Beer boy
05.45. Vissa av oss sover gärna vidare vid den tiden medans ett litet fåtal av oss (speciellt en liten rackare) låter väldigt högt och illa om de (han) då inte får kliva upp! Igårmorse körde vi på slöarstilen och släppte bara upp bägge småttingarna vind för våg medans vi själva stannade kvar under täcket och mös vidare med lite extra stora öron bara... gick väl lite sisådär kanske!
Astrid lekte på hur bra som helst med duplot i vardagsrummet, nästan lite fööör bra uppmärksammade vi efter en stund eftersom lillebror annars ganska ofta har en liten fetish för att förstöra hennes lekar lite då och då, men nu bara fortsatte hon glatt att prata på för sig själv och precis efter att jag beordrat upp D för att kolla upp vad lilleman pysslade på med så kommer han in till oss i sovrummet med ett stort busigt leende på läpparna och en fuktig pyjamas. När han dessutom lyfts upp i sängen så utbrister D;
-Men han luktar ju öl!
Oh yes, mycket riktigt. Kvällen innan åt vi nämligen middagen ganska sent och efter att kiddozarna somnat ides ingen av oss plocka av allting från köksbordet. Maten åkte in i kylen men disken fick stå kvar, givetvis även D:s nästintill fulla ölglas...
Mmhmmm.
Lördag morgon var ölen borta. Lite på en av kökstolarna, lite på golvet och lite på minsta barnets pyjamas, men inte i mängder av ett fullt glas. Tyvärr. 5,9 dessutom ger nog inte många bra föräldrapoäng, så imorse 5.45 var det bara att masa sig ur sängen och se glad ut. Och inga mera ovaktade ölglas på bordet.
En lycklig liten rackarunge som fyndat sig en tom burk som låter så roligt ute vid grillen. Men nu är det färdigt. Minst sexton och ett halvt år är det kvar till nästa gång som här ska smakas!
Astrid lekte på hur bra som helst med duplot i vardagsrummet, nästan lite fööör bra uppmärksammade vi efter en stund eftersom lillebror annars ganska ofta har en liten fetish för att förstöra hennes lekar lite då och då, men nu bara fortsatte hon glatt att prata på för sig själv och precis efter att jag beordrat upp D för att kolla upp vad lilleman pysslade på med så kommer han in till oss i sovrummet med ett stort busigt leende på läpparna och en fuktig pyjamas. När han dessutom lyfts upp i sängen så utbrister D;
-Men han luktar ju öl!
Oh yes, mycket riktigt. Kvällen innan åt vi nämligen middagen ganska sent och efter att kiddozarna somnat ides ingen av oss plocka av allting från köksbordet. Maten åkte in i kylen men disken fick stå kvar, givetvis även D:s nästintill fulla ölglas...
Mmhmmm.
Lördag morgon var ölen borta. Lite på en av kökstolarna, lite på golvet och lite på minsta barnets pyjamas, men inte i mängder av ett fullt glas. Tyvärr. 5,9 dessutom ger nog inte många bra föräldrapoäng, så imorse 5.45 var det bara att masa sig ur sängen och se glad ut. Och inga mera ovaktade ölglas på bordet.
En lycklig liten rackarunge som fyndat sig en tom burk som låter så roligt ute vid grillen. Men nu är det färdigt. Minst sexton och ett halvt år är det kvar till nästa gång som här ska smakas!
Kommentarer
Postat av: lisa
hrm...varför känns 16,5 år som lite väl optimistiskt? :-D
Trackback
