Det känns inte riktigt bra det här!
Nu när jag precis lämnat av Astrid på dagis och sedan
promenerar förbi den gamla "ur och skur" gården så
vill jag plötsligt inte alls att hon ska börja där!
Men ÅÅHHHH! gånger 3.
Kan det kanske ha någonting att göra med att Pumlan
påväg till dagis imorse, glatt hoppandes, började med
att räkna upp namnen på halva dagisbarngruppen och
så några av pedagogerna innan hon framme på dagis
raskt klättrade upp i "skogen" bland storkillarna och
lekte skjutlek med pinne (fastän fröken sa att man
inte fr) och sedan tittade på mig sådär nonchigt och
obrytt som hon alltid gör då jag vinkar hejdå och går.
Eller kan det kanske också ha att göra med att
fröken Sussie förmodligen kan lukta sig till saker och
ting och därför glatt kom fram direkt vi äntrade
dagisgården idag och började med att berätta massor
av skoj grejjer som Astrid brukar syssla med om
dagarna,
-Tänk att hon snart gått här hos oss i ett helt år! Det
har varit så himla roligt och tänk så mycket hon vuxit
och utvecklats under tiden och så himla kul det
kommer bli då snart Lillebror också kommer och
blablabla
... innan jag hinner stoppa henne och helt dumt inflika
att njaaa han kommer nog inte att komma alls ändå,
för både han och Astrid ska nämligen börja på
I-ur-och-skur istället!
-Neej! utropar Sussie. De fååår dom inte.
-Jooo, säger jag. Det får dom nog visst.
.... kanske....eventuellt!
F-n vad jobbigt det började kännas ungefär här.
Jag vidbehåller iaf för Sussie att nej, Astrid och
Hilding kommer att börja på "ur och skur" och jag
har redan tackat ja till platserna, sen går jag en sväng
förbi "ur och skur-huset" på vägen hem och känner
bara NEEEJ.
Ska det vara på det här viset eller är det bara
jag som är veligast i världen?!
Och varför kan Daniel aldrig svara i telefon då
man ringer honom??
Jag behöver prata med Lisa känner jag.
... Fast hon är ju lika velig som jag om inte
snäppet värre!;P
jag är rädd för att vi inte kommer vara ett dugg klokare efter mitt besök. Jag är PRECIS lika velig som du och sitter här med en liten ångestklump i magen. Varför ska det vara så svårt med förändring för??? Huuuu...kunde dom inte bara hållt ur och skur stängd för alltid så hade vi inte behövt göra det här valet...då hade det varit frid och fröjd hemma hos oss båda nu ju.
Jag tycker du ska köra på å byta. Det är alltid värst för föräldrarna. Barnen är ju så små å dom anpassar sig lätt. När Astrid blir större kommer hon inte minnas gamla dagiset ens. Å nya kompisar kommer hon garanterat att få. Ungarna skaffar ju "kompisar" vart dom än går. I butiker, lekparker, ute på gården, mm. Hehe.. ;)
När vi skulle byta började ju personalen på gamla dagiset hela tiden prata om hur bra Jakob lekte med den å den å bara massa positiva saker så det ska bli svårt för en å lämna. Haha.. :P
Men om ni byter nu å jag om ett år frågar dig om du tyckte det var värt det är jag helt säker på att du kommer svara ja. =)
Kör rakt fram (som en stridsvagn) ;). Titta inte åt sidan eller bakåt, det är väl typ mitt råd hehe.
Haha, du verkar vara lika velig som jag. Skillnaden är bara att jag hade svårt att välja parkeringsplats för min bil och du velar mellan olika dagis för barnen. Fast ditt beslut känns ju väldigt mycket viktigare än mitt ;)
