Vad har vi annars lärt oss idag?!

Ja idag har iallafall jag efter ett telefonsamtal till giftinformationen
lärt mig att tvättmedel tack och lov inte är fullt lika giftigt att äta
som jag tidigare trott.

Bra att veta då lillebror precis efter att ha spenderat säkert två
hela minuter ensammen i tvättstugan givetvis direkt hittade tvätt-
medlet som gömmer sig under torktumlaren och satt och skopade
i sig av det vita pulvret... som om det vore gott(!) då jag kom för
att hämta honom.

Lite att dricka efter att ha sköljt halva ungen under kökskranen
och sen är det bara till att vänta och se om det eventuellt
kommer någon kräka. Jaha.
Tänk så mycket mer spännande livet blev med småbarn!


Dagens tvättmedelsgangster.

Första och absolut sista gången som den ungen pillar
i vitt pulver.

Vem kräks

Ni vet de där söta och roliga barnböckerna av Stina Wirsén med titlar som
"Vem blöder", "Vem är söt", "Vem är arg", "Vem sover inte", om Hilding
huvudpersonat i en av dessa är jag ganska säker på att den boken skulle
heta "Vem kräks"!

När andra småbarn toppar vinterminusgraderna med en massa hosta och
snor så verkar min unge köra på kräkor istället. Allvarligt, han är 14
månader gammal och LÄTT att han spytt fler gånger än han varit förkyld
eller annat!
En mindre kräka eller möjligtvis två mitt i natten, alltid på natten, som från
ingenstans  och sen oftast inget mer. På morgonen efter är han hur pigg
och glad och "vanlig" som helst och käkar frukost (och allt han fyndar på
golven) utan problem. 
Vette tusan om jag inte hade föredragit några vanliga förkylningar istället... 

Å andra sidan så verkar han ju inte lida av det, mest bara jag och D som
får oss en släng av kräkångest sådär lite då och då med jämna mellanrum
(jämna plågot). Mest troligt beror det nog på att han fortfarande äter ALLT
han kommer åt att äta, smulor, skräp, pappersbitar, tvål(!) och gamla
matrester samtidigt som han inte heller äter som en myra direkt (som sin
storasyster).
Inatt var det iallafall dags igen, en kräka precis när jag och D gått och lagt
oss och sen en till klockan 01, sen stod han och skrattade och hoppade i
spjälsängen 06.30.
-Men lägg dig ner och var sjuk! muttrade jag först surt, men ibland är det
riktigt riktigt skönt att han sällan lyssnar vad man säger. Nu får vi bara
hålla fingrarna i kors och hoppas på att det här var allt för denna gång,
för fortfarande, FY F-N för magsjuka!!!


Söta kräkkillen.

Bilden är tagen igår, men förutom kläderna så ser barnet likadant
ut idag. Sjuk är det sista han verkar vara för stunden,
TACK OCH LOV!

Love you to death

Hilding har fått storpojka sig lite i veckan och åka på
boben tillsammans med storasyster. Nästan hela vägen
till dagis satt de helt fint båda två och fnittrade helt
gulligt i tisdags... ända tills vi kom fram till den ENDA 
vägen man måste passera där Astrid hastigt bestämde
sig för att knuffa av lillebror i fart rätt framför bussen
som precis stannat till vid övergångstället och väntade
på att vi skulle gå över.
"Astrid köra boben nu!"




Det är tufft med syskonkärlek ibland.

Monkeyboy

Idag har jag fått lite mer användning av mitt tålamod
och stundvis även önskat att jag haft en smula mera
undanplockat och gömt för att kunna plockas fram till
speciella tillfällen. Typ tillfällen då bebisbarnet inser
att han är en riktig j*vel på att klättra!

INTE roligt! har jag informerat honom då han klättrar
upp i soffan och upp på ryggstödet för att på så sätt
komma vidare upp till fönsterbrädan alldeles bakom,
och INTE roligt då han snabbt som en liten vessla
plötsligt står upp och är halvvägs uppe på torktumlaren
då man står och försöker byta en bajsig blöja och
svordom både ett och två är inte allt för långt borta då
bajsblöjan givetsvis, samtidigt som man försöker hålla
barnet någotsånär stilla, ramlar i golvet med skiten
neråt. 

Hehe hehe! skrattar Hilding själv mest hela tiden åt
sin egen nya mästerkonst samtidigt som jag får lätt
hjärtflimmer och möjligtvis några gråa hårstrån.
Iallafall vid tillfällen som igårkväll då jag som vanligt
lagt ner honom i sin säng och gick för att hämta tand-
borsten och sedan hittar honom uppe på byrån
bredvid spjälsängen sekunden senare!

Jag -AAAAAAAAAHHH, men herregud!
Hilding - Höhö höhö!

Måste kolla om sängen går att sänka ytterligare eller
om han får byta säng med Astrid som har en som är
ungefär 1dm lägre. Byrån är iallafall flyttad... och står
nu mitt i dörröppningen (Tadaaa!) eftersom vårat
nuvarande sovrum redan är så fruktansvärt "luftigt"
som det är med sjlälsängar x2.

 
Spanar om kusten är klar...
Nej! storasyrran kom på mig. Bäst att satsa allt jag
har nu på att försöka ta mig upp i bokhyllan snabbt
som attan innan hon tar (drar;) ner mig!

Det enda som egentligen jag tycker är lite roligt är att
Astrid (som annars är den som gärna vill vara överallt
och ingenstans samtidigt) blir jättebekymrad då lillebror
gör och försöker göra likadant.

-NEJ HINNI! Försiktig! Inte! Ramla o göra illa dig o slå
huvudet o plåster! Komma blood! Neej gå neeer! 
Maaaammaaaaaaa!

Jag hoppas att detta bara är en tillfällig upptäck eller
en väldigt snabbt övergående fas, som gärna får vara
borta till typ... imorgon!
Annars kan det bli rätt skönt att börja jobba igen.


Hjärtat

Drar omkring och spelar ljuv musik med kniven på
en rosa tallrik. På knäna går han också för på fötterna
som vanliga barn vore ju en klassiker. Sånt gör han
bara i smyg, dumt att visa mamma och pappa att
man faktiskt kan gå.



Timber!

Där föll borgen.
Inte helt oväntat kanske.



Dock var det inte Astrid (som väntat;) utan lilla Hilding
Vilding som till slut tog ner den och använde den som
jättehamsterhjul. Sen kröp han iväg och hämtade med
sig en del av sitt fantastiska bilgarage och satt och
lekte i den fallna borgen en bra stund.


Pannluggen är inte lång men världens sötaste
hockeyfrilla är den lilla busen även ägare till!<3

Testing testing

Hilding testar sin nya snygga motorcykel.



Helt klart godkänd.

Titta han står

Hilding har knäckt koden.
Nu kan han ställa sig upp till stående alldeles själv,
och han gör det igen och igen och igen och igen och
igen och igen och  igen och igen och igen.



Träning ger färdighet.

Kort och tjock

Jag och Hilding har varit till bvc idag för 1-års koll.
Båda pungkulorna sitter där de ska och allt annat också
så "vi" blev godkända och fick ett klistrermärke av BM.
Sprutan får han inte förrän i mars någongång då vi som
vanligt ligger lite efter i "planerigen"
12 månaders Hilding är i alla fsll 77cm lång och väger
hela 11 940g.

(En cm kortare men också ett helt kg tyngre än en 12
månaders Astrid, som en liten jämförelse.)


Hjärtat står stadigt på snygga ben.

En sista lista

Hilding 1 år;

Går utefter möbler och annat, står ganska stadigt själv
och går om någon håller honom i handen, annars
föredrar han fortfarande att krypa eller åla ibland.

Gillar mat, helst färdig burkmat men gröt och pyttipanna
går annars också bra, kokade makaroner är jätteäckligt! 

Ä
ter gärna själv men för att det mesta av maten ska
hamna i magen istället för på golvet så blir han ändå
matad.

Gillar att banka och saker som låter högt, skrattar så att
han nästan dör då Astrid kastar leksaker och är ganska
ofta en liten uppviglare. Är annars ganska lugn och
harmonisk själv även om han är väldigt busig och gillar
fullt ös.

Att bli jagad och att jaga andra är favoritleken förutom
tittut.

Tycker om bilar och andra saker på hjul. Kryper ofta
runt med olika fordon eller med sin träkrokodil som
han drar omkring med snöret i munnen. Hur sött som
helst!

Skrattar ofta och gärna. Låter som en blandning av sin
pappa och en hes kråka!;)

Har 6 tänder som han gärna gnisslar med.

Går och lägger sig för natten vid 18.30 och sover
numera oftast till 07.00. Yeay!

Älskar att borsta tänderna och gapar stort då tand-
borsten kommer.

Hatar att klä på sig och kan korva sig helt knasigt
mycket då man ska försöka att byta blöja på honom.

Har väldigt lite hår på huvudet men håller på att odla
en blond liten hockeyfrilla med långt fjun baki nacken.

Gråter väldigt väldigt sällan.

Kan göra high five.

Är världens bästa!





Min baby


5:e december 2009

På uppvaket.
Kärlek vid första (egentligen andra eller tredje)
ögonkastet.


Oh my...

Nu är det väldigt nära att ett helt år har hunnit passera
sedan världens underbaraste Hilding♥ kom till oss 
klockan 01.40 den femte december 2009. Tiden GÅR
verkligen obehagligt supersnabbt då man har roligt!

Idag har vi förkalasat oss lite.














LOVE YOU! LOVE YOU! LOVE YOU! LOVE YOU!

En liten stor-kille

Hilding han kan. Han kan verkligen massor av saker.
Tömma varendaste liten förvaringslåda och riva ut alla
(=ALLA) leksaker som han och Astrid äger tillsammans
är bara en av alla dessa miljoner saker som han kan.


Lilla fina storkillen står och ringer lite på sin
telefon efter att ha dragit runt som en mindre
tornado.

Men så länge Hilding är nöjd så är mamma nöjd,
för det mesta.


Söt så att man kan dö där han sitter och tittar
en liten stund på småläskiga knarkarprogramet
"I drömmarnas trädgård" med en liten docka i
famnen♥

Doing the dishes

Hjälpa till!
Hilding "hjälper" mamma att tömma diskmaskinen.


"Dödöhh, döh"


Smile.

Snyggaste diskpojken!

Kaka

Lisa påpekade igår då vi fikade på stan att
Hilding faktiskt kan säga "kaka".
Idag var vi en sväng på Miljögården och fikade
efter dagis och då säger ungen igen klart och
tydligt;
-KAKA! KAKA! KAKA!
samtidigt som han försöker få så långa armar som
möjligt för att kunna snotta kaksmulor från David.

-Meeen, han KAN ju faktiskt säga kaka, säger jag
helt förvånat till Daniel som också är med.
-Ja det var ju det jag sa, upprepar Lisa.

Tur att Lisa finns så att i alla fall någon kan
uppmärksamma lilla Hildings framsteg då både
mamma och pappa är lite tröga och tror
att Lilla H är en nu-och-föralltid-bebis!;D

Min värsta stora lilla kakmonster-Bebis♥

11 månader

Satt och kikade tillbaka lite i bloggen på hur Astrid var
som 11 månader och insåg att shit så olika de är för
det mesta... men ändå ganska lika.



11 månader Hilding;

Kryper numera runt på heltid.

Går efter möbler och med lära-gå-vagn och är rätt så
 stadig när man håller honom ståendes i händerna men
 han vägrar i stål att försöka stå själv och sätter sig
 ner på golvet direkt det blir läskigt.

Klättar inte speciellt mycket alls nuförtiden och drar
 inte ut så mycket mer än leksaker.
 (Finns andra som är betydligt värre)

Pratar ingenting om man inte räknar Däh, Dah, Öhh,
 Gagagaga, bababa etc.

Vinkar och pekar.

Gillar att pilla och plocka i saker och kan roa sig själv
 i timmar (känns det som) med att sitta och plocka
 med duplo, försöka stoppa ihop bitar, köra och banka
 med bilar, "laga mat" på lilla spisen och banka med
 det mesta så att det låter, gärna högt.

Gillar att busa, bli kittlad och jagad. Gillar saker som
 låter högt och mycket och gärna är lite läskiga... eller
 bara tokiga. Hakar snabbt och gärna på bus och
 rackartyg men är väldigt sällan den som startar dem.

Är fortfarande väldigt tålig men har börjar skaffa sig
 lite mera humör. Förut när Astrid eller någon annan
 snodde saker han lekte med så ålade han bara
 vidare till någonting nytt och fortsatte leka oberört,
 nu håller han fast och skriker, högt.
 Ganska ofta snottar han nu också saker av andra.

Är stark. Jättestark.

Har mer 86 än 80 i storlek nu men fyller nog
 fortfarande upp kläderna mer på bredden än på
 längden.

Äter fortfarande allt... utom stora delar av min
 hemmalagade supergoda mat!
 Mmmm men burkmat är super liksom gräs, grus
 och allt äckligt som ligger på golvet, hmpfff.

Går och lägger sig kring 18.30-19.00 på kvällen och
 sover hela natten till 05.30-06. Sover oftast en gång
 på förmiddan eller eftermiddan på dan också, men
 det är inte alltid.

Vaknar alltid nybajsad på morgonen.

Är i stort sätt alltid glad och har världens skönaste
 gubbskratt, lite som hehe eller höhö.

Är mammas kille.

Är lite tjuren Ferdinand mixat med björnan Baloo i
 personlighet om jag skulle beskriva honom snabbt.

Och såklart, alldeles... alldeles UNDERBAR♥

Hellboy

Be afraid.
Be very afraid.







Det är roligt nästan jämt

Astrid snottar äpple av Hilding.


Smile

Hilding med sina små gaddar.


Värsta söta gluggen med fyra små gryn uppe,
två nere och så ytterligare två nere påväg.

Idag har han inte haft tid att sova någon middag
... ALLS (förmiddag, eller vad man nu vill kalla det).
En kvart ungefär sov han ute i vagnen max under
tvång på eftermiddagen då jag bäddade ner
honom i åkpåsen så att han inte kunde ta sig upp
medans Astrid och Alvin lekte i lekparken.
Rackarns unge! Nu ligger han i alla fall och sover  
och med lite tur råkar han kanske bjuda på en
kvarts sovmorgon eller så imorgon.

Fredagkväll,
party party!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0