The Dream - en fyrabarnsmammas liv och lustar

Jag har haft örhängen på mig på jobbet i veckan. Känns
skitkonstigt men också ganska uppklätt (fniss). Ganska
snabbt då jag kommer hem åker de av dock. Hilding är
som stark han.


Finaste Hilding med ett smultron i munnen.

Astrid petar mest i både jordgubbarna och smultronen
som växer ute på gården men Hilding älskar dem. Tur
för honom så är Astrid en väldigt omtänksam stora-
syster (för det mesta) som gärna kan plocka massor av
små smultron för att sedan mata dom ett och ett till en
stort gapande lillebror. Jordgubbar har jag försökt
förklara är lite väl stora, om man inte delar dom
(men sen växer det inte direkt massor av dessa då vi
är sämst på att ge våra stackars plantor lite kärlek).


Glad, gladare, Hilding... så länge han får mat när han
vill ha det och slipper åka bil och annat dumt där man
måste sitta fast.

Påtal om örhängen så kände jag mig lätt missnöjd igår då
jag kom hem och hittade min fina vita skål sönderslagen
och mina smycken utrivna och utspridda över sovrums-
golvet exotsikt blandat med smutstvätt och lite damm och
alldeles kladdiga från händerna på någon som också roat
sig med att leka och grisa med en hel låda minttabletter,
fyndad ur en förbjuden låda.

-Men hon är ju överallt - hela tiden! försöker Daniel
försvara sig då jag uttrycker mitt missnöje med hans
vuxeninsats.


-Nej sova!
-Nej välli! säger Astrid när det är dags att krypa ner
i sängen.
-Atti (Astrid på Astrid-språket;) åka biil.
-Hejdå mamma, Bye bye!

Och sen skriker hon högt med massor av tårar som
sprutar när vi fortsätter hävda att det är sängen som
gäller och både nappen och snutten flyger i golvet
i protesten.

Det vore väldans skönt att kunna separera smått-
ingarnas sängar nu då de annars gillar att väcka
varandra. Astrid väcker Hilding på kvällen och
Hilding återgäldar gärna tjänsten på morgonen.
Samtidigt de så söööta att man bara kan lägga sig
ner och dö. Men 05.00 är tidigt att vakna.


Hilding Vilding klättrar på sin My little pony kudde
och har trasslat in benen i pyjamasen.

Som småbarnsförälder lär man sig sålla och tolka
oljud i sömnen;
Barnprat, barnsång och glatt joller = fortsätt sova.
Ilsket joller, barnrop och gnäll som sakta stegrar
= fortsätt sova.
Lätt barnskrik = fortsätt sova.
Medelhögt gnälligt barnskrik = fortsätt sova, njut av
sekunderna för nu är det nära.
Högt barnskrik = vakna och kolla läget.
Jättehögt barnskrik och/eller ledsna tårar = kliv upp.

För övrigt vaknar jag fortfarande av minsta lilla
hostljud från vilket som helst av barnen på natten.
Magsjuka! är första tanken som slår en där man
ligger i sängen plötsligt klarvaken och väntar för att
höra om det är på väg någon spya någonstans eller
om det bara var lite vanlig och ofarlig hosta.
Daniel vaknar inte av hostningar. Han vaknar inte
av spyor heller, däremot vaknar han av svaga,
knappt hörbara ljud (som för det mesta inte ens
existerar;). Mer än en gång har han sprungit huset
runt mitt i natten med ett baseballträ, endast iförd
kalsonger. Själv skulle jag knappast vakna om så
ett helt gäng med inbrottstjuvar skulle vilja bryta
sig in i huset samtidigt.
Så det är väl bra att vi har det uppdelat!;)


Godmorgon!

Idag ska farmor vara med barnen och Daniel och
Tomme ska jobba på utbyggnaden. Blir spännande
att komma hem och se om något har hänt, det var
nämligen lite tal om öl sen efter arbetet... men man
vet aldrig!;) Kalas blir det i allafall sen idag hos
David som fyllde 30 år igår.
Shit vad vi börjar bli vuxna allihopa!
(ja, nästan alla;)

Nu ska jag fortsätta jobba. Bara en och en halv
vecka kvar nu. Men helt ärlig har jag ingen ned-
räkning. Jag trivs ganska bra med tillvaron och
hade lätt kunnat tänka mig att jobba en månad till
eller två. Visst ska det bli mysigt att få gå hemma
och bara pyssla på med barnen också, men ibland
blir det lite för mycket av det goda. En 50% tjänst 
hade varit perfekt! Jag tror att jag ska önska mig
en sån då jag fyller år i januari.
Eller kanske av tomten i julklapp!
Jag har varit snäll!;)