Overall premiär

Jag älskar mina barn.
Efter en lång förmiddag tillsammans inomhus är det
dock roligare att umgås med dom om vi går ut en liten
sväng!;) Så igår efter lunch gick vi ut och mötte upp
Lisa och Alvin och sen var vi ute hela eftermiddagen.
Småbarnen fick premiära sina vinteroveraller för att
JAG frös! Eller ja, egentligen så premiärade de Hildings
vinteroveraller då han äger två som dessutom råkade 
hänga lättare till i garderoben än Astrids egentliga).


Fina underbara busunge.


Min fina regnbågspojke körde "Våga vägra sova" i
vagnen.


30 fjuttiga minuters sömn på EN HEL DAG är tydligen
allt man behöver när man är storkille.
(I alla fall när de finns andra barn i närheten som
fuskigt nog inte behöver sova och som har jätte-
super-mycket skoj!)


Astrid och Alvin kör bil bakom Miljögården.


Det är is på vattenpölarna nu så Astrid i full speed
lyckades fixa sig en ordentligt snygg fläskläpp tills
idag efter att ha face-plantat asfalten igår.


Alvin gillar pinnar.


Hilding gillar att åka karusell (och det mesta annat
som är lite läskigt).


Vem gillar inte att åka karusell!
(Själv HATAR jag iofs karuseller och annat som
snurrar men nu tänkte jag främst på barn..;)


Alvin och Astrid försöker komma på ett klurigt sätt
till att ta sig upp i den stora klätterställningen för
stora barnen.

Jag har köpt en ståbräda till min älskade promenad-
Happy-vagn som har funkat suuper hela veckan då jag
nästan bara gått förbi dagis med Astrid som hoppat av
i farten och kutat in på dagisgården och snabbt vinkat
"bye bye mamma" medans jag sen enkelt promenerat
vidare med Hilding en sväng.
Igår var dock samma ståbräda 150 hundra nyanser av
värdelös då Astrid som sagt bara hoppar av i farten
då hon helt enkelt inte vill samma sak som jag vill
(vilket dessutom är väldigt ofta;P). Så igår
promenerade jag och Lisa med barnen från Miljö-
gården och upp till nya lekparken på kanske en timme
innan Astrid tillslut fick låna Alvins Bee för att vi över
huvudtaget skulle ta oss framåt och inte bara bakåt
och sidleds. Vi pratar alltså om en sträcka på några
fjuttiga metrar som normalt kanske tar 10 minuter/
en kvart att gå...
Sen passade hon även på att försöka springa iväg och
rymma lite när det var dags att gå hem. Så jag får
väl kanske se när jag vågar (eller främst ids och har 
tid) att prova ståbrädan nästa gång. Annars var det
väl ett fiffigt inköp!;)


Älskade lilla skitunge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0