Den där Astrid

Jag vet inte riktigt om man kan kalla det för trots...
men OH MY GOD så j*kla pillrig och påhittig hon kan vara
ibland. Eller ibland och ibland, mest hela tiden egentligen. 
Nästan så man skulle kunna säga jobbig ibland. Men bara 
ibland, för samtidigt är hon så himla glad och gullig mest
hela tiden och ingenting som hon gör gör hon ju heller
för att vara dum eller elak.
(Även om Oskar och Frida ibland hävdar motsatsen!;)

Förra veckan lyckades hon få fast i sladden till fönster-
lampan från sin spjälsäng och jag hittade henne sittandes
filurandes för sig själv en stund senare i sängen med
blod som rann från ett jack i pannan och glas-splitter fullt
i sängen från glödlampan som måste ha krossats mot
kanten på spjälsängen då hon fiskat lampan till sig från
andra sidan fönsterbrädan.
-Mamma, titta lampa! sa hon glatt och pekade på
kaoset i sängen.

I veckan har vi hittills klarat oss utan speciellt mycket
blod men istället verkat temat ha varit "rita överallt
förutom på pappret". Fridas skrivbord har fått två nya
färger som inte går bort, Ozzys byrå fick på minus 3
Astrid-sekunder en brun teckning i krita (som lyckligtvis
gick att tvätta bort) vardagsrumsbordet har tydligen
blyerts runt efter kanten på hela bordsskivan och toalett-
dörren var till alldeles nyss pyntad röd av någon som
använt sylt som fingerfärg..

Men håll barnet borta från saker som färgar av sig kan
tyckas. Jo, men det är betydligt lättare sagt än gjort.
Astrid är nämligen väldigt mobil och kan öppna både
dörrar, lådor och skåp alldeles själv, gärna lite tyst och
oftast väldigt fort och i smyg för att ingen jobbig större
person ska komma ivägen och förstöra för henne. De
flesta av lådspärrarna vi haft uppskruvade är numera
sönderslitna och spärrar inte mycket alls nuförtiden.
Pallar och stolar har en förmåga att byta plats efter en
viss liten persons tokiga behov och saker och ting
förblir inte alltid kvar där man lägger dem.

För någon dag sedan fick Daniel torka upp arton
krossade ägg som råkat ramla ner från kylskåpet och
bara en liten stund senare var det vällingpulver som
klädde golvet efter ett missöde då Astrid skulle hjälpa
till att blanda välling åt lillebror(?!). 


Världens sötaste på väg mot storasysters förbjudna
rum i fjolårets snygga stövlar från Stadium och nya
ryggsäcken från Molo.

Till veckan ska skafferiet absolut spärras och ett par
enkla, men ack så fiffiga, haspar kommer också att
skruvas upp en bra bit över Pumlan-höjd på först och
främst Fridans dörr.
Steg ett av nya (och aningen hårdare;) Mommy`s 
home
-tiden. Efter att ha chillat på jobb större delen
av sommaren nu så har jag absolut noll och inget
tålamod uppbyggt i mitt immunförsvar till att hålla
på och vakta och tjata dagarna igenom om tjorv och
tokigheter. För sa jag det, på måndag jobbar jag
min sista dag och sen blir jag föräldraledig igen
ända fram till nyår.

Oh Yeah, väldigt nice!:)

Kommentarer
Postat av: Jenny

Haspen är tålamodets bästa vän! Från en som vet...;)

2010-08-14 @ 18:55:43
Postat av: Malin

Jag försöker ladda med energi nu de sista veckorna T är ledig så att jag ska orka ha tålamod med barnen i höst och vinter. Från att ha varit ganska lugn och lyssnat första gången man säger nej har Alice helt plötsligt knäck i lurarna och struntar fullständigt i vad vi säger och härjar runt i huset allt hon bara hinner. Tålamod, tålamod. Det blir nog några haspar här också:)

2010-08-14 @ 22:31:16
URL: http://alicesochastridsmamma.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0