Titta ut
storasyster medans jag ensam hämtade upp Pumlan
från förskolan möter oss glatt i dörren när vi kommer
tillbaka hem.
Ingen "Välkommen" eller "Hem ljuva hem"
skylt i världen kan klå det!
Dagen efter
Hilding is back and going strong.
Fast lite som en spökskugga av sitt vanliga
underbara jag.
Mammas minsta lilla Älskling nu på morgonen.
Kockar mat som ingen vill smaka... inte just nu
i alla fall.
Fast Astrid har redan hunnit snotta hans napp nu
på morgonen och delar väl egentligen det mesta
med lillebror så nu återstår det väl bara att se.
48 timmar för gärna passera både snabbt och
kräkfritt nu.
Gårdagens Hilding
Två till tänder nere börjar kika fram så snart har han
fyra stycken uppe och fyra stycken nere och kan bitas
rätt så bra.
Igår fick han hälsa på i skolan för första gången då vi var
där på utvecklingssamtal med Fridolina. Nemas problemas
var hennes utlåtandet så efter att Hilding klättrat och krypt
runt i klassrummet och vi pratat färdigt med Fridas fröken
så promenerade vi vidare till Lisa och Alvin som tagit med
sig Astrid hem från förskolan och som var schyssta att
bjuda på både mellanmål och nybakad ananaspaj innan
det var dags att bege sig hemmåt igen. Smaskigt värre!
Tio månader
(ja, också igår då egentligen)
Underbara 10-månader gamla Hilding;
Reser sig upp mot allt och går längs efter möbler och
med lära-gå-vagn. Tog ett steg själv rätt ut idag från
att ha stått och hållt i skivan till köksbordet... och föll
som en fura!;)
Men skam den som ger sig!
Kryper när han är utan byxor och kortare streckor
ibland, annars är det fortfarande snabb ålning med
viss hasning som gäller.
Dregglar massor och har två tänder nere, två uppe
och två till uppe som är påväg.
Äter fortfarande allt och mycket. I somras pillrade
jag med viss äckelvarning ut en slemmig snigel ur
mungipan på honom som han glatt fyndat sig från
sidan av sandlådan... det säger väl allt!
Annars brukar vi i så stor mån som möjligt försöka
med att han helst ska äta vanlig mat;P
Är en glad liten kille som i stort sätt alltid är nöjd
och belåten, pillrar på för sig själv eller klättrar runt
på andra. Tålig till tusen och väldigt sällan arg eller
ledsen.
Pillar mycket med sina pekfingrar nu. Inte helt
sköna att få instuckna rätt i ögat eller i näsborren
alternativt inpillade i munnen där han gärna vill
klösa en i tandköttet, men SÅÅÅ söt när han sitter
och petar och pillar med pyttelilla pekfingret på
små detaljer i en leksak eller något annat.
Leker med duplo(!) (Vad hände med min bebis?!)
och gillar saker som låter. Har pippi på att slita i
sladdar och gillar som många barn också tv-
kontrollerna. Varje dag (VARJE!!!) sliter han förr
eller senare ur sladdarna från telefonjacket.
Sover oftast 1-1,5 timme på förmiddagen innan
lunch och ibland men långt ifrån alltid en liten
stund sen på eftermiddagen. Går och sover för
natten gör han vid 18.30-19 och sen vill han upp
på morgonen igen runt 05.30-06.
Det händer ibland att han är schysst och bjussar
på lite sovmorgon till 07... men tyvärr är det
nästan alltid samtidigt som Astrid som annars kan
sova till 07-07.30 vill upp tidigare).
På kvällen somnar han oftast ganska lätt efter lite
välling och vaggning men på dagarna bjuder han
på kamp. Att somna är är långt ifrån lika roligt
som det är att vakna, för på morgonen är han
alltid tokigt glad.
Är busig, fast på ett väldigt behagligt sätt. Än så
länge vill säga.
Är supermysig och gillar att kramas.
Klättrar, klättrar, klättrar överallt.
Säger inte så mycket mer än "mamama" men
har en massa roliga och konstiga läten för sig.
Världens bästa!
Superglad och stolt Hilding som precis dragit ur
telefonjacket och står och bankar på spegeln
med lite duplo.
Uppdatering
om man nu kan kalla det så.
Min forever bebis Hilding kan plötsligt klappa händerna
och har precis börjat krypa lite mer nu än tidigare
(annars är det fortfarande ålning som en liten snabb
slingrig orm som gäller).
Han kan också gå med lära-gå-vagnen, tydigen. Det
insåg jag först då han ålade sig fram till vagnen och
klättrade upp, tog tag i handtaget för att sedan ta
några snabba släpande steg efter då vagnen rullade
iväg.
Nåja så kan det gå, har man ingen som lär en så får
man helt enkelt lära sig själv!;)
Hilding börjar bli en stor (bebis;) kille nu.
Hilding
Min bebis (igen)
Bvc.
9,5 månad gammal väger Hilding in på 11,1kg
och är 72cm lång.
Vad hände med min lilla bebis (igen)?!?
Min bebis
musik. Två små framtänder uppe börjar se ut att vilja
spricka igenom och han har blivit en riktig liten rackare
på att knycka till sig och peta i alla de saker som Astrid
leker med eller använder sig av för stunden. Just precis
den saken som Astrid håller i handen är den saken som
Hilding bara måste ha. Så ja, de lekar väldigt bra ihop
men bråkar till och med bättre;)
De kramas också mycket och har samma tokiga och
busiga humor, skattar ofta åt samma saker eller bara
åt varandra.
Roliga och fina är de att titta på också!
Hilding har fått långa armar.
Men önskar sig gärna lite längre ben.
♥
Vad hände med min bebis?!?
Vi dammsuger
Jag styr och Hilding hakar på.
Bara för att vi är två skulle jag inte vilja påstå att
det går dubbelt så snabbt... men delad glädje är
dubbel glädje. Eller nåt!
9 månader
nu också på utsidan av magen.
"Det finns inga hinder, bara en oändlig
värld av möjligheter"
Nio månaders Hilding är;
Orädd, kramig, hungrig, nyfiken, morgonpigg,
klättrig, dregglig, mysig, tung, vacker, busig, glad,
högljudd, stark, liten, charmig, snabb, slingrig och
alldeles... alldeles UNDERBAR♥
Han ålar fortfarande mycket mer än han kryper,
reser sig mot allt, klättrar hela tiden, ramlar och
slår sig konstant.
Äter allt han kommer över; Mat och matrester på
golvet, papper, damm och smuts, barr, bark,
kottar, gräs och pinnar, små bitar av gips och såg-
spån. Same shit different name!;)
Skrattar så han nästan kiknar när någon hostar,
gillar annars kaos och gärna lite hårdhänt bus.
Är oftast tokigt glad och börjar varje morgon
med att stå och hoppa i sin säng med värsta
leendet på läpparna och massor av bajs i blöjan;)
Love You Hinni!
Tarzan
men ibland ramlar och faller Hilding.
Idag hann jag vara hemma i hela 15 minuter kanske
innan han drattade omkull då han försökte klättra upp
i soffan med en legobit i handen som gjorde ett snyggt
lila märke i pannan på honom.
Farmor som varit barnvakt då jag jobbat min sista dag
samtidigt som Daniel jobbat sin första (efter en väldigt
lång semester) föreslog att jag kunde få låna en av
hennes två tyghjälmar som hon köpt superbilligt av en
vännina då hon tyckte att det var sånt som kunde vara
väldigt bra att ha med klättriga barnbarn.
Varför känns det lite fel när det är farmor som erbjuder
MIG sånt och inte tvärtom?!;)
Men vafan, lets try it. Han lär ju knappast kunna skada
sig mindre med lite töntigt vadderat tyg på huvudet,
han Hilding Vilding.
Åtta
Från 2009-12-05 till 2010-08-05 är det åtta månader.
Min lilla prins som jag ibland tror är fyra månader och
ibland över året blir alltså 8 månader idag.
Det kan vara bra att komma ihåg. Tror jag.
Som en dregglig liten legosoldat drar han runt, käkar
skräp och drar sig upp till stående mot det mesta, även
toalettstolen där han sen står och slickar på kanten.
Mmmm...
Hilding 8 månader;
Har Astrid och kanske även Oskar som sina stora idoler
i livet.
Gillar att kramas.
Gillar mat. Mycket mat. Äter för det mesta samma mat
som vi, med vissa undantag. Annars färdig burkmat
från 6 mån/8mån/12mån eller 15 månader. Gröt är
också gott.
Älskar att bada och att klättra.
Har två små tänder i nederkäken.
Sover hela nätter (Pepparpeppar X 1 miljon)
Kliver upp tiiidigt ibland, men kan även bjuda på sov-
morgon till 6-7 ibland. Somnar ofta för natten redan
vid 19-tiden, men säker kan man aldrig vara.
Är för det mesta nöjd och glad med livet. Kräver
absolut inte mycket och pillar ofta på för sig själv
nere på golven. Äter på leksaker och drar ut kontakter.
Är underbar och älskad av alla!
Max och tänder
Hilding har fått tänder.
2 stycken små vita vassa riskorn har börjat sticka
upp i underkäken sen någon vecka tillbaka.
Det firade Daniel och Frida i förrgår med att ta med
sig småttingarna in till stan och käka på Max där
Astrid, som annars äter som en liten myra för stunden,
överaskade med att äta en hel barnburgare medans
Hilding med sina nya tänder fick tugga pommes.
(Väligt hälsosam barnmat ja;)
Första skräpmaten. En stor dag att minnas;)
Annars är det träning, träning, träning på att resa sig
upp efter möbler och annat som gäller för stunden
för lilleman. 
Kryper gör han fortfarande inte, men det går gode
snabbt då han kommer ål/hasandes. Slår någon på
duschen och lämnar badrumsdörren öppen så
swischar det bara till innan man har en blöt liten
kille liggandes där inne under vattenstrålarna
för fullt plaskandes.
Numera kan han bitas och från att ha vägrat allt
utom ersättning för bara några månader sen så äter
han nu istället som en mindre häst.
Mat, skräp eller gräs spelar mindre roll, är det litet
så att man kan stoppa det i munnen så äter Hilding
det.
Älskade go och glad Hinni♥
Mamma
Hilding kan säga MAMMA!
Nu vet jag inte om jag tror att det är särskilt planerat
eller om det är ens mamma han menar, men so what,
det värmer lika mycket i mamma-hjärtat ändå!
Igår käkade han stuvade makaroner och falukorv,
i bitar(!), när jag kom hem från jobbet!
Seriöst.
Var tar tiden vägen???
Blå
... de blev väldigt mycket blå!:)
Klockan är snart 8.00, solen skiner redan och Hilding
ålar runt i gräset och tuggar blad medans jag dricker
kaffe ute på altanen och väntar på att alla andra
också ska vakna.
Pretty nice söndag redan nu!
7 månader
Vi sänkte spjälsängen igår.
... kändes säkrast så då man oftast vaknar av
denna underbara unge tiiidigt om morgonen,
ungefär såhär!
Hilding sju månader:
Gör ingenting halvdant.
Är han arg så är han jättearg och är han glad så är
han jätteglad. Ganska enkelt egentligen.
Som bäst trivs han med en massa liv och rörelse
runt sig, ensamt är tråkigt.
Gillar att klättra och är stolt som en tupp då han
dragit sig upp på lite lägre höjder som Astrids lilla
svarta fotölj i vardagsrummet.
Älskar att bada och att vara ute.
Åka bil gillar han sådär. Ett nödvändigt ont ungefär.
Sover *peppar peppar* oftast hela nätter, i egen
säng. Somnar för natten vid 18-19 och kliver sedan
upp kring 05-06, pigg och glad och väldigt sprallig.
Gillar att klättra på pappa och pilla honom i
skägget eller dra mig i håret och klösa oss i ögonen
om vi lyfter över honom till våran säng. Dock kan
man aldrig somna så för på 2 och en halv sekund
(max) skulle han vara i golvet.
Äter äntligen riktig mat!
Det krävdes en pappa med pappa-tålamod och
en hel massa övning, men nu j*klar.
Välling är dock bara för bebisar... eller storbarn,
beroende på hur man ser det. Hilding dricker sin
ersättning, ingenting annat.
-Hinni maaat! säger Astrid och kommer med skeden och
då är det bäst att man gapar. Stort.
Vatten är väl inte jättegott, men det funkar.
Ålar sig fram, brukar stå på alla fyra och
balansera i krypställning kortare stunder men tar
sig fortfarande inte speciellt långt framåt så.
Sitter hyffsat stadigt själv och älskar då han får
vara med och "leka" brevid andra barn. Astrid är
den stora idolen och allt hon gör är väldigt roligt.
Hon kan slå till honom rätt i ansiktet och han
skrattar högt så att han nästan kiknar
... eller så skriker han jättehögt och gråter med
krokodiltårar. Antingen eller.
Leker med syrran.
Har storlek 74 och 80 på kläder och väger säkert
en himla massa.
Har fortfarande fotsvett, bajsar ungefär en gång
per dag, pratar inte mycket mer är monsterljud
och monsterskrik, gillar att banka och saker som
låter högt, är väldigt, väldigt tålig förutom med
tålamodet.
... VÄRLDENS BÄSTA LILLEBROR♥
med andra ord!
Vem är arg?
Arg, arg, arg!
Inga tårar, inget snyftande, bara arg.
Hans argskrik är det sista jag hör innan jag stänger igen
dörren och åker iväg till jobbet om mornarna och det
första som jag sen vanligtvis hör när jag på eftermiddan
kommer hem igen och öppnar dörren.
Hilding vill inte vara själv - men han vill inte vara i knä.
Han vill inte äta - men han är hungrig.
Han vill inte sova - men han är trött.
Han vill inte sitta, inte ligga, han vill stå - men han kan
inte stå.
Han vill gå - men han kan inte gå.
Han vill ha hjälp - men han kan själv.
Allting på en och samma gång.
Klurigt inte undra på att han blir irriterad egentligen.
The Man, the Boy, the Myth, the Legend.
Daniel som gick ut hårt och började sin pappaledighet
med att ha huset skinande rent, tvätt i maskinen, maten
på bordet/alternativt spisen den första veckan jag kom
hem och samtidigt möttes av glada, rena (hyffsat iaf;),
påklädda och spralliga barn, börjar se "lätt"sliten ut.
Igår såg han rent ut sagt påkörd ut där han satt halvt
avsvimmad i soffan med håret på ända och utan några
byxor medans Astrid och Hlding fortfarande var klädda
i nattens pyjamaser. Astrid sprallade runt med en massa
outnyttjad överskottsenergi och Hilding pendlade vilt
mellan att skratta åt syrran, försöka klättra upp på skivan
under vardagsbordet med resultatet att han slår ansiktet
i kanten då han tappar greppet och, såklart, argskrika!
Det pendlar hejvilt. Arg, glad, arg, glad, arg, arg, ARG
... och så lite glad.
(Ozzy känner verkar också känna sig lite överkörd!;)
Min första teori var att hans ilskna humör berodde på att
han sover på tok för lite om dagarna, men idag har han
tydligen sovit en hel del och är fortfarande är han lika arg.
Därför har jag nu bestämt att det är tänder som spökar.
Ja just det, JAG har bestämt.
Inga tänder varken syns eller känns nämligen än så länge
och dregglat har han ju hållt på med ett bra tag, men jag
har hört att tänder brukar funka till att beskylla det mesta
för så why not?!.
Eller så kanske en fas.
Faser är också bra... de kommer och går typ konstant
hela tiden... men det betyder ju också att saker är över-
gående OCH GÅR ÖVER!
Det gillar vi.
Jag ÄLSKAR Hilding till månen och tillbaka... x100,
men just nu är jag inte ett dugg avundsjuk på Daniel
som är med honom hela dagarna!;P
Jag kan gärna vara den som kommer hem "utvilad" med
underbar saknad och ett påfyllt förråd med tålamod för
gnäll och höga skrik nu ett tag till.
Mammas ilskna lilla älskling (och stora) tar emot när
man kommer hem till ett alldeles underbart, och
smått kaotiskt hem♥
Hilding Vilding
Jag tycker fortfarande att det är väldigt skönt att jobba,
men efter att bara ha varit "borta" i tre dagar så
kommer jag plötsligt hem till en glad liten Hilding Vilding
som ålar sig runt på golven som om han aldrig gjort
någonting annat. Som koncentrerat drar sig upp på alla
fyra och sedan står där och svajjar en stund och försöker
hitta balansen bara för att sedan skrika av ilska då
kroppen inte riktigt vill lyda. Som försöker dra sig upp
på hyllan under vardagsrumsbordet och gång på gång
bonkar huvudet rätt in i den vassa, hårda kanten istället.
När hände det här undrar jag bara.
Vackerbarnet.
Smaskigt
i handen.
Mmm... nektarin.
Idag har han smaskat både nektarin och apelsin.
Har egentligen ingen aning om det är något man bör ge
till en 6-månaders eller inte. Men väldigt gott tyckte han
iallafall att det var... och han lever än.
Astrid har hur många tänder som helst och behöver
inget skyddsnät då hon tuggar frukt.
(däremot behöver hennes kläder och den nära
omgivningen runt omkring skydd lite till och från;)
Hinni
med en huvudvärk som envist velat hålla i sig i stort
sätt hela dagen i kombination med att Hilding
upptäckt ett nytt skrikljud - nämligen gladskrika
(låter precis lika illa som argskrik med enda skillnaden
att han är glad medans han gör det) har gjort att jag
istället knappt fått någonting gjort alls.
Lite disk, lite tvätt, en promenad med småttingarna
och lite lek ute, lunch och middag och nu är jag lätt
färdig för sängen medans jag försöker vänta ut tvätt-
maskinen till att hänga sig själv (och gärna vika och
ta undan den torra tvätten som redan hänger där).
Gullungen Hilding skriker ut sin lycka.
Hilding börjar bli värsta stor-babyn och kan numera
åla sig fram rätt bra dit han vill. Han kan också sitta
själv i väldigt korta stunder och imorse var första
gången som han faktiskt fick i sig lite gröt.
Jag tror nästan han blev chockad själv för när gröten
åkte ner i strupen istället för ut genom munnen igen
som vanligt så fick han nästan kväljningar. Men sen
gapade han stort igen och ville ha mer. Fortfarande
är det dock inga mängder som åker ner imagen,
men det tar sig.
Han kanske inte kommer att leva på flytande föda
föralltid då!;)
No more baby! Hilding trashar babygymmet.
