Den perfekta ursäkten

Idag har storbarnen börjat skolan igen, Daniel jobbar
som vanligt och Astrid hade sin första dag på dagis efter
julledigheten.

Jag hade någon liten tanke på morgonen om hur lyxigt
vi (läs jag;) skulle ha det alldeles ensamna hemma,
bara jag och Hilding.
Efter att ha varit ensammen med både Astrid och Hilding,
egentligen utan problem, så har jag liksom funderat lite
för mig själv över vad tusan jag GJORDE om dagarna då
jag bara hade EN liten bebis hemma att ta hand om?!

Men vi kan väl som säga som så att;
nu vet jag!;P 
Hilding har varit ett riktigt litet pain-in-the-ass nu på
förmiddagen. Om än ett väldigt gulligt sådant.

Vi började i alla fall morgonen med en promenad i det
underbara vädret efter att vi lämnat av Pumlis på dagis
och Hilding sov nästan hela vägen hem.
(han är nämligen en såndär konstig bebis som inte
alltid gillar att åka vagn och som tok-skriker i bilen!)

Sen åt han då vi kom in och var nöjd och belåten i typ
en halvtimme. Sen var han inte-nöjd! Inte nöjd alls. Och
det fortsatte han med att vara tills det var dags att hämta
upp Pumlan igen strax före 12. 

Först kände jag mig aningen less och irriterad på att jag
aaaldrig hinner göra något. Men sen kom jag på att det
är GULD!

Hilding är ju den perfekta ursäkten till att jag inte kan
hinna göra tråk-saker som disk, tvätt och städning m.m
(Synd bara att tråk-sakerna fortfarande inte gör sig av
sig själva.)


Och riktigt synd är det även att lill-prinsen har kommit
på att man faktiskt inte måste ta napp om man inte vill.
För det måste man!
I alla fall om man bestämt gillar att ligga och snutta
konstant så måste man det.
Sådetså!

Kommentarer
Postat av: Mrs Hillford

Skickar en hälsning från ett underbart skönt koh lanta! Hoppas allt är fint med er alla. Bamsekram!

2010-01-12 @ 10:39:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0