The Dream - en fyrabarnsmammas liv och lustar

"Hallå jag är en försäljare och jag står i eran hall"

En liten biprodukt av att alltid ha huset fullt i människor,
en telefon som ringer stup i ett från efter två någongång
och en ytterdörr som mest liknar en svängdörr. Nej, jag
har inte riktigt stenkoll, om vi säger så. Någon går hem
och någon dyker upp och knackar på dörren samtidigt
som en annan just sparkat av sig skorna och passerar
vardagsrummet och så just ja, en försäljare i hallen på
det.
-Nämen hallå! svarar jag och sen pratar vi om alla skor
som ligger huller om buller i hallen och om potatis som
han säljer och att han har en syster som också heter
Astrid och så kallar han Hilding för "lilla tjejjen" (det är
nog hans långa blonda hår som gör det, fniss;) innan
han tackar för den trevliga pratsunden och jag tackar
för besöket. "Hejdå killen" vinkar Astrid.

Det är som ändå mysigt. Folk är välkomna här, våran
dörr står ständigt öppen (bokstavligt talat) och nästan
alltid är det "huset fullt". Det är knappt så att vi låser
ytterdörren om natten, men ja för det mesta så gör vi
ändå det. 
Jag gillar den fejkade lantkänslan som en olåst dörr
ger och känslan av att inte vara/behöva vara rädd för
allt och alla hela tiden (även om det nu bara skulle 
vara en känsla). En slags känsla av frihet.

Jag hoppas verkligen att vi kan fortsätta att leva med
öppna dörrar föralltid och att barnen såväl som deras
vänner kan känna att de alltid är välkomna och kan
komma hit, närsomhelst på dygnet (och oberoende
skick - hemska nalkandes tonårstid).

Men då bor vi ju också i stans absolut härligaste,
trevligaste och mysigaste bostadsområde!;)