The Dream - en fyrabarnsmammas liv och lustar

Och så en massa andra fula ord muttrade jag surt för mig
själv igår då min älskade lilla Tazmanian Devil för
sjuhundrafyrtioelfte gången på samma dag i ett obevakat
ögonblick lyckats slita upp ALLA dörrar och lådor på
stereobänken. Överlycklig och i full gång med att tömma
den på allt sitt innehåll, samt ratta och trycka på alla
möjliga och omöjliga knappar och spakar samtidigt.

Jag hoppas nästan att hon inte tänkt lära sig prata allt för
mycket sådär supersnart, för då kan det nog hända att
jag precis förstört henne för all framtid - igen!

Jag fick iaf fingrarna ur och rotade fram lådspärrarna ute
i garaget... bara för att vilja slita mitt hår då jag skulle
skruva fast de små j-klarna.

Men gAHHHHHH, hur svårt kan det vara!?!

Tydligen supersvårt, för den första spärren skruvade jag
såklart in för långt mot mitten så då jag äntligen fick dit
den och slog igen skåpdörren så var den både säkrad 
från barn... och alla övriga med!
Jag fick tillslut pilla upp den med en bordskniv och börja
om från början igen. 

Astrid My love hjälpte såklart till på bästa
humoristiska sätt;


... genom att slå mig i huvudet med en av skruv-
mejslarna och försöka alla möjliga trick i världen för att
nästla sig förbi mig och komma åt allt roligt som plötsligt 
låg fritt framme medans jag hade dörrarna öppna för att
kunna skruva.

Tillslut mutade jag henne med ett av storkidsens
kartongspel.

Det roligaste är att när D kom hem och jag skulle
glänsa lite med hur himla duktig jag hade varit, så kan
han fortfarande nästan inte få upp dörrarna;
han har för stora fingrar!

Hahaha!