The Dream - en fyrabarnsmammas liv och lustar

Eftersom Astrid har minst sagt tidiga mornar för det mesta så brukar jag
och D turas om att kliva upp med trollungen. Igår kom D in i sovrummet
med Pumlan strax före 08.00 och tyckte att det var min tur att ta över.
-Hon är ju som en hel virvelvind!
Astrid hade då förutom att dra ut sina sedvanliga kökslådor och tidningar
ur tidningskorgen lyckats med bedriften att dra ner det STORA fruktfatet
från tv-bänken med ett brak i golvet.
När jag klev upp låg det även en vass grillpinne på golvet i hallen så igår
fick vi faktiskt fingrarna ur och åkte iväg på Barnens hus och köpte låd-
stoppar (dock har vi självklart inte fått dit dom än;P).

I morse var det alltså min tur att kliva upp tidigt. Jag tyckte allvarligt att jag
hade rätt bra koll på läget. Vi hade hunnit göra välling, bytt blöja, ätit gröt
och lekt en stund på vardagsrumsgolvet då jag tyckte att jag kunde kolla
tv och dator en stund medans Pumlan satt på en filt på golvet och
bankade med sina leksaker.
Plötsligt hör jag då hur det börjar hosta i hallen. Kollar ner på filten och
inser att där finns ingen Astrid. Skyndar upp för att kolla vad hon pysslar
med och hittar då Pumlan framme vid dammsugaren där hon pillar ut
gammal nerpissad hamsterspån ur munstycket och stoppar i munnen!
-Nej, nej, nej! ropar jag åt henne.
Vilket självklart endast resulterar i att hon flinar och pillar spånen ännu
snabbare in i munnen. 
(Frida har varit duktig och städat Luddes hamsterbur igår men lämnat
dammsugaren framme och lite av spånen har då åkt ner i röret i stället
för att åka in i påsen då hon ställt dammsugaren ifrån sig.)

Efter att ha pillat ut äckelspånen ur hennes mun och tvättat av Astrid
provar jag lägga ner henne på golvet igen... och mycket rikitgt börjar
barnet direkt åla sig tillbaka till dammsugaren!
Astrid KAN!!!:)

Då jag börjar dammsuga upp skräpet som åkt ut på golvet hamnar
Pumlan därför i gåstolen;). Hinner dock bara dammsuga nån sekund
innan jag i ögonvrån ser en kaffemugg flyga i golvet!
Gahhh! Självklart satte jag ifrån mig kaffekoppen klantigt när jag rusade
iväg för att kolla vad ungen hostar för...
Som tur var var fick Astrid inget kaffe på sig. Det lilla som var kvar och som
för övrigt var ganska kallt for i stället ut på golvet och koppen hamnade på
mattan så den gick inte ens sönder!
Tur i "oturen".

Jag fattar bara inte att någon så liten kan hinna ställa till med så mycket
på så kort tid!
... Och när ska jag och D lära oss ha lite bättre koll på virvelvinden?!?


Astrid på sin dagliga morgonrunda!