Placenta increta

Nu är jag ju ingen läkare eller liknande men...


... vissa saker känns bara alldeles för läskigt bekanta ibland.

Efter två förlossningar som slutat alldeles för nära döden och två
olika läkare som egentligen inte kunnat ge någon förklaring till 
varför (och inte heller kunnat säga exakt HUR de tillslut fick mig
att sluta blöda). Två väldigt olika men ändå till viss del lika
förlossningarna som bägge kom att sluta med akut operation
efter stora blodförluster med start i samband med att moderkakan
efter lite bråk väl kommit ut. 

Det känns lite som en tyngd lyfts från mitt hjärta om det då ändå
finns ett namn att sätta på detta jobbiga, och ännu bättre om det
faktiskt är någonting som går att upptäcka och avhjälpa tidigare
med hjälp av ultraljud och magnetröntgen.

Jag kommer aldrig att föda några barn igen själv men jag måste
erkänna att jag oroar mig ibland för mina fina, fina döttrars skull.
Om ingen vet vad det handlat om, vad säger då att det inte kan 
röra sig om någonting ärftligt och överjävligt?! Den hemska
fruktansvärda känslan av att livet sakta rinner ur en och försvinner
utan att det finns någonting alls man själv kan göra (eller heller
orkar göra) är ingenting jag ens skulle önska min värsta fiende,
ens om jag hade någon. 

Det är absolut ingenting som jag brukar gå runt och tänka på
såhär i efterhand men någongång ibland sådär så slår det
plötsligt till som ett hårt knytnävslag i magen; att tänk om mina
barn hade fått växa upp utan mamma!

Jag klarar inte av att se förlossningsprogram på tv och gillar inte
heller operations/sjukhusprogram (men det gjorde jag å andra
sidan inte innan heller) däremot förstår man att man ändå är lite
skadad då det var svårt både för mig men framförallt för Daniel
att palla med avsnittet från annars helt hysteriskt roliga Solsidan
där de är på förlossningen och ska föda barn. Skrattet fastnar
lite i halsen just där.

Men annars är allting bra.

Kommentarer
Postat av: Marie

Jag kommer ihåg det där avsnittet och tänkte på er när jag såg det. Inte ens jag kunde skratta åt det där efter att ha läst din sista förlossningsberättelse.

2011-02-17 @ 12:29:40
URL: http://rudies.blogg.se/
Postat av: Malin

Usch usch hemska tanke om det hade hänt något. Nu gick ju allt lyckligtvis bra, men det är inte konstigt att man då och då reflekterar över hur snabbt det kan gå. Det är de gånger man tänker på det som man plötsligt tycker att några dagar av kräk eller trotsiga barn är helt fantastiskt ;)

2011-02-20 @ 08:40:18
URL: http://alicesochastridsmamma.blogspot.com/
Postat av: Hanna

Just det där är jag också livrädd för. Inte så befogat kanske, har inte varit med om det än. Men jag blev väldigt berörd av den där artikeln. Vilken tur att det allt som oftast slutar lyckligt. Vi har en hyfsat kompetent sjukvård som tur är.

2011-02-22 @ 11:01:32
URL: http://hyunmee.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0