Bråkigt
Igår bråkade jag och Astrid.
Såhär i efterhand har jag svårt att tänka att man ens kan
bli arg på någon som är så söt, men när man väl står där
trött och jävlig och en viss liten person mest hittar på
rackartyg och sen inte tycker att hon behöver sova... alls,
fastän man själv hade kunnat somna ståendes, då blir
jag varken trevlig eller särskilt rolig att umgås med.
Daniel var och fiskade och Hilding var supertrött och
somnade ganka tidigt. På den korta tiden det tog mig att
söva honom passade Pumlan på att bryta sönder Fridas
solglasögon och hälla ut ett paket flingor på köksgolvet.
Sen slet hon ner tavellisten som satt ovanför hennes
spjälsäng och rev ut sidor ur en av böckerna som stått där.
-Jag blir jättearg på dig när du gör sådär, skällde jag på
henne. Men då rynkade hon bara ihop sina söta små
ögonbryn och hytte "ajja bajja" åt mig med ett litet finger
och morrade "arg".
-Skiter väl jag i om du är arg, JAG är arg på dig!
förklarade jag tillbaka.
Sen försökte jag bli kompis igen och erbjöd henne både
bokläsning och att komma över och mysa i våran säng.
Jag kunde t.om bjuda på lite sång... men det hade jag
inget för så Pumlan hamnade i sin säng igen,
argskrikandes efter att hon provat med både bajstricket
och att ropa efter Frida. Hade hon kunnat prata mer har
jag en gissnig på att hon skulle skrika att jag var
världens sämsta mamma och att hon minsann skulle
rymma och skaffa sig en ny, typ.
Själv surade och tjurade medans jag kollade på hur
helyllej*vlaErnst gjorde egna fina oljor och vinägrar i
glasburkar och gjöt en skitsnygg köksö i betong.
Jag vill också ha en köks-ö!
Och ibland egen ö.
Självklart somnade sen Astrid sött ungefär samtidigt
som mitt tv-program slutade, och vaknade trött men
glad tidigt imorse av att Lillebror klev upp. För självklart
kan man inte sova om någon annan är vaken.
Sova är tydligen ett påhitt!
Astrid ritar. Lite på pappret, lite på bordet och så lite
mera på pappret, lite på pallen och sen får hon
gå och hämta trasan och torka bort allt som
"hamnat" fel.
Underbara unge♥
Jag känner igen mig! Jag har "bråkat" med Alfons massor av gånger. Han är så envis när han ska sova och totalvägrar ofta fast man ser hur trött han är. Och han blir så sur och vill ha allt han inte får och skriker och har sig och jag blir bara tröttare och tröttare och humöret sämre och sämre. Usch, dåliga mammasamvete som gör att man känner sig som världens sämsta mamma för man inte alltid orkar och råkar svära åt honom ibland. Men vem tusan orkar jämt!?
Hm vi tycks befinna oss i samma sits...En annan sak som jag tycker Astrid ska prova är att klä av sig naken, klättra upp på en jordhög och kasta klimpar på bilen eller varför inte äta upp dem.. Då har ni nog täckt in allt ;)
