Älskade ungar
uppvisar även vissa tendenser till att det kanske börjar
bli dags att sänka ner hans spjälsäng en aning eller två.
Eftersom han både nu och för alltid kommer att fortsätta
vara min pyttepytte lilla bebis så tyckte jag där för en
stund att det kändes aningen tidigt...
... tills jag bläddrade i ett gammalt fotoalbum och hittade
bilder på en 2-årig Oskar och en 7-månaders Frida!
Plötsligt fick jag en massa flashbacks som förklarar
saker som varför jag som 21-årig tvåbarnsmamma
en dag i ren irritation klippte håret kort, kort, kort för
andra gången i mitt liv då jag blev less på att en viss
liten person alltid hängde ifrån det, samt Astrids
dagispersonals många "skräckhistorier" från den
berömda "Frida-tiden". Min lilla Frida som idag är
världens lugnaste och ordentligaste var nämligen
smått galen som liten.
Och då menar jag verkligen galen!
Klättrig och vild som ett litet djungeldjur och envis
och tjurig så det både räckte och blev över.
Det finns inte ett tak som hon inte dinglat ifrån och
inte en pinal som hon inte rivit ut. Sen kunde hon
bestämma sig för roliga saker som att plötsligt vägra
åka pulka hem från dagis för att sedan ligga kvar i
snödrivan hon protesterade i (i kolsvart mörker på
vintern) under tiden jag lika tjurigt drog hem Oskar
på pulkan, hjälpte han av med kläderna och gjorde
iordning middag innan jag surt fick promenera tillbaka
de 50 meter de rör sig om för att hämta hem henne
skrikandes i en vagn.
Hot som; Om du inte kommer nu så går mamma!
Hejdå! fungerade INTE på henne nej.
-Vissa barn kommer man bara ihåg...
och Frida är ett av dem, som en av förskole-
lärarna förklarade för mig första dagen av Astrids
inskolning på storasysters gamla dagis.
Jag vet inte riktigt om det betyder att Oskar och
Astrid är barn som man glömmer bort?!? Men med
lite skräckblandad förtjusning tror jag mig nästan
börja se lite tecken på att Hilding kanske också är
påväg att bli ett "sånt där" barn som de skulle
komma ihåg!
Nu kommer vi ju aldrig att få veta det då vi byter
dagis efter sommaren.
Sa jag det förresten, att jag först velade och
velade och tackade ja till I ur och skur
... och sedan velade lite mer och tackade nej
... för att sedan efter att jag fick ett mail om
platser kvar velade lite till för att sen IGEN
tacka ja.
Varför göra det omständigt då man kan
göra det JÄTTEMYCKET omständigt liksom!;)
Så det blir i ur och skur ändå? så skoj :-) Då blir Alvin glad.
Hur ser det förresten ut inför midsommar nu...vad ska vi ta med oss förutom efterrätt och hur många blir vi? Din syster kommer inte eller? Läste i hennes blogg om att hon skulle anlända på lördag först. Isf får vi anordna glassätardag någon dag så jag fota alla sjuhundra småttingar på rad ätandes glass :-D
Det lutar åt att jag snart kommer drabbas av shoppingdjävulen...men frågar är hur mycket man vågar lita på könsgissningen..har ju som hört att det visst gissas lite fel då och då där i sunderbyn
Haha,vet du vad? Idag var jag på systemet på storheden och så hörde jag en unge skrika pappa pappa pappa jätteglatt och då vände jag mig om och det var astrid som vad superduperglad och nästan hängde ut ur rutan på bilen!!:P haha
Jag dör trodde på allvar att du blivit riktigt sjuk för det första jag såg på bilden var den "´FIIIINA" mattan ,, men sen insåg jag ju att det var ju ett tag sen sånna fanns inne i hus :-D
jag tänkte nu är don dööende när hon har shoppat en så snygg matta
