The Dream - en fyrabarnsmammas liv och lustar

Att försöka söva två små barn som absolut inte vill sova,
samtidigt, ENSAMMEN, kräver mängder... och då menar
jag mängder av tålamod.

Jag började klockan 19.00 med en trött och grinig Astrid.
Självklart så vaknade precis då en grinig Hilding med ett
illvrål och skulle inte ligga någon annan stans än vid
bröstet. Fastän han precis ätit massor och egentligen inte
var det minsta hungrig.

Tidigare har Astrid gått att söva lätt som en plätt.
Hon har fått sin välling i sängen och efter det har vi
borstat hennes tänder, gett henne nappen och snutten,
pusssat godnatt och sedan lämnat rummet - klart!
Nu vill hon istället att man stannar kvar och sitter brevid
hennes säng tills hon somnar, gärna ska man sjunga och
stryka henne på ryggen eller på benen samtidigt.
Och helst ska man INTE hålla i Hilding!

Mmmm, lätt kombination.

1½ timme med gråt och skrik, några bajsblöjor och en
massa tjorvandes med bägge, tog det innan i alla fall den
minsta sov OCH fortsatte sova även då man la ned honom
själv. Sedan ytterligare en halvtimmes lirkande för att få
en övertrött och snorig Astrid att lägga sig ner i sin säng
och ligga kvar, istället för att ställa sig upp, kasta nappen
under våran säng och tokskrika med sprutande tårar.

Flera gånger ville jag bara lämna rummet, stänga dörren
och gå därifrån. Men det gjorde jag inte.
Flera gånger ville jag skrika högt och överrösta dem
båda. Men det gjorde jag inte heller.
(Helt ärligt mest på grund av att det med säkerhet
inte skulle ha gjort saken det minsta bättre!;P)

Nu sover de i alla fall bägge två, som små änglar och är
alldeles... alldeles underbara♥

Däremot har jag bestämt att Daniel, som fortfarande
jobbar (men som kunde ta paus för att åka och kolla
hockeyn för att sedan fortsätta på jobbet igen) är
skyldig mig!

Jag har bara inte kommit på vad än.