Ozzys tjej
Klockan 6.20 klev Astrid upp.
Kröp direkt fram till min fina, fina höstmys-ljus inne i vardags-
rummet som jag inhandlade endast IGÅR på stan och på prov
ställt fram i Pumlan-höjd.
Bet lite i dom och slängde sedan ner dom rätt i golvet,
ett efter ett.
Ja, hon har lärt sig att kasta... lyckan är total!;D
Sedan vidare till sina böcker där hon fortsatte med kastandet tills
tavellisten stod helt tom. Då avslutade hon det hela med att helt
enkelt slita ner hela listen(!).
Ingen chock iofs då den aldrig blivit pluggad... förräns då nu idag
kanske;)
-Mamma! Är Astrid ett monster?
frågade Oskar en stund senare då han satt på toaletten samtidigt
som jag stod i duschen och Astrid fortsatte sina "lekar" i vardags-
rummet.
-Öhhhh... ja kanske! svarade jag. Men i sånna fall är hon ju iaf
ett väldigt gulligt litet monster.
-Ja, höll Ozzy med.
Sen funderade han allvarligt en lång stund innan han fortsatte;
-Vet du, hon är väldigt lik mig! Hon ser ut som Frida men hon
skrattar som mig! Och så tycker hon om samma saker som
mig!
No shit!;P
-Ja, jag vet Oskar. Hon är VÄLDIGT lik dig.
Du har verkligen lärt henne ALLT du kan!;D
-Ja, skrattar Ozzy. Hon väldigt mycket på vårat lag.
(Betyder tydligen att hon är på samma lag som Oskar och
Daniel... alltså motståndarlaget?!? till mig och Frida!)
Och här har man hela tiden gått och trott att en familj ska
hålla ihop och samarbeta!
Jag har blivit lurad!!!
Ozzys Astrid "äter" makaroner.
tack, vad glad jag blir :)
ja, det är verkligen ett mirakel att få barn, ett omtumlande sådant dessutom :)
Vilka härliga barn du har! Och snart är de fler. ;D
