Retro Cafe
I söndags hängde vi med min pappa,
bl.a tog vi en tur förbi Retro Cafet i Boden.
Men vilket underbart ställe! Fullt med vacka saker och supergott hembakt fika för nästan inga pengar alls.
Omöjigt att ogilla!
Jag blir akut sugen på att uppsöka massor av loppisar och gå på auktion... och bli raggare. Har tyvärr bara lite lågt bilintresse (för att inte tala om kunskap!) för att lyckas med det sistnämda, något som å andra sidan min far och min yngsta son möjligtvis skulle kunna väga upp. Annars skulle jag lätt nöja mig "bara! med att äga en egen bilsoffa, men åååhhhh så fiiiiin!
Eller varför inte den söta lilla supercoola husvagnen!?!
Här snackar vi stringhyllor!
Och en hel massa mer.
Hilding blev lite kär han med. I en bil. Kanske inte helt oväntat nä.
Eftersom vi snackar Boden så är försvaret nästan aldrig speciellt långt borta och inte här heller, alldeles brevid cafét har nämligen försvaret ett alldeles eget museum. Väldigt uppskatta det med, speciellt av son nummer två... eller egentligen nummer ett då för att vara exakt.
-Kan man skjuta med den här? -Vars laddar man? -Hur långt kan man skjuta? -Vem har skjutit längst med den här? -Hur många dött? -Hur mycket väger den? -Skulle du orka dra den här? -Hur långt har någon dragit den hät? -Hur många krig har den här använts i? -Vem har byggt den här? -Vem kom på hur man gör kanoner? -När kom den första kanonen? -Hur många kanoner finns det i Sverige? -Vad kostar det att bygga? -Vem betalar? -Hur många kan man bygga? -Skulle du vilja kunna bygga en kanon? -Skulle du våga skjuta med den?
etc etc i all evinnerlig evighet.
Fast frågar man inte så får man inga svar.
-Titta! Titta! Mamma! Titta! Titta! Pappa! Titta pappa! Titta! Ttta! Ockar! Titta! Titta! Titta! TITTA! Titta!
Lillebror är lite mer fåordig, men meddelandet når fram.
Fridolina är "militärisk" uppe i den "jättelilla" traktorn. Eller frontlastaren...
Lillasyster och Storebror kan tillochmed plötsligt sitta brevid varandra utan att bråka!
Det händer int riktigt varje dag.
Ett väldigt roligt för hela familjen helt enkelt.
Dit måste vi åka igen!
bl.a tog vi en tur förbi Retro Cafet i Boden.
Men vilket underbart ställe! Fullt med vacka saker och supergott hembakt fika för nästan inga pengar alls.
Omöjigt att ogilla!
Jag blir akut sugen på att uppsöka massor av loppisar och gå på auktion... och bli raggare. Har tyvärr bara lite lågt bilintresse (för att inte tala om kunskap!) för att lyckas med det sistnämda, något som å andra sidan min far och min yngsta son möjligtvis skulle kunna väga upp. Annars skulle jag lätt nöja mig "bara! med att äga en egen bilsoffa, men åååhhhh så fiiiiin!
Eller varför inte den söta lilla supercoola husvagnen!?!
Här snackar vi stringhyllor!
Och en hel massa mer.
Hilding blev lite kär han med. I en bil. Kanske inte helt oväntat nä.
Eftersom vi snackar Boden så är försvaret nästan aldrig speciellt långt borta och inte här heller, alldeles brevid cafét har nämligen försvaret ett alldeles eget museum. Väldigt uppskatta det med, speciellt av son nummer två... eller egentligen nummer ett då för att vara exakt.
-Kan man skjuta med den här? -Vars laddar man? -Hur långt kan man skjuta? -Vem har skjutit längst med den här? -Hur många dött? -Hur mycket väger den? -Skulle du orka dra den här? -Hur långt har någon dragit den hät? -Hur många krig har den här använts i? -Vem har byggt den här? -Vem kom på hur man gör kanoner? -När kom den första kanonen? -Hur många kanoner finns det i Sverige? -Vad kostar det att bygga? -Vem betalar? -Hur många kan man bygga? -Skulle du vilja kunna bygga en kanon? -Skulle du våga skjuta med den?
etc etc i all evinnerlig evighet.
Fast frågar man inte så får man inga svar.
-Titta! Titta! Mamma! Titta! Titta! Pappa! Titta pappa! Titta! Ttta! Ockar! Titta! Titta! Titta! TITTA! Titta!
Lillebror är lite mer fåordig, men meddelandet når fram.
Fridolina är "militärisk" uppe i den "jättelilla" traktorn. Eller frontlastaren...
Lillasyster och Storebror kan tillochmed plötsligt sitta brevid varandra utan att bråka!
Det händer int riktigt varje dag.
Ett väldigt roligt för hela familjen helt enkelt.
Dit måste vi åka igen!
Kommentarer
Trackback
