Vem är arg?
Hilding är arg.
Arg, arg, arg!
Inga tårar, inget snyftande, bara arg.
Hans argskrik är det sista jag hör innan jag stänger igen
dörren och åker iväg till jobbet om mornarna och det
första som jag sen vanligtvis hör när jag på eftermiddan
kommer hem igen och öppnar dörren.
Hilding vill inte vara själv - men han vill inte vara i knä.
Han vill inte äta - men han är hungrig.
Han vill inte sova - men han är trött.
Han vill inte sitta, inte ligga, han vill stå - men han kan
inte stå.
Han vill gå - men han kan inte gå.
Han vill ha hjälp - men han kan själv.
Allting på en och samma gång.
Klurigt inte undra på att han blir irriterad egentligen.
The Man, the Boy, the Myth, the Legend.
Daniel som gick ut hårt och började sin pappaledighet
med att ha huset skinande rent, tvätt i maskinen, maten
på bordet/alternativt spisen den första veckan jag kom
hem och samtidigt möttes av glada, rena (hyffsat iaf;),
påklädda och spralliga barn, börjar se "lätt"sliten ut.
Igår såg han rent ut sagt påkörd ut där han satt halvt
avsvimmad i soffan med håret på ända och utan några
byxor medans Astrid och Hlding fortfarande var klädda
i nattens pyjamaser. Astrid sprallade runt med en massa
outnyttjad överskottsenergi och Hilding pendlade vilt
mellan att skratta åt syrran, försöka klättra upp på skivan
under vardagsbordet med resultatet att han slår ansiktet
i kanten då han tappar greppet och, såklart, argskrika!
Det pendlar hejvilt. Arg, glad, arg, glad, arg, arg, ARG
... och så lite glad.
(Ozzy känner verkar också känna sig lite överkörd!;)
Min första teori var att hans ilskna humör berodde på att
han sover på tok för lite om dagarna, men idag har han
tydligen sovit en hel del och är fortfarande är han lika arg.
Därför har jag nu bestämt att det är tänder som spökar.
Ja just det, JAG har bestämt.
Inga tänder varken syns eller känns nämligen än så länge
och dregglat har han ju hållt på med ett bra tag, men jag
har hört att tänder brukar funka till att beskylla det mesta
för så why not?!.
Eller så kanske en fas.
Faser är också bra... de kommer och går typ konstant
hela tiden... men det betyder ju också att saker är över-
gående OCH GÅR ÖVER!
Det gillar vi.
Jag ÄLSKAR Hilding till månen och tillbaka... x100,
men just nu är jag inte ett dugg avundsjuk på Daniel
som är med honom hela dagarna!;P
Jag kan gärna vara den som kommer hem "utvilad" med
underbar saknad och ett påfyllt förråd med tålamod för
gnäll och höga skrik nu ett tag till.
Mammas ilskna lilla älskling (och stora) tar emot när
man kommer hem till ett alldeles underbart, och
smått kaotiskt hem♥
Arg, arg, arg!
Inga tårar, inget snyftande, bara arg.
Hans argskrik är det sista jag hör innan jag stänger igen
dörren och åker iväg till jobbet om mornarna och det
första som jag sen vanligtvis hör när jag på eftermiddan
kommer hem igen och öppnar dörren.
Hilding vill inte vara själv - men han vill inte vara i knä.
Han vill inte äta - men han är hungrig.
Han vill inte sova - men han är trött.
Han vill inte sitta, inte ligga, han vill stå - men han kan
inte stå.
Han vill gå - men han kan inte gå.
Han vill ha hjälp - men han kan själv.
Allting på en och samma gång.
Klurigt inte undra på att han blir irriterad egentligen.
The Man, the Boy, the Myth, the Legend.
Daniel som gick ut hårt och började sin pappaledighet
med att ha huset skinande rent, tvätt i maskinen, maten
på bordet/alternativt spisen den första veckan jag kom
hem och samtidigt möttes av glada, rena (hyffsat iaf;),
påklädda och spralliga barn, börjar se "lätt"sliten ut.
Igår såg han rent ut sagt påkörd ut där han satt halvt
avsvimmad i soffan med håret på ända och utan några
byxor medans Astrid och Hlding fortfarande var klädda
i nattens pyjamaser. Astrid sprallade runt med en massa
outnyttjad överskottsenergi och Hilding pendlade vilt
mellan att skratta åt syrran, försöka klättra upp på skivan
under vardagsbordet med resultatet att han slår ansiktet
i kanten då han tappar greppet och, såklart, argskrika!
Det pendlar hejvilt. Arg, glad, arg, glad, arg, arg, ARG
... och så lite glad.
(Ozzy känner verkar också känna sig lite överkörd!;)
Min första teori var att hans ilskna humör berodde på att
han sover på tok för lite om dagarna, men idag har han
tydligen sovit en hel del och är fortfarande är han lika arg.
Därför har jag nu bestämt att det är tänder som spökar.
Ja just det, JAG har bestämt.
Inga tänder varken syns eller känns nämligen än så länge
och dregglat har han ju hållt på med ett bra tag, men jag
har hört att tänder brukar funka till att beskylla det mesta
för så why not?!.
Eller så kanske en fas.
Faser är också bra... de kommer och går typ konstant
hela tiden... men det betyder ju också att saker är över-
gående OCH GÅR ÖVER!
Det gillar vi.
Jag ÄLSKAR Hilding till månen och tillbaka... x100,
men just nu är jag inte ett dugg avundsjuk på Daniel
som är med honom hela dagarna!;P
Jag kan gärna vara den som kommer hem "utvilad" med
underbar saknad och ett påfyllt förråd med tålamod för
gnäll och höga skrik nu ett tag till.
Mammas ilskna lilla älskling (och stora) tar emot när
man kommer hem till ett alldeles underbart, och
smått kaotiskt hem♥
Kommentarer
Postat av: Jenny
Hahahaha jag känner igen mig, men dock med några barn mindre. Känslan är dock densamma. Jag är ju trots att ha jobbat som en tok hela dagen, rätt så utvilad när jag kommer hem till en man med mungiporna nedåt och en liten som säger mamma mamma mamma mamma och har tydligen gjort så hela dagen fast med ordet pappa ;)Bör jag tillägga att pyjamasen även var på den lille kl 17:00...Det är sommarlov!
Postat av: Malin
Stackars lille Hilding. Hur lätt är det att vara liten när man inte riktigt kan säga vad som är fel och när man så gärna vill kunna springa omkring med de andra barnen fast man inte kan.
Vissa dagar önskar jag att det var jag som jobbade och kom hem med ny energi. Fast oftast trivs jag rätt bra med att härja med kidsen hela dagarna :)
Trackback
