Jag bloggar

Här;

fiasan.blogspot.com

Men igen. Ja.
Bara för att vara lite omständig sådär.

Min iphone är för tillfället väldigt mycket död. Det var viss någon liten som tyckte att den behövdes kastas lite för mycket i golvet imorse. Det är aningens störigt ja, för hejbara så himla beroende man snabbt kan bli! Man kan alltså se det som en supersnabb och ofrivillig avgiftningskur.
(Blir spännande på måndag bara då jag får alla mina jobbuppdrag på sms!;P Rätt okej att jag redan har närmaste veckan fullbokad sedan innan alltså ja.)
Men annars, annars är tanken att kunna mobilblogga ganska lockande igen. Jag har som inte helt mycket datatid längre. Vilket annars är helt okej. Det blir bara lite svårare att blogga så. Men typ, det var nog allt!

Ja, och så önskar jag mig väldigt mycket en fungerande iphone.

Kråkfritt

Efter att veckan drog igång med la grande huvudvärken from hell så har det väldigt snabbt efter det bara klättrat och klättrat, till det bättre då alltså!

Tisdag kände jag mig fortfarande rätt halvmör (gissar på en hel del basilusker på lur i kroppen också) men annars var det inga som helst problem och i onsdags jobbade jag ett riktigt myspass i spöregnet på en härlig förskola här i stan och drog sedan till badhuset med Lisa och alla kiddozarna direkt efter dagishämtning för att sedan slå på stort och avsluta kvällen med finmiddag på Allstars bara jag och Daniel och de stora barnen medans "småkråkorna" som Frida ganska passande skrev i sin blogg fick stanna hemma med mormor.


Smaskig och mysig kvalitetstid med bara våra stora stjärnor.
Sånt behövs ibland
(även om de bägge två innan kvällen var slut påstod att de ändå saknade de små skitungarna bara litegrann sådär, de gjorde faktiskt helt ärligt inte jag, haha!).

Igår var vi på hockey-premiären jag och D då Tomme var supersnäll och kom över och la småttingarna och idag är det inte bara fredag och ledig dag då personalen på I-ur-och-skur är på utbilding och förskolan är stängd, det är också Alvin födelsedag så efter att Hilding sovit klart sin lilla middagslur och Fridolina kommit hem från skolan så drar vi på 4-års kalas innan helgen sen drar igång på riktigt.
Jag har en bra känsla, så är det bara!

First and only

Min allra första alldeles egna hockeytröja.
Kan hända att jag kanske inte kommer att använda den allt för många gånger sen, men ändå.
Det var roligt. Riktigt roligt, förlusten till trots och allt.


Migrän.

Men vilket påhitt!
Man känner sig inte så stor och kaxig då nej.

Migrän och ute på jobb i förskola, inte helt smärtfritt det heller. Sen att jag aldrig har jobbat på förskolan tidigare och kammade hem stängningen samtidigt som all ordinarie personal var på planeringsdag och hela huset var fullt av vikarier gjorde inte heller saken bättre. Men ibland är det bara att bita ihop och se glad ut. Jag lärde mig (nästan) alla barnens namn och vi roade oss utan några som helst tårar tills alla föräldrar hade kommit och gått. Sen röjde jag snabbt upp, kallsvettig och illamående, släckte alla lampor, stängde alla fönster och låste alla dörrar innan jag kastade mig ut i regnet och hann med sista direktbussen hem. Check! Sen gick jag bara och la mig och tog natt när jag kom hem. Idag känner jag mig riktigt sliten och är helt öm i hela kroppen, men no more huvudvärk och det är alldeles underbart!

Jag har haft såhär ont i huvudet några gånger tidigare, men inte allt för ofta tack och lov. Nu måste jag bara införskaffa mig några droger som hjälper om det någongång tänkt jävlas och komma tillbaka, alvedon och treo gör som ingenting här inte.
Men ATT det är skönt att inte ha ont någonstans!

Finaste

Finaste Lillasyster och finaste Lillebror.



Logistik

När både jag och Daniel jobbar till 16.30 (och det är tidigt för vissa av oss), småbarnen ska hämtas från förskolan, mat ska fixas och sedan föräldramöte på dagis och föräldrafixarkväll från 17.30, Frida med basketträning samma tid och Ozzy som ska iväg på hockeyträning 18.30. Någon läxa på det och en himla massa disk och tvätt.

Det finns en anledning till att vi turas om att natta småbarnen varannan kväll, så gott som det går.

Det är inte som om vi är i behov att sömntabletter liksom!;)

A day off

Idag är jag ledig.
En av (de annars väldigt få) fördelarna med att inte ha några fasta arbetstider, man kan göra lite som man vill och känner för. Och igår när jag inte hade något jobb inbokat för idag kände jag helt enkelt för att vara lite ledig, enkelt fixat och klart. Pengar är inte allt och efter att småttingarna  haft rätt långa dagar på förskolan på senast var det riktigt riktigt nice att börja dagen med en härlig sovmorgon, kokta ägg till frukost med storbarnen innan förskolan en kort sväng framtill lunch då Astrid idag har varit iväg på Knytteutflykt.

Annars är det ganska roligt att jobba ändå, även om man är trött som en gnu och skulle kunna somna ståendes när kvällstimmarna kryper på. Att inte ha något fast "riktigt" arbete suger ganska ofta rätt hårt med att inte veta vart man ska vara eller när förrän alldeles strax innan ibland och dagen innan eller två tre dagar innan i bästa fall, men annars måste det bara vara ett av de absolut bästa jobben som finns att få jobba med barn hela dagarna.
Hur störtskönt är det bara inte att bli bjuden på späckhuggare(!) till lunch då barnen lagar mat i sandlådan!;) Och åt man upp allt fick man sill till efterrätt... om man kunde fånga den vill säga, och bara om man kunde fånga in alla sillar blev det tårta till andra efterrätt. Sånt är svårt att klå!

Förskolan för småttingarna går förövrigt bara toppen.
Hilding som före sommaren skrek rätt ut illröd av ilska varje gång vi lämnade hoppar nu ur vagnen på tre snabba röda så fort han ser dagisgrinden på håll och sedan race:ar han och Astrid om vems tur det är att öppna grinden innan de springer in och försvinner ut på gården och knappt ens har tid att vinka hejdå. Astrid som varit blöjfri sedan maj/juni någongång har haft en liten "thing" med att ständigt kissa ner sig på förskolan fastän hon mycket väl kan både hålla sig och säga till och knappt haft några olyckor alls på hela sommaren, bilresor, affärbesök och olika utflykter till trots. Jag kan inte riktigt fatta varför, speciellt med tanke på att de allra första dagarna på förskolan funkade hur bra som helst med potta och tolalett, men nu går det iaf bättre och bättre. Ungefär en nerkissning per dag har vi haft hela veckan som gått och den innan, men då har det varit mest på utflykter så det kan jag väl köpa, annars har jag sagt att de får sätta blöja på henne.
Två vinteroveraller fortsätter att kännas som en rätt så bra idè ändå!;)


Hilding påväg hem från förskolan kan köra vagnen själv. Alltså MÅSTE han gör det. Alltid. Lika ofta som Astrid också måste det ungefär. Då är det tur att man inte alltid har bråttom.


Livet är väldigt mycket en tävling just nu annars. Hem från förskolan blir det alltid race om vem som hinner fram till /och upp på betongbjörnen först. Hilding, den ständige förloraren (om ingen annan blandar sig i) lika söt som han är sur! Det är inte lätt att vara lillebror alltid. Även om det för det mesta nog annars är rätt så bekvämt faktiskt.

Utgång

En riktig (härlig) partykväll hade vi igårkväll.

Bästa sällskapet och en hel massa supergod mat. Högklackat och strumpbyxor tillfället till ära och bara vuxna människor överallt (mer eller mindre iaf;) och även lite dans. Luleå behöver dock seriöst lite nytt blod bland uteställen och framförallt bättre och större dansgolv, bättre musik - men det kan nog ses som en smaksak, eller så är det kanske bara jag då Bishop Arms plötsligt kändes som härligaste stället att hänga!

Sen är det riktigt riktigt skönt att kunna åka hem sen, då man känner sig färdig. Och riktigt riktigt skönt att känna sig färdig.


Påväg ut i natten. 
 
Bakis känns däremot litegrann som en lyx man hade möjlighet att ägna sig mer åt förr i tiden, back in the days, dvs innan vi bestämde oss för att skaffa småbarn igen (och barn överhuvudtaget).
En heldag mellan sängen och soffan med pizza, chips och cola varvat med en massa serier och filmer i varierande kvalite känns just nu ganska mycket mer som en hägring i öknen än speciellt nära verklighet.

Imorse fick jag sovmorgon till 09.15, sen gick D och ställde sig i köket för att fixa frukost åt allihopa och då blev det plötsligt bara mycket mindre plågsamt att kliva upp helt enkelt.



Idag fyller Daniels lillebror 30 år, så massor av grattis till honom (och men ååååh såååå gamla vi måste vara igen då t.om våra små småsyskon plötsligt börja fylla vuxen plus!). 30-års festen hade han dock redan förra året så idag blir det nog mer lugnt med bara fika och paket.
Thank god... känner jag lite idag!;)

En fika på stan

Sådärja.
Man vet att man lever men nu är det fredag.

Veckan började riktigt tungt, det är riktigt sällan jag är låg och deppig men måndag var en riktig skitdag, usch och bläh! Roade mig större delen av dagen med att klicka för nej åt olika vick på andra sidan stan eller med 30-4 minuters förberedelsetid, företag Sofia-med-småbarn rör sig inte så pass snabbt nej. Sen deppade jag för att jag redan är less och behöver ett riktigt jobb, med riktiga arbetstider och riktig lön, för att jag inte ha något körkort, för att jag kan vara trögast i världen på att lära mig köra bil och för att körlektioner kostar enhelmassamiljoner att ta. Sen när jag ändå höll på fortsatte jag med lite depp över att det ibland känns som om vi har alldeles för lite tid och ork för de stora barnen, för att jag kan få sämst samvete över att de små barnen tar en hel massa tid och de stora snällt får klara sig ganska mycket själva och sedan på det lilla som finns över (och då är vi inte alltid på solskenshumör heller). För att vi är SÄMST föräldrar som helt glömt bort Ozzys länge uppskjutna kompiskalas till jag i sommar hörde honom berätta för sina vänner att han inte får ha några kalas längre för att han blivit för stor! (han fyllde å i februari!!!). Både Ozzy och Frida har önskat i flera år att vi ska åka utomlands till Thailand eller något annant varmt land och när Ozzy har i sommarläxa att visa upp bilder och berätta om sitt sommarlov får jag superdåligt samvete för att han spenderat sommarlov väldigt mycket för sig själv (fast med kompisar) medans vi för det mesta snickrat, byggt och jobbat. Knappt någon av hans fotbollsmatcher har vi varit på och inte en enda träning! Visst har vi badat och fiskat en del och myst en massa i solen tillsammans, men jag skulle fortfarande önska att mina stora älsklingar någon gång kan få åka till Thailand, och att vi kunde spendera en hel sommar bara lediga tillsammans, åka till en stuga, fiska och bada och spela kartongspel sent inpå kvällen. Ta oss tiden att umgås bara vi, tillsammans.

Tisdag var lite bättre, om än stressig. D bilade upp till Karesoando för jobb över dagen, tidig morgon och sen kväll medans jag dagislämnade, jobbade till 16.30 och sen dagishämtning och middagslagning innan Fridas föräldramöte 18.30 och sen hem med lite storbarnsfix och kvällsslapp innan natten. Helt underbart väder dock och det var riktigt roligt att jobba.

Onsdag, mera jobb, dagislämning och hämtning och sen middagslagning och lite lätt stress när Frida kommer hem och säger att det kliar i håret. Sa jag löss?! Men oh yeah, precis vad jag önskade mig där och då.

Torsdag, storbarnen hemma från skolan bägge två på avlusning. Vi andra verkar ha klarat oss (peppar peppar x 700miljoner!!!), jobb och med Daniel hela långa dagen i Kiruna (ibland tycker jag inte bara det är jag som borde byta yrke!;P) Torsdag var annars på det hela en mycket bra dag.

Fredag, storbarnen på friluftsdag med cyklar och matsäck i småregnet och själv körde jag fredagsmys och lugn dag med bara fyra timmars jobb på en helt underbar förskola i centrum innan jag mötte upp Lisa inne stan efteråt för en riktigt superhärlig eftermiddag som vi sedan avslutade med att promenera hela vägen hem medans D fixade både dagishämtning och middag.



Och ja, vi har äntligen hittat kontrollen till projektorduken, i Pumlans ena jackficka.
Så ikväll blir det dessutom filmkväll, Halleluja!
Imorgon barnvakt och middag ute med jättefina vänner och sen på söndag är det äntligen dags för Ozzys efterlängtade kompiskalas, bio och maxmat var överst på önskelistan så det är precis vad så som det blir.

Lite tid för att andas. Och ja, nu känns allting miljoner gånger bättre igen. Nu hoppas jag verkligen att det dröjjer typ 20 år igen innan jag blir deprimerad nästa gång. Livet är så mycket roligare och lättare när man är glad!

Och en lördag

Klev upp just efter 06, bara för att det är så himla roligt... eller nåt. Tycker vissa av oss iallafall. Käkade frukost och gick sedan över till mormor och pratade, busade och fikade. Matade storebror innan hockeyn och promenerade sen upp till Ica för att hämta ut Astrids "nya" vinteroverall, (it´s to-die-for!), totalpunka på vägen dit som gjorde vägen tillbaka vääääldigt lååååång. Men vem har bråttom. Glass och godisklubba på kiosken som mutor för två fint promenerande barn hemmåt, Hilding a.k.a ett steg frammåt, två åt sidan och sedan tre eller fyra bakåt. Tack och lov var Frida med mig och hjälpte till att valla in fåren. En superbra grej med Hertsön också är de underbara gångstigarna, från centrum och hela vägen hem utan att passera en endaste liten bilväg, om man nu absolut inte vill. Stannade till i en av lekparkerna och gjorde av med lite överskottsenergi, somliga av oss har sån, dessvärre ofta inte jag. Sen tunnlarna, där kan man också roa sig länge. Hemligheten tycks vara att skrika allt man kan och sedan skratta och dansa okontrollerat till sitt eget eko.


Hemmåt kom vi ändå fram någongång tillslut, huliganerna tog en powernap bägge två och jag och Fridan stekte ägg och tog en myskväll, sådär härligt mitt på dan som man förut innan man fick barn kunde ta sig lite närsomhelst. Upp och hoppa, ut och grejja, Daniel kom äntligen hem och underbar kräftsoppa till middag. Inför nattning av några små och tänk bara tänk om den förbaskade lilla kontrollen som gör att bioduken kan gå upp och ner skulle kunna dyka upp helt magiskt så att vi skulle kunna se någon av de många bra filmer som precis har kommit stort, häftigt och coolt!

Men å-så-störigt att den bestämt måste vara som bortblåst! Såååå stort bor vi faktiskt inte, men en jäkla massa grejjer har vi och små barns "bra-ställen-för-viktiga-saker-förvaring" är superhimlaj*vla svåra att hitta!

Ungat mig på stan

Ungat mig på stan, det är vad jag gjort idag.
Fast utan ungar.

Lämnade av småbarnen på förskolan och tog sedan bussen in till stan för att utbilda mig lite i vikarieförmedlingens nya bokningssystem, lyckades pricka in samma buss som även en hel massa gymnasieelever prickade in och promenerade sedan sträckan från busshållplatsen till lokalen (som förövrigt ligger alldeles i anslutning till gymnasiebyn) omgiven av ett stort och tillsynes oändligt hav av gymnasiemänniskor. Stannade till på pressbyrån och köpte mig en latte-to-go och fick sedan nästan lite småångest(skolångest;) då jag vandrade förbi min gamla gymnasieskola och det nästan kändes som igår. Fast det var det ju som tur inte. Förövrigt samma skola som jag en gång i tiden hoppade av mitt första gymnasieår, innan min mamma satte ner foten och hoppade på mig igen, och ännu mera tur var väl det. Inte för att jag nu kanske har kommit sådär jättelångt i livet just i min karriär, milt uttryckt, hahahaha! ... men jag gissar fortfarande att skippa gymnasiet direkt inte hade gett mig några mycket ljusare utsikter!;) Nä istället gick jag individuella programmet året ut och sedan hoppade jag på en annan linje och hoppade inte av gymnasiet igen förrän i februari 1999, sista året, då jag fick en liten Oskar. Och det ångrar jag aldrig (även om jag kan ångra att jag inte hoppade av med lite bättre betyg;) Oh glory days!

Jaja, nu vet jag lite mer om Timecare, jag har en profil och är tillgänglig för arbete f.om måndag. Sen får vi väl se vart det tar mig. Strosade runt bland lite affärer inne stan sedan efter att jag utbildat mig klart, uppdaterade min egna garderob med lite Gina tricot och köpte sedan en jättegodispåse på Hemmakväll innan jag tog bussen hem, kände mig lite ungdomlig igen (vuxen eller ungdom?) och hämtade upp bustrollen på dagis.

-Du är en rumpa mamma! mötte Astrid mig med på förskolan när hon inte fick stanna kvar och pyssla längre.
-Nä, vet du inte att du har värsta unga coola mamman, kontrade jag.
-Näääää,
blev svaret skrattandes, du är jättejättejättejättejättegammal. Och en rumpa!

Å andra sidan, Astrid är en liten skit, så äpplet faller väl inte allt för långt ifrån trädet!;P


Onsdag

Minst en tvättmaskin måste man slå på och hänga, minst en diskmaskin och sen lite leksaksplock i vardagsrummet och en snabb dammsugning av de största ytorna. Sen, sen kan man hänga.
Det känns lite som om jag skolkar eller fuskar, alldeles ensam i ett hus som annars vanligtvis i stort sätt alltid är fullt av liv och rörelse. Nämde jag skönt!? Men åhhhh så skönt!

Ja helt ärligt så kanske jag inte söker allt för många jobb för tillfället, som en arbetslös nog egentligen borde. Jag lutar mig istället lite lugnt tillbaka (myser i smyg;) och väntar på att få tid och dag för utbildning i vikarieförmedlingens nya timecare-system (ja nytt och nytt kanske är att ta i, men det kom ungefär samtidigt som jag gick, så för mig blir det nytt). Känns nästan lite småkul att börja springvicka igen, men bara nästan, helst hade jag givetvs velat ha ett fast jobb att gå tillbaka till. Efter en hel sommar inne på kontor ska det iaf bli roligt att få röra lite på sig igen. Men först tänkte jag passa på att bara slappa lite (och jaa, plugga körkortet, det är bara så piipigt tråkigt!;P)

(Målarväder är det ju fortfarande inte ute och det är nästan så det börjar störa mig lite, men inte riktigt ännu.)


Fantastiska fyran nu imorse.

Så himla underbara, fina, speciella och roliga (och o-roliga;) alldeles på sina egna små sätt. En får man hålla tillbaka för att hon inte ska promenera iväg till skolan redan strax efter 07 och en annan får man driva på som en gammal tjurig ploghäst för att han överhuvudtaget ska idas ta sig upp ur sängen innan 08, en tredje får man ofta jaga och sen klä på massor av gånger innan kläderna slutligen får stanna kvar på och den fjärde vill helst bara vara i famnen och morgonmysa (tills han myst färdigt och ska ha mat, helst nyss!).

Onsdag är också Knyttedag, då ska Pumlan ha ryggsäcken packad med termos, smörgås och frukt och sen drar Knyttebarnen på förskolan ut på äventyr direkt efter morgonsamlingen. Tisdagar är det Hilding och knopparna som äventyrar, hur söt som helst igår med sin lilla ryggsäck på ryggen (vilket han iofs måste ha varje dag numera, men det är väl klart, ska man till dagis så ska man, ordning och reda!;). Annars går det verkligen hur bra som helst att lämna Hilding på förskolan äntligen. Tidigare i våras skrek han alltid då vi lämnade honom, även om det i stort sätt alltid var av ilska och inte så mycket ledsamhet, sen när D lämnade honom första dagen efter sommarlovet var han också jättearg men idag när jag lämnade dem protesterade han knappt alls. En snabb "arga blicken" hann han kasta mig då jag vinkade hejdå men sen gick han bara iväg och började leka istället innan jag ens hunnit stänga grinden efter mig. Great succes... och en alldeles fantastisk förskola! Det känns verkligen guld värt när vi nu snart  jobbar bägge två igen.

Ett skepp kommer lastat

Med vaddå!?
Med en Storebror♥


... eller PÅ en Storebror,
rättare sagt.

Lördag


För en vecka sedan
... för att vara exakt.




Daniel och Tobbe spikade färdigt fasaden på framsidan,
barnen busade runt ute på gården och solen sken.

Lördag en vecka senare.
Inte fullt lika soligt och varmt idag,
kan man väl nöja sig med att säga.

Mindre praktiskt

Mindre praktiskt att det måste regna idag igen, och inte så lite heller. Jag som hade planerat att D skulle ha målat klart huset idag medans jag var på jobbet, hans nästsista semester dag (av en hel massa) och allt!

Mindre praktiskt också att jag känner både i hals och näsa att jagväldigt snart har en förkylning på g. Jag tänker INTE!

Mer praktiskt att det snart är Sommar med Ernst på tv och att vi har en väldigt smaskig chokladkaka på gräddning i ugnen. Jag väljer att fokusera på det helt enkelt!;)


Galen lax

Men heeey, det var verkligen inte igår jag kunde sitta såhär lugnt och bekvämt framför datorn i köket, äta lyx-sen frukost och bara chilla! Småbarnen är lämnade på dagis, D jobbar, Frida bor i Råneå och Ozzy och Seppo hänger inne på Ozzys rum. Väldigt bekvämt att det regnar också, då behöver jag inte få dåligt samvete  för att jag inte är ute och målar framsidan på huset som nu annars faktiskt är helt färdig.



Jag har klickat hem en ny, eller rättare sagt begagnad, overall till Pumlan från Tradera. Hon har redan en blå skitsnygg sedan tidigare som jag fyndade på rea i någon webshop i julas och som jag vägrar att sälja samtidigt som Astrid i sin väldigt störiga lila/rosa-bubbla (säg att det bara är en kort period!) påstår att hon vägrar ha på sig. Men det kan vi ju bli två om. Crazy salmon, heter iaf extraoverallen som för första gången känns rätt bra att ha med tanke på att Astrid numera kissar på potta eller toalett (jag räknar lite med någon olycka ute i vinterlandskapet) och även  I-ur-och-skurar på rätt bra. Kläderna används där kan jag tala om, precis exakt så som det SKA vara!

Bråkar i badet

Det är vad mina fina små småbarn gör just nu i denna stund. Brandlarmet på två ben a.k.a "Hilding" försöker väcka de döda och samtidigt få som han vill exakt hela tiden. Lyckad kombination med en liten storasyster som ofta vill precis samma sak och hemskt gärna samtidigt fast med (än så länge) starkare armar och ben. Det låter, kan jag tala om. Illa, kan tilläggas.

Annars har jag varit vuxen och ansvarsfull idag (eller kanske mer fjortis alternativt loser, beror lite på hur man vill lägga fram det;) och både skrivit in mig hos arbetsförmedlingen och anmält mig till vikarieförmedlingen. Nu jobbar jag sen bara torsdag och fredag innan jag officiellt går på arbetslöshet. Förhoppningsvis inte allt för länge men vem vet.
Jag tog med Lisa som moraliskt stöd vid inskrivningen på af (och som fika och shoppingsäsllskap efteråt) och med hennes hjälp hittade jag rätt byggnad och lokal på en gång även om vi sedan började med att ta hissen ner i källaren då vi istället skulle upp en våning i entren, men se sen en hel massa tråkiga och sega vänteminuter efteråt har jag numera en alldeles egen handlingsplan! Men sååå jag måste ha saknat detta förut! Eller?!?;P

Första dagisdagen idag också och nästa måndag börjar skolan.
Spännande tider med andra ord.

Annars kan jag också tillägga att vi numera har telefon igen. Den saknades oss där ett tag (eller egentligen inte;) efter att jag lät Hilding leka med den för att hålla sig road och inte hela tiden förstöra då jag stod och sorterade tvätt en kväll. Fågel, fisk eller mittimellan hade sedan hjälpt då vi efter det skulle försöka hitta den igen, men se nu är den tillbaka. Längt ner i tvättkorgen ute i tvättstugan hittade Ozzy den idag (inte där den försvann nej) efter en svettig skattjakt, så förr eller senare hade den nog kommit fram hursomhelst. Förmodlingen senare dock då tvättkorgen hos oss väldigt väldigt sällan är särskilt tom!


Hjälpa till! Hilding "hjälper" gärna med det mesta.


Bubbligt

Jag premiärar med långkarlsongerna idag. Men åhh så skönt!
Sen fick ballerinaskorna stanna hemma på skohyllan och gympaskor (MED SOCKAR I!) är det som gäller för dagen. Lite smådeprimerande letade jag t.om fram både mössa och vantar innan jag cyklade till jobbet till ynka 7(!) plusgrader imorse.

Är sommaren slut nu? Är det verkligen så va?!

Svårt att klaga dock, den här sommaren har verkligen varit g.r.e.a.t. Till nästa år har jag bestämt att jag ska slå på stort och ha mig lite semester, för första gången någonsin... så nu behöver jag bara ett fast jobb med en chef som vill betala för den pronto!;)








På landet

Morfar har en liten röd trakor!


... han har också rabarber och jordgubbar i massor och ett utedass som Astrid fick premiära med betyget helt klart godkänt.

-Åhh vilken fin toalett mamma! Med hästar! Kan vi ha en sån?

Utedass i all ära, funkar väl jättebra på sommaen då det är ljust och härligt ute, men mitt i mörka smällkalla vintern finns det inte mycket som klår att få skita inomhus i värmen, under upplyst glödlampa... så nej, det kan vi inte!


Klättrar och upptäcker i morfars och Marianas fina trädgård.
En av dem. Nästan så man måste ta sig runt i traktor om man vill spana in alla!;)
Jag vill också ha en jättejättestor gård! Nästan.
Bara inte när det är dags att klippa.


Utsikt att dö för.

Retro Cafe

I söndags hängde vi med min pappa,
bl.a tog vi en tur förbi Retro Cafet i Boden.


Men vilket underbart ställe! Fullt med vacka saker och supergott hembakt fika för nästan inga pengar alls.
Omöjigt att ogilla!

Jag blir akut sugen på att uppsöka massor av loppisar och gå på auktion... och bli raggare. Har tyvärr bara lite lågt bilintresse (för att inte tala om kunskap!) för att lyckas med det sistnämda, något som å andra sidan min far och min yngsta son möjligtvis skulle kunna väga upp. Annars skulle jag lätt nöja mig "bara! med att äga en egen bilsoffa, men åååhhhh så fiiiiin!
Eller varför inte den söta lilla supercoola husvagnen!?!


Här snackar vi stringhyllor!
Och en hel massa mer.
Hilding blev lite kär han med. I en bil. Kanske inte helt oväntat nä.

Eftersom vi snackar Boden så är försvaret nästan aldrig speciellt långt borta och inte här heller, alldeles brevid cafét har nämligen försvaret ett alldeles eget museum. Väldigt uppskatta det med, speciellt av son nummer två... eller egentligen nummer ett då för att vara exakt.


-Kan man skjuta med den här? -Vars laddar man? -Hur långt kan man skjuta? -Vem har skjutit längst med den här? -Hur många dött? -Hur mycket väger den? -Skulle du orka dra den här? -Hur långt har någon dragit den hät? -Hur många krig har den här använts i? -Vem har byggt den här? -Vem kom på hur man gör kanoner? -När kom den första kanonen? -Hur många kanoner finns det i Sverige? -Vad kostar det att bygga? -Vem betalar? -Hur många kan man bygga? -Skulle du vilja kunna bygga en kanon? -Skulle du våga skjuta med den?
etc etc i all evinnerlig evighet. 

Fast frågar man inte så får man inga svar.


-Titta! Titta! Mamma! Titta! Titta! Pappa! Titta pappa! Titta! Ttta! Ockar! Titta! Titta! Titta! TITTA! Titta!

Lillebror är lite mer fåordig, men meddelandet når fram.


Fridolina är "militärisk" uppe i den "jättelilla" traktorn. Eller frontlastaren...


Lillasyster och Storebror kan tillochmed plötsligt sitta brevid varandra utan att bråka!
Det händer int riktigt varje dag.

Ett väldigt roligt för hela familjen helt enkelt.
Dit måste vi åka igen!

Tidigare inlägg
RSS 2.0