"Hockiiii!"



Jag har sedan tidigare (väldigt bestämt) bestämt att Hilding INTE kommer att syssla med hockey som storebror när han blir äldre.

Det verkar redan nu se ut att komma att gå "sådär" jättebra.

Hinni

Världens finaste unge som gått och uppgraderat sig från bebis till lill-pöjk.
Idag är det inte den 5:e, så det blir inte en riktig månadslista sådär... men OM det nu hade varit den 5 augusti redan idag så hade Hildings 20(!?!) månaders lista sett ut någonting såhär;

Skrattar störtskönt och ofta.
Surar nästan lika gulligt och om möjligt ännu oftare än han skrattar.
Har fortfarande kanske världens sötaste skrattgrop.
Älskar att gå omkring med "pippilott" i blondie-håret och är väldigt noga med att lika samma gäller när storasyrran vill ha frisyrer, sen går han runt och ropar "titta! TITTA!" tills alla i hans direkta närhet har tittat och sagt att han är fin. Rätt ska vara rätt.
Har inte världens tjockaste hårman direkt. Än så länge, men lite långt blont fjun baki nacken som är underbart att snusa på. Ganska ofta infriserat med mat dock.
Gillar fortfarande väldigt mycket bilar. ÄLSKAR är nog ett bättre ordval tillochmed. Hjul är kul kort sammanfattat.
Har humor, om än ganska låg. Astrid (och dumheter;) är skitkul och det är roligt att jaga och bli jagad, höga och plötsliga ljud är skoj och han skrattar så han nästan kiknar när vi hamrar och spikar ute på huset.
Rymmer, rymmer och rymmer. Rädd skulle man inte kunna påstå direkt... men rätt så mesig emellanåt ändå.
Stryktålig. Eller vad säger man... slår sig rätt så ofta (får lite väl mycket hjälp ibland från vissa syskon) men bryr sig oftast inte allt för mycket. Van vid blåmärken, om vi säger så.
Har annars ett hiskeligt humör. Och vet hur han ska använda det.
Envis.
Har precis börjat prata "på riktigt" lite smått. Såååå sött!
(Inte helt konstigt kanske att det tagit lite tid med en storasyster som lätt tar över all luft som existerar och pratar både på in- och utandning).

Ord som han använder ofta just nu är;
Gunga, Sitta, Komma, Titta, Lälle (välling), ika (fika), Lass (glass), Odisch (godis), kaka... ja, det finns ett visst tema... iiil (bil), sluta (fast inte så klart, kommer bara inte riktigt ihåg hur han säger), ita (rita), osch (ost), Ocka (Oskar), Iia (Frida) mommo (mormor), vovve, aj, oj, hej då, babii (Barbie, ett måste när man har en storasyster i massiv prinsess-fas). Ja och så mest använda Hinni-ordet "NÄ!".

Han har också börjat lite smått med tvåords meningar som; Komma Pappa!, Mamma titta!


-Titta!





Lilla gubben

Himla himla fina!









Farbror Hilding

På Ica och handlar glass med pappa.
Händerna i fickorna som en söt liten farbror, fniss!


"Titta!"

Ja, det har inte varit sådär jättesvårt att hålla koll på Hilding ute på gården på senast. Man vet vart man har honom, om jag säger så!;)



Beer boy

05.45. Vissa av oss sover gärna vidare vid den tiden medans ett litet fåtal av oss (speciellt en liten rackare) låter väldigt högt och illa om de (han) då inte får kliva upp! Igårmorse körde vi på slöarstilen och släppte  bara upp bägge småttingarna vind för våg medans vi själva stannade kvar under täcket och mös vidare med lite extra stora öron bara... gick väl lite sisådär kanske!

Astrid lekte på hur bra som helst med duplot i vardagsrummet, nästan lite fööör bra uppmärksammade vi efter en stund eftersom lillebror annars ganska ofta har en liten fetish för att förstöra hennes lekar lite då och då, men nu bara fortsatte hon glatt att prata på för sig själv och precis efter att jag beordrat upp D för att kolla upp vad lilleman pysslade på med så kommer han in till oss i sovrummet med ett stort busigt leende på läpparna och en fuktig pyjamas. När han dessutom lyfts upp i sängen så utbrister D;

-Men han luktar ju öl!
 

Oh yes, mycket riktigt. Kvällen innan åt vi nämligen middagen ganska sent och efter att kiddozarna somnat ides ingen av oss plocka av allting från köksbordet. Maten åkte in i kylen men disken fick stå kvar, givetvis även D:s nästintill fulla ölglas...
Mmhmmm.

Lördag morgon var ölen borta. Lite på en av kökstolarna, lite på golvet och lite på minsta barnets pyjamas, men inte i mängder av ett fullt glas. Tyvärr. 5,9 dessutom ger nog inte många bra föräldrapoäng, så imorse 5.45 var det bara att masa sig ur sängen och se glad ut. Och inga mera ovaktade ölglas på bordet.


En lycklig liten rackarunge som fyndat sig en tom burk som låter så roligt ute vid grillen. Men nu är det färdigt. Minst sexton och ett halvt år är det kvar till nästa gång som här ska smakas!

BVC

Dagens absolut bästa Astrid-citat;
-Åh HELLEGUD! Hon har en SNOPP!?!

... uttalat i väntrummet på bvc med stora ögon och gapande mun efter att hon precis fiskat fram en halvnaken docka (som uppenbarligen inte var flicka) ur en av leksakslådorna. Hahaha!
Längd, vikt och vaccination för Lillebror stod annars på schemat. Konstaterat 83cm lång och 13,5kg tung fick han en liten stund senare åka därifrån två små tatueringar rikare (klistermärket snodde bvc-tanten och klistrade på "hans" bvc-bok) och med plåster på bägge låren.


Det är alltså rätt tungt att vägra gå eller stå på ståbrädan så att man får åkavagn med lillebror i knäet...;)

Crazy lazy days


Hilding påväg hem från förskolan, nyvaken och snygg.

Dagis går jättebra. Nu skulle man kunna säga är Hildings första riktiga dagisvecka och hittills har det bara gått super. Han gråter en snabbis i protest då jag lämnar och hämtar men annars är han glad mest hela tiden däremellan. Han busar med de andra småkottarna, äter som en häst (nähä!;) och somnar lätt som en plätt i vagnen sen efter lunch och verkar i stora drag ha det hur bra som helst.

Idag var det minifest på förskolan på förmiddagen med grönflaggehissning och kaffe och bulla så jag stannade kvar en stund extra och var med på det innan jag tog mig en promenad och sen gick hem och klädde om locket på bänken i köket med vaxduk och pillade på lite i min ensamhet.

Men helt GALET att plötsligt vara helt ensammen hemma om dagarna! Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag älskar det eller inte gillar det alls ännu. Konstigt känns det hur som helst, men speciellt tråkigt har jag absolut inte. Nåja, jag har ungefär 2 veckor på mig att känna efter och sen börjar jag jobba. Först ska jag vikariera några dagar på en förskola som jag sökt jobb på till hösten (prestationsångest deluxe och samtidigt jätteskoj) och sen börjar jag sommarjobba på gamla fina omlastningsterminalen direkt efter det fram till mitten av augusti. Sommaren är kort!
Igår var jag iallafall in till stan med Lisa och köpte mig en jättefin pumptermos som jag ska ha alla soliga dagar ute på altanen... Så kom igen nu lilla fina solen, nu önskar jag mig lite värme! Här ska njutas!

Nemas problemas!

Min bebis går på dagis.
Såklart gick allting plötsligt bara fintfint när ingen mamma 
längre fanns kvar att grina och gnälla hos! (Ibland känner
man sig ju uppskattad;P).



Samlingsplatsen ute på stubbarna.

De två senaste dagarna har jag vinkat "hejdå"och lämnat min
lilla prins direkt på morgonen innan samling och Hilding leker,
äter, busar, bajsar och sover, helt utan problem.
Som värsta stora lilla killen.


Min bebis är stor!♥


Outdoor

Idag har vi varit ute. Igen. Jag har krattat och friserat en hel massa spretiga och halvrisiga buskar (skinhead-modellen), skottat fram alla stenar som omringar mitt lilla smultronställe runt den gamla rönnen (rensningen gick väl lite sisådär förra sommaren då, host host). Astrid har fått busa med stortjejjerna och bl.a lekt björnen sover på studsmattan (själv var jag lite skeptisk till att det kan vara det ultimata stället för jaga-och-gömma lekar, men det funkade tydligen) och Hilding har väl gjort det Hilding mest brukar, käkat jord och rymt iväg, fyndat sig någon liten vattenpöl han planterade rumpan i och krypit lite bland utemöblerna och ramlat ner i rabatten. Jag försökte placera han på studmattan bakom nät (hehe), men det var inte alls populärt, det blir alldeles för svårt att rymma då tydligen.

Inskolningen går förövrigt långt ifrån världsbäst. Grin och gnäll hela förmiddagen lång på dagis idag, han vaktar mig som en hök och vill helst bara upp i famnen heeela tiden då han inte ligger och tjurar på marken eller slåss. Han är alltså betydligt smartare än jag trodde då han visar väldigt tydligt att han är förbannad och minsann inte alls tycker att det är det allra minsta okej att jag tänker börja dumpa honom på dagis om dagarna bara sådär utan att ens fråga. Morgondagen ska bli spännande men kommer nog att gå jättebra, då ska jag nämligen lämna honom för första gången. Jag börjar tycka lite att han har protesterat färdigt nu, och finns jag inte där så får han protestera för någon annan helt enkelt, eller kanske rent utav roa sig med någonting annat och betydligt roligare. Men vi får väl se, lär nog bli jobbigare för mig än för honom har jag en känsla av.

Bilder från gårdagens måndagsmys i fina vänners sällskap;


I lekparken med Holmfrids.


Min lilla snorunge♥ åker rutchkana.


Hamburgar-grillning till lunch/middag hos Tomme och Lisa.


Fyra små knattar samlade på en och samma bild, prestation!


Astrid och Alvin spelar fotboll... och Hinni på rymningsförsök.


"Männen"(haha;) fixar till häcken (av modell större) och Antilop agerar den perfekte Hilding-vakten brevid medans jag kunde fika kaffe och nybakat rabarberpaj på andra sidan, helt i lugn och ro.

Life is great!

Sötsak

Kanske ingen chock direkt att barnet som gillar krita och gärna
roar sig med att slicka sand även gillar socker. Fast än så länge,
som skönt är, är tandborsten nästan lika rolig.
Undra hur länge det håller i sig?;)


Söt, sötare, Hilding.

Inskolningsdag 2

Tårar, tårar och så lite mera tårar,
ja så kan den väl enklast sammanfattas.

Med full barngrupp samlad och riktigt grått och tråkigt väder
ute så tyckte Hilding att morgonsamlingen var helt okej
(även om det var lite svårt att sitta still) och sen kunde han
även bjuda på lite lek i vatten med spaden. Men sen var det
inte roligt längre. Inte roligt alls. När han sedan efter en hel
massa tårar någon timme senare nästan somnade uppe i
famnen på inskolningsfröken (som tillsist fick tillåtelse att ta
i honom;) och Astrid helt plötsligt också började bli lite
smågnällig och kom och ville komma upp i min famn började
jag ana oråd så då bestämde vi att fortsätta inskolningen på
nytt imorgon och så tog jag bägge småttingarna i vagnen
och promenerade hemmåt istället. Och mycket riktigt, efter
bara en liten stund hemma var bägge småbarnen febrigt
kokheta... förutom om fötterna då som var alldeles iskalla,
fodrade gummistövlar med dubbla yllestrumpor till trots
(kanske finns en mening med allväderstövlar trots allt?!)

Hilding har legat helt deckad och bara tittat tills alldeles nyss
och Astrid pendlar mellan stillasittande och duracellkanin,
hög på alvedon. Dumma dumma feber! (även om jag är glad
att det inte är magsjuka).
Fast helt chockerande är det ju
egentligen inte att de är sjuka då de spenderat den helt klart
största delen av tiden på senast utomhus, tokigt lyckliga men 
i på tok för blöta och kalla kläder! Jag vet bara inte vad som
pallar vattenpölar och slask bättre än skal- plus galonkläder
tillsammans med stövlar?!? Badkläder??? Nä, vatten är mig
alldeles för övermäktigt. Men förhoppningsvis mår de små
sjuklingarna mycket bättre imorgon.


Man vet att de är sjuka på riktigt när det plötsligt är
soffläge som gäller!


Måndag

Min lilla "bebis" har börjat på dagis idag. Eller förskola då,
beroende på vad man nu vill kalla det. 

Jag hade nog förberett mig mentalt på ganska mycket tårar
och vara uppe i famnen, läskiga andra barn som kommer
alldeles för nära och kramar och petar i ansiktet (som när vi
brukar lämna och hämta storasyster). Men inte då!
Efter morgonsamlingen ute vid stubbarna drog de större
barnen iväg på utflykt och kvar på gården lekte de mindre
barnen ute bland vattnet hur bra som helst hela förmiddagen.
Inte ett enda "mamma!" och inte en enda gång att han skulle
komma upp i famnen (förutom då när vi först kommit).
Knappt så att han ens var medveten om att jag var där (och
Astrid hade inte kunnat bry sig mindre! Några snabba blickar
slängde hon bort mot lillebror när han "tappade" sin spade
och gnällde lite, men när inskolningsfröken snabbt var där
och fixade tillbaka den brydde hon sig inte om att ingripa
och fortsatte själv med vad hon höll på med.)

Men va!?! Kan det verkligen gå så bra. EN liten tår hade väl
ändå inte skadat, även om jag hittills inte har vinkat och
lämnat honom. Det känns bara nästan lite bra för att vara sant,
lite som att vi bara skjuter på tårarna till senare, men vi får väl
se hur det går imorgon och resten av veckan. Jag hoppas då
på lika fint väder iallafall.

Idag gick vi hem klockan 11, då var Hilding helt slut som artist
och fick somna med en vällingflaska i sängen så fort vi kom
hem. Imorgon ska han få äta lunch på dagis (ute mest troligt)
och sedan på onsdag ska han få sova där. Det kan ju bli
intressant då han hittills i stort sätt ALDRIG sover i vagn, men
på dagis brukar ju det mesta omöjliga plötsligt bli väldigt
möjligt, så det kommer nog att bli jättebra. Praktiskt också
att vi redan har gamla syskonvagnen där som sovvagn för nu
finns det plats både för honom och Astrid.


Min bebis har blivit stor-pojke.

Jag blir som lite lätt less...

På att torka kräk och tvätta nerspydda saker och ting.
Sova med ett öra vaket, hela tiden beredd på att rusa upp och
försöka fånga upp nästkommande spyan och kanske så slippa
byta sängkläder ännu en gång, bada, duscha eller torka av litet
lesset barn eller ställa sig och skura golvet klockan 03.00.
Men nu verkar läget ganska lugnt, *pepper peppar* x 1 miljon.

Hinni-Vinnie var det såklart som stod för kräkkalaset igår. Igen.
Frågan är bara när det kommer till just honom; 
Handlar det om magsjuka. Igen, eller är det inte magsjuka?!?
Han äter ju (och dricker) som sagt mer eller mindre olämpliga
saker mest hela tiden känns det som ibland. Regnvatten,
gammalt gräs, sand och lera, skräp från under skorna, små
kolbitar som ramlat ut ur grillen, kritor och t.om tvål och
schampoo om han så bara kommer åt. Så heelt konstigt känns
det ju som inte när han kräks ibland!;P Knasiga unge♥


Söt som socker är han då. Crazy Baby.

Lilla prinsen



Min lilla älskling som snart ska börja förskola! (Jag gissar
dock att vi kanske kommer att hinna med en liten sväng 
magsjuka innan)
grillar lyxig middag i repris ute med pappa. 

Alldeles snart hela 16 månader gammal (oh-my-god!)... och en
riktig liten pappagris. Tjuter små glädjerop när pappa kommer
hem, följer honom som en igel och gråter krokodiltårar när han
åker iväg eller bara tar på sig jacka och skor.

Säger inte mycket men har lärt sig väsentliga saker som "kaka"
och "bulla";)

Går numera även i skor och klättrar ännu bättre.

Älskar bilar och de flesta andra fordon men grinar hysteriskt
om han inte får vara i famnen eller i vagnen väldigt nära intill
när läskiga saker sker som bilar som kör förbi, någon kör
med snöslunga eller när en helikopter närmare sig. "Okända"
människor är också väldigt läskiga, bollarna på Leos lekland
är farliga och badbaljan sitter han bara i när Astrid är med...
långtifrån modigast i skogen, om vi säger så!;D

Delar i stort sätt samma klädstorlek som Astrid, det han ligger
under i längd täcker han upp i volym;)

Är oftast glad som en liten solstråle, då han inte kör drama-
queen-style och slänger sig på golvet med händerna över
ansiktet och drar djupa suckar med en utputande underläpp
och rynkade ögonbryn.

Är underbar och älskad av alla (typ:)!♥

Cutie

Hilding nakenfisar och poserar i storasysters nya diadem.





Helt galet underbar söt!♥


Har ni fest eller?!

Livet är en fest!
Småbarnsförälderversionen.


Perspektiv

Att se saker genom andras ögon.
Hilding har utvecklat helt nya användningsområden för mitt fina
vita Koziol kakfat...


Rondell, bilbana och parkeringshus bl.a.

Snörvel

Jag har gått och blivit förkyld. En sån där lagomt töntig sjukdom att klaga över i hemskaste magsjuketider, men ändå. Halsen gör ont, snoret rinner och jag fryser oberoende på hur mycket kläder jag än drar på mig och otroligast av allt så verkar det vara ett gäng baciller som jag denna gång letat upp alldeles själv (kors-i-taket) då ingen annan än jag i familjen hittills har drabbats. Väldigt skönt med tanke på att jag därför kunde promenera med Astrid till dagis imorse efter lite mer än en lååång vecka med bara hemmavistelse. Även Hilding verkar tycka att det var skönt, haha, för sen vi kom hem bara han och jag så har han gått omkring och plockat och lekt och donat på hur bra som helst i sin lilla ensamhet och verkar njuta av lugnet nästan lika mycket som jag. Och med tanke på att första orden som kom bortifrån Pumlanssänghörna tidigt imorse var; "Jag gå dagis dag å leka Ingela" så tror jag inte att hon direkt misstrivs hon heller.


Hilding njuter av att kunna pilla och röra i precis vad han vill utan att behöva slåss om saken.


Borgtältet som var jätteroligt ett tag har nu fått åka tillbaka ner i väskan och vila sig lite för att ge plats åt 
bordet och pallarna igen då både Astrid och Hilding gärna lagar och bjuder på mat just nu.


Annars är det fortfarande bilar som gäller, iaf för Hilding. Han kör med dom, bär på dom, ligger och pillar på hjulen och kan studera dom i evigheter. Jag tror nästan han råkat få sig någon extra stark morfar-gen för ibland kan jag nästan svära på att han ligger och luktar på dom!;) 

Men neeej!

Vad händer?! Hur blev det så här?!
Hilding ÄR nog ändå lite trasig trots allt.

Dagtid är allting hur bra som helst, men nattetid är det plötsligt något
som börjat bekymra våran lille kille, och i andra led då även mig. Han
har sovit som en kratta i stort sätt hela veckan. I början tänkte jag 
mest att det var p.g.a kräkan i söndags och sen kanske
tvättmedelshistorien även hade en viss påverkan men nu börjar jag
nästan undra. Från att ha sovit som en liten prins hela och underbara
nätter igenom sen en bra tid tillbaka står nu plötsligt lilleman upp i sin
säng lite titt som tätt natten igenom och gnäller och gråter. Inte
någon ledsen, ont eller räddgråt, utan mer en men-kom-och-plocka-
upp-mig-nu-då-gråt som helt ärligt gör mig mer arg och irriterad än
särskilt medkännande och omhändertagande;P
"Lägg dig ner och var tyst!" eller kortkommandot "Sov" i kombination
med att man går upp och bäddar ner honom på nytt fungera någon
timme innan han snart står där sen igen. (Nej, nattetid är helt enkelt
inte min optimala tidpunkt för att låtsas vara "den perfekta modern!")

Kanske är det mera tänder på g som spökar eller möjligtvis någon
sorts fas han går igenom (sånna påstås det finnas gott om) så jag 
lägger min chansning på någon av dessa.

Daniel flög till Stockholm tidigare i veckan och kommer hem först nu
ikväll så inatt när Hilding även lyckades dra med sig Astrid i sina
nattliga aktiviteter och jag surt fick masa mig upp klockan 04.00 för
att fixa två vällingflaskor var jag även tvunget att skicka iväg ett
irriterat sms till honom bara för att berätta att jag var sur. Och tänk,
sen kändes det mycket bättre!;)
Ja jag säger då det, ensamstående föräldrar gör det bra!


Uppe med tuppen och kramas med papi innan flyget.

Ju mer jag tänker på det nu så tror jag faktiskt att Hilding mest
saknar sin pappa. Joo det är nog därför som han tjorvat extra
mycket inatt, för att han vill att pappa ska komma hem och vara
med honom superdupermycket hela tiden, allra helst på natten.
På natten vill han extra mycket bara vara med pappa, jo jag tror
bestämt att han faktiskt berättade det för mig inatt, lät ungefär
som; "Gasch" "Doossch" och "Dissch" men det är ju glasklart vad
han egentligen menade!;)

Tidigare inlägg
RSS 2.0