Det känns som fint i hjärtat

Då vi går över skolgården hemåt efter lite utebus och vi plötsligt blir omringad av Ozzy och hans kompisar som är ute på rast och alla plötsligt hemskt gärna vill leka med Astrid och Hilding.


Oskar och Hilding åker rutschkana.

Sen när rasten är slut har jag en skrikarg Astrid på rymmen som bestämt talar om att hon minsann också ska gå i skola och tänker vägra komma hem och en storgråtandes Hilding i vagnen som ropar efter storebror.

Det är som fint det.

In training

Ozzy och Hilding är ute på gatan och övar skott. Samma som storebror vill lillebror också göra.
Sjukt himla fina är de!♥


Dagens citat

Ozzy påtal om kändisar;

O -Att mamma! Vet du? Varför blir man känd om man dör?
S -Jag vet inte. Hur menar du?
O -Men som Michael Jackson, han var ju inge känd. Och sen dog han... och DÅ vill folk höra på han!
O -Men mamma! Visst är Rob Zombie mer kändare än Michael Jackson?
S -Njaaeee. Det beror nog på hur man ser på saken. Vilken musik man gillar.
S -Fast Michael Jackson var rätt känd... innan han dog också.
O -Va?! Var han? Varför då?

Hahahaha!
Ja så kan man ju också se på saken när man är 12 år!

Pojkar pojkar

Jahapp. I år premiärar vi med bråk om cykehjälmen, men det spelar
ingen roll, för den ska bara på! Jag skiter lite (eller väldigt mycket) i
att jag är skenhelig och inte ens äger någon själv. Men jag är väldigt
mycket över femton år och framförallt, JAG bestämmer! Ozzy
däremot bestämmer INTE! Livet är orättvist, jaja, inget nytt med
det direkt.

-När jag blir arton ska jag flytta hemifrån och bestämma ALLTING
själv! Och du kommer inte att få bestämma NÅGONTING! Haahaa!


Jag kan bara inte låta bli att le.
Varför känns det här väldigt bekant?!;)
Det bästa nu bara är att det är jag som är på vinnarsidan.

-Jag kommer ALLTID att bestämma Oskar. Alltid, alltid och det finns
ingenting du kan göra åt saken. Även om jag blir hundra år och du
då är 80 år och gammal och skrynklig så kommer jag att komma
där med min rullator och peka och säga vad du ska göra ändå.
Grattis! Moahahahahaaaa!



Pojkar pojkar, smått bängliga men ack så söta.
Både stora som små.


Stackars lillebror äger inte någon cykelhjälm ännu,
men det ska vi snarast åtgärda.

Idag har lillebror fortsatt sin inskolning på dagis, fast med pappa
och själv har jag haft en riktigt lyxig dag på stan alldeles barnfri
(nej, Frida räknas inte med som barn i det här sammanhanget).
Bra hade det gått iallafall, han var glad för det mesta, sen blev 
han lite less och la sig ner på rygg och stirrade upp på himlen 
och sen var han glad igen.
De grillat äpplen ute på förmiddagen och att Daniel hade blivit
bjuden på supergott kaffe kokat över öppen eld.
Ja det var väl typ det.


Älskade onge!

Ska jag säga att sedan hockeyn slutade... eller sedan D och O
slutade hockeyn i förra helgen, så har vi helt plötsligt fått oss en
helt ny unge här hemma! En jätteGLAD och jätteSNÄLL, TREVLIG 
och oerhört GULLIG och fruktansvärt SÖT en!
Vad tusan ska man dra för slutsatser av det?!?
... förutom att ett eventuellt lagbyte nästa år till nya och
framförallt gladare tränare definitivt inte känns helt uteslutet!:P
Och nej, jag hade inte kunnat bry mig mindre över vinster och
förluster, jag trodde att hela grejjen med hockey var att det
var meningen att vara roligt! Men nä, tydligen inte.

D är ute och rumlar runt med kompisar till hockey och öl och lär
säkerligen inte dyka upp förrän sent, Frida är bortlånad och ska
hämtas hem först imorgon efter sista basketmatcherna så kvar
är jag med världens absolut finaste Ozzy och ska se på film och
ha myskväll så fort trollungarna gått och lagt sig.






Finaste storebror har varit ute och byggt koja till
alla sina älskade snorunge-syskon♥

Helgen...

har gått i sportens färger.
Rött och vitt för att vara exakt,
stavas även h, o, c, k, e, y!



Hockeysäsongsavlutning med Lulebocup. 5 matcher, 3 vinster i
början och sedan 2 förluster i sluttampen men med otroligt fina
killar som alla gjorde en jätteinsats.



Jo jag kan faktiskt gilla hockey... så länge det inte är synonymt 
med att vara ensammen hemma med tvättning, städning, disk
och matlagning till den ljuva "musiken" av griniga trötta barn
som samtidigt vill ha uppmärksamhet och sedan ska nattas och
pysslas om innan den försvunna hockeyfadern äntligen behagar
att dyka upp!;P 


Litet barn i stooor ishall.

Helt ishallsanpassade är de dock inte ännu våra söta fina små.
Man kan klättra alldeles för högt och gömma sig på alldeles för
många gömställen för att det riktigt ska kännas avslappnande.
Jag släppte lös dem för en kort stund ensammen då jag trodde
att jag hade allt under kontroll för att bara några få minuter
senare få begära backup från en av Ozzys kompisar då Astrid-
barnet inom ett, tu, tre plötsligt befann sig högst upp på läktaren
och jag snabbt i panik greppade tag i lite söligare klättrandes 
lillebror och sprang upp till henne i rädsla av att hon senare
tänkt flyga ner och insåg först där att jag möjligtvis tagit mig lite
vatten över huvudet med inte mindre en två, inte-helt-fjäder-
lätta små barn (utan större vett;) högst uppe på läktaren istället.

Sen tappade vi även bort Astrid en stund i andra perioden av 
en spännande match... now you see her - and now you don´t! 
Men hon var bara och lekte "bakom" läktarna med en liten
grupp andra barn. Skönt när hon blir liiite större så att hon kan
göra sånt under lite mer "kontrollerande" omständigheter. Inte
riktigt att jag vågar släppa henne ensam ännu, just nu är jag
alldeles för rädd och Astrid alldeles för orädd.


SOOOL har vi också haft.
Inte att förglömma.

2190 dagar

Jag har funderat lite på Ozzys rum, på om jag ids eller inte ids
måla övriga väggarna vita (de är inte riktigt så vita och rena i
dagsläget som jag gärna hade önskat nej;) innan jag sätter
upp fondtapeten. Just nu lutar det dock åt inte.
"Äsch jag kan måla dom vita sen när han flyttat hemifrån istället"
sa jag till D här för någon kväll sedan. För plötsligt har det börjat
slå mig, han är tolv(!) år. Bara sex fjuttiga år till att min lilla prins
plötsligt är 18!!! 2190 dagar. Hur hände det här?!?
Själv flyttade jag hemifrån när jag var 18 men någonstans
hoppas jag nog ändå att alla barnen stannar hemma liiite längre
än så... tror jag iaf. Än så länge;)

Utvecklingssamtal med "lillpojken" igår. Lisa och Helge kom
och lekte med Hilding så att både jag och D kunde gå bägge två
och prata med fröken, att återberätta och komma ihåg alla saker
som annars sägs är ju skiiitsvårt och just när det kommer till 
Ozzy (som kanske inte har skolan som sitt stora favoritintresse,
om vi säger så) så kändes det som en bra grej. Väldigt intressant
var det och jag ÄLSKAR Ozzys fröken! Dock har jag inte riktigt
bestämt mig ännu för vad jag tycker om de nya A-F betygen som 
snart kommer tillsammans med den nya läroplanen. Men det blir
nog bra. Jag är bara glad att jag själv redan har hunnit gå färdigt
skolan då jag känner mig rätt säker på att jag suttit på en snygg
hög med underkända F annars vid de flesta terminers slut;P
Ingenting som jag egentligen är orolig för för Oskars skull.


 

Världens finaste Oskar♥


Presenter

Första presenten fick våran storkille redan igårkväll,



En hasp på dörren.
Grattis!
(väldigt uppskattat)

Present nr 2 anlände hit i en liten låda runt lunchtid
idag,


Meet "Viking"!

Och ingen är lyckligare än Ozzy♥
Det gör mig lycklig.
(Även om Vikings lätt äckliga och dessutom väldigt
levande och creepylåtande föda ger mig kalla kårar
och rysningar om vartannat)
Tur att det inte är jag som behöver mata honom.
Och tur att jag har en hasp på dörren som jag kan
sätta på när Ozzy inte är hemma!;)


Iiiisch!


Tjugoförsta februari

Min lilla prins fyller år!
Inte mindre än tolv år, för att vara exakt.

Helt otroligt, tänk att han har funnits med oss i tolv väldigt fina år
nu... och ännu otroligare, vad tusan gjorde vi/jag alla tråkiga år 
innan han dök upp, smått utan förvarning som ett litet blått streck
på en sticka!?

Tänk att de där hemska dagarna för nästan tretton år sedan som
jag mest spenderade storgrinandes i sängen eller soffan med en
filt över huvudet och med beslutsångesten from hell lite senare
skulle visa sig vara det ABSOLUT BÄSTA som hänt mig (och oss)
en sisådär 7-8 månader senare då en liten mjuk och kladdig lilablå
Ozzy-bebis lades upp på mitt bröst och låg och studerade mig med
mörka och allvarliga ögon en liten stund innan han togs vidare
med sin nyblivna Daniel-pappa för lite ompyssling medans jag låg
kvar och blev sydd, i ett rum med väldigt fula blommiga gardiner
förövrigt.

Tänk så roliga små saker man kan komma ihåg! Jag kommer också
ihåg att Daniel påväg hem från BB (som då låg i Boden) körde jätte-
jättesakta och nästan ute i väggrenen och att han blev jättearg
och skrek åt andra bilister som han tyckte körde påtok för snabbt
eller nära oss, haha!  Och pyttelilla Oskar på 3214g låg nerbäddad i 
babyskyddet i en bamsestor röd vinteroverall i stl 68(!) som mormor
fått vara in till stan och letat sig svettig efter då vi knappt köpt
några som helst babykläder ännu och inte heller hunnit lära oss att
vinterkläder köper man på sommaren och hösten, på vintern (Ozzy
är ju då uppenbarligen född i februari)
så säljer affärerna vår och
sommarkläder. Döhhh!

En halv evighet och alldeles nyss. Tolv år senare så använder
bebisen plötsligt kläder som är lika stora som mina (och större)
och deo! (medans hockeytrunken och skorna stinker av svett 
som man inte ens trodde var möjligt).

Lika fin och underbar som han var första gången jag såg honom
är han fortfarande även om han just nu för stunden är aningen
mer "taggig" och inte fullt lika lätt att krama. Ett hiskeligt 
morgonhumör har han också skaffat sig på äldre dar samt en
sprillans ny räls som skymtar under överläppen.

Jag hjärtar dig Oskar!
Finaste storkillen i världen♥

Before the snow

Det finns stunder då min underbara sons vackra inre
lyser igenom den trotsiga fasaden och man får se
glimtar om den han egentligen är under allt som
måste vara tvärtom.

Då älskade husdjur ska begravas och storebror och
stora lillasyster har grävt varsin djup grop i en halv-
frusen gräsmatta för att säga adjö till en hamster
och en orm.



Då stora lillasyster knappt kan se genom tårar som
inte vill sluta falla så finns han plötsligt där. Helt tyst
och stilla väntar han en stund efter att han skottat
igen sin Pelles grav och sen går han över och forsätter
med att skotta igen graven till en liten hamster.
Stampar och bankar avslutande hårt med spaden
mot marken för att packa ihop all jorden. Sen
kommer de in i hallen, tysta med allvarliga miner.
Tillsammans.


The one and only

Jag längtar lite i smyg tills de stora barnens höstlov är slut.
I alla fall Oskars höstlov. Frida kom hem från Råneå sent
igårkväll och är egentligen mest bara underbar. Ungefär
lika underbar som Ozzy är störig.


Jag älskar honom mer än mest... men i lagoma doser är
han mer lättare att handskas med.

Redan i måndags brände min underbara förstfödde son
de flesta av mina säkringar och har därför belönats med
spelförbud resten av veckan. Jag måste dock säga att
det går över förväntan bra. Han kliver upp och jag
tvingar honom att klä på sig och äta frukost, under
klagomål givetvis, sedan kollar han lite cartoon network
eller animal planet (och retar sina småsyskon) i väntan
på att kompisarna också ska vakna till liv. Det är fuskigt
att "alla andra" får sova hur länge de vill på morgonen.
Don`t care, don´t care, är mitt vamnligaste svar. Sen 
kring 12.00 då andra 11-åriga pojkar också har vaknat
så sticker han iväg och kommer oftast inte hem förräns
det är dags för mat alternativt hockeyträning.
Ganska praktiskt faktiskt.

Annars levar Ozzy mycket i Oskar-världen just nu. Den
är ungefär lika stor som en clementin (om ens det) och
rymmer mest saker som handlar om... Oskar.
Andas in och andas ut är mitt mantra för att överleva
utan att ha ihjäl honom vissa stunder.

Tur att han är så jäkla söt när han sover!


Ozzy påtal om politik

Satt och pratade lite om valet med de stora barnen i
måndags vid frukostbordet. Bland annat kom vi lite in
på vilket parti som jag röstat på och varför (lite svårt
att motivera dock)
 och vilket parti som Daniel röstade,
varpå Ozzy mitt i allt utbrister;

-Men mamma, är det sant att om vi inte slutar med all
miljöförstöring och annat sånt som vi gör så kommer
jorden tillslut att gå under och alla djur och människor
kommer att dö?


(Jag lite lätt oförberedd på frågan)
-Öhhhh.... hmmm... jaaaa. Så kan det nog bli tillslut
om ingen förändring sker ja.

O- Är det sant att Miljöpartiet försöker rädda miljön?

J- Öhhhhhh......kanske. Typ.
Ja, men det försöker de nog.


O- Då ska jag i alla fall rösta på Miljörpartiet när jag
blir stor!

... Och sen fortsätter han lugnt att sörpla vidare på
sina flingor

(Jag, minst sagt paff och aningen idiotförklarad) 
-Öhhhh... Okej.
Ja men det låter väl som en väldigt genomtänkt och
oerhört bra plan.
F*n vad smart du kan vara ibland Ozzy!!!

(Ozzy helt oberörd)
-Jag vet.


Men att min unge är helt j*vla otroligt
underbar och bara helt, heelt fantastisk!♥



(Ja, vi tog även upp SD-grejjen, men det skulle vara
ett helt annat och väldigt lååångt inlägg, så det låter
jag bara bli då jag inte heller tycker att det hör
hemma här)

Hooked

Daniel fick ett samtal från grannen igår som undrade var
han var. Han hade nämligen i sin tur fått ett sms från sin
son, som var och fiskade med Ozzy och en annan kompis
borta vid järnverket där sms:et lät följande;

Ring Ozzys pappa. Ozzy har ett drag i huvudet.

Intressant sms att få som förälder. Fast ja, jag hade
kunnat komma på miljoner av saker som hade varit
betydligt värre, men att ha kasta fast en krok i huvudet
är väl inte någonting som jag direkt gått och väntat på.
Eller njaa, nu är det ju Oskar vi pratar om så heeelt
oväntat var det kanske ändå inte.


Som tur var så "missade" han iaf ansiktet och ögonen.
Men ett snyggt litet ärr kommer han att få efter att ha 
fått besöka vårdcentralen där läkaren fick skära loss
draget och sen sy dit ett par stygn och lappa med ett
plåster.


Ozzys största bekymmer då Daniel kommit fram hade
tydligen varit att han inte ville klippa av sig håret;)
Nu hade han tur och en snäll läkare, så han slapp.


Fri som en fågel!

Så kan det gå.

Tomt.

3 av 4 barn hemma och det känns helt knasigt tomt
och tyst nu på morgonen.

Oskar saknas oss.


          Älskade Storebror i sin nya coola Ozzy-tröja 
          från Tradera.


         Gungar lillasyrran "lite" ute i spöregnet sittandes 
         på en stol. Det gäller att inte anstränga sig för
         mycket.

the Hell

Oskar kom hem med ett skrin han gjort på slöjden.


Kan man bli annat än stolt!

Det kallas tradition...

Oskar påstår att han ska slå mig med en kvast(!) eller
med påskriset som vi plockat, inatt då jag somnat och
då måste jag rusa upp och försöka fånga honom och
om jag lyckas så måste han i sin tur bjuda mig på mjölk
och bullar!
Och sen är det min tur att välja ut någon annan att
väcka med en kvast mitt i natten.

-Men det är TRADITION! Fröken har berättat, 
hävdar han då han ser min mörka blick.

(Av allt hans fröken berättar så är det ju självklart
något sånt som han väljer ut att lyssna på!)

Jag svarade honom att i sånna fall är det är bäst att han
börjar baka på en gång.
För om han väcker mig då jag råkar få sova så KOMMER
jag att hinna ifatt honom och det kommer att krävas
mer än en bulla med mjölk för att göra mig glad igen!

Och med ett finurligt flin gick pojken sedan och la sig.

Eleven

21 februari 2010.
Idag fyller Oskar 11 år.


Det börjar bli väldigt länge sedan han var min
pytte-lilla bebis.

Eller pytte-lilla och pytte-lilla, så väldigt liten har han
aldrig varit, även om han är min minsta bebis. Fastän
han hade bråttom att komma ut till världen och
chockade oss rejält med att utan förvarning dyka upp
redan i v.36, så vägde han "stadiga" 3240g och var
50cm lång.

Såhär har jag skrivit i Ozzys egna fotoalbum;

Från det att vattnet gick på lördagen den 20 februari,
precis då vi var påväg till Johanna på kalas, tog det
10 timmar till du kom ut till oss.
Varken mamma eller pappa vågade ringa
förlossningen så tillslut efter många om och men så
tog pappas kompis Andreas tag i saken och letade
fram numret ur en telefonkatalog.
Bilresan till Boden kändes extremt lång, men
fortfarande då vi kom fram till förlossningen så hade
mamma knappt några värkar. Sen gick det snabbt,
så snabbt att mamma inte hann få någon bedövning
(förutom lustgas, och den fungerade INTE!).
När du väl kom ut så skrek du på en gång och du var
så varm, mjuk och kladdig när du låg på mammas
mage. Du hade lite svårt att andas så en liten stund
efter att du föddes togs du till avdelning 25, pappa
följde med dig och var världens stoltaste.
Det var den lyckligaste dagen i våra liv!


En gul liten pojke första dagen hemma på permis -99.


Jag och Oskar -99 i vår superläckra gröna skinnsoffa
i gamla mini-lägenheten.



Jag och Oskar idag.

Idag har Oskar uppvaktats med både tårta på sängen,
lego och duschning i kalsongerna innan en tvångs-
klippning och ännu mera paket och tårta.


En oklippt Ozzy innan som vägrade att klippa sig av
den enkla anledningen att han HATAR att duscha.


Efter att Daniel brottat ner honom (åh så han fick
kämpa för att klara det;)
och burit in honom i
duschen med kalsongerna på så var ju det
problemet löst och han gick med på att klippa sig
under några entaka mini-protester.

Astrid däremot gallskrek i ren panik då Daniel och
Oskar rullade runt på golvet och brottades och
senare då de traskade in i duschen med Ozzy-armar
och ben som spretade ut lite här och lite där. Sen
satt hon helt tyst och bekymrad med en mössa på
huvudet (såklart) och tittade på med stora ögon
medans Oskar blev friserad.
Vi gissar att hon är på Oskars lag!


Nyklippt och på väg till hockeyn.

Igår hade Ozzy kalas med kompisarna. Då tröck dom
två hela familjepizzor på 6 pojkar, sen hade jag och
Frida gjort inte bara en utan två stycken gräddtårtor
för att de skulle få äta så mycket tårta de ville. Men
efter all pizza blev det lite mer än en tårta över.

Det är så man håller sex pojkar i 10,11-års åldern
lugna, fastän de är samlade i grupp
- man matkomar dom!

Idag gjorde vi två tårtor till, så nu tror jag nästan
att jag matkomat mig sjäv
... om man nu kan klassa tårta som mat?!


Man måste offra sig

I alla fall lite, om man VERKLIGEN vill reta syrran!

Fråga Oskar.
Den lilla skiten kan inte passera Frida utan att någon
av dem skriker.

För ett tag sedan hade han klättrat upp på Astrids
lilla pall alldeles utanför Fridas stängda dörr, dragit
ner byxorna och stod och försökte klämma ut en fis
in genom nyckel-hålet
(!) till Fridas rum.

Synd för alla kanske att hon just precis då råkar
öppna dörren då han står där med sin bleka lilla
rumpa, på en pall, och moonar både Frida och
hennes inte ont anande kompis!

-MAAAMMAAAAAAAA!.

Ja, vad kan man säga?!

Läxa

Jag frågade Ozzy om han hade några läxor.
Efter en djup suck och lite stön så började han leta i
sina fickor(!) och fiskade tillslut upp den lilla skönhet
från ryggsäcken.


Tataaa!

Jackass

Jag har aldrig varit en 10 årig liten pojke, däremot har jag varit
16 år och skitfull!
... det är nog ungefär lite samma sak;P



'



Efter två timmars hockeyträning, bus med Alvin och syrrorna
och MASSOR av god mat hos Lisa och David kände Oskar
fortfarande behov av att på den lilla promenaden hem vid
halv tio tiden; kasta sig ner för alla diken, yla som en varg
och klättra upp på alla högre höjder han kunde hitta, bara för
att sedan få rulla ner igen och gapskratta!?!


Lilla teletubbien tittar skeptiskt på storebror!

Eftersom det redan finns allt för många likheter mellan Ozzy
och Pumlan så önskar jag ibland lite att man kunde tvinga
henne att både blunda och hålla för öronen på kommando!
;)


Tidigare inlägg
RSS 2.0