galningen inte
ätit upp bara efter några minuter.
Imorgon blir det inbakning i alldeles för stor skaloverall
som gäller. Och kanske ett par stora klumpiga handskar
som bara inte går att dra av;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0