The Dream - en fyrabarnsmammas liv och lustar

Daniel kom hem igår efter "sitt" 1 timme och 40 minuter
långa framlottade föräldramöte och slängde sig ner i
soffan i vardagsrummet med jackan på till ett plågsamt
framstönat; 
Oh my f***ing god!

Ikväll då turen låg hos mig och Fridas klass så var jag
väl inte direkt jätteoptimistisk, men efter första
sammanfattande och faktiskt ganska intressanta introt
tog jag lite ut segern i förskott ungefär samtidigt som
läraren bjöd på kaffe och bullar... innan overheaden
kom fram och never-ending-one-way-informtionsflödet
satte igång. Efter 45 minuter hade jag svårt att sitta still
på stolen, dom är rätt halkiga de där skolstolarna så det
är nästan att jag litegrann förstår de barn som då och
då råkar glida ner i golvet (läs bl.a Oskar;). Efter en
timme hade jag helt slutat lyssna och efter en och en
halv så lekte jag lekar med mig själv; typ hitta två
olika saker i klassrummet som bägge är rosa, vilka
ord ka man ta ut ur alla barnens samlade namn-
skyltar etc. 
Visst är det intressant att höra om sina barns vardag
och om hur de tänker och arbetar i skolan (i viss mån,
jag inte är sådär superintresserad av att få en minutiös
genomgång av barnens dagliga schema direkt) men
jag måste ändå hålla med Daniel; 
Oh my f***ing god så jobbigt det är att bara sitta
still och försöka lyssna. Även om man har kaffe.

Jag är så glad att jag är färdig med skolan, för om
mellanstadiet (som säkerligen inte heter mellanstadiet
något mer) är ungefär något liknande så hade jag
verkligen inte pallat med att gå fyran igen!

Och jag ska dessutom kunna kalla mig för pedagog.
Pinsamt!
På nästa föräldramöte måste jag nog önska mig en
liten rast...

Men ändå, pesso till trots så verkar hon helt okej hon
Fridas nya fröken. Jomen faktiskt!