The Dream - en fyrabarnsmammas liv och lustar

Helgen har bara rusat förbi.
Vädret har varit kanon, för att inte säga fantasktiskt.

I fredags promenerade vi över och hängde med
David efter att jag kom hem från jobbet. Småbarnen
(om man nu kan kalla dem så länge till) badade pool
och busade och vi vuxna drack kaffe.

I lördags date:ade jag med Jenny på dagen. Med en
hel del små att hålla ögonen på medans gubbarna/
grabbarna byggde på sovrummet (som nu äntligen
börjar ta form) kom vi efter en stund på att vi ju
kunde packa ner kaffe, saft och frukt och köra en
mini-picnick borta på Pumlans "gamla" dagisgård
alldeles nära.
Rutschkanor, klätterställningar och jättestor sand-
låda i kombination med grindar som går att stänga
är finfint!;) Så där blev vi kvar rätt länge och satt
och surrade i det underbara sommarvädret.
Tillochmed att vi hann bläddra lite i några tidningar
som vi också hade packat med oss. och det är inte
illa.

På kvällen kom mamma över och var med barnen 
då jag och Daniel tog varsin cykel och cyklade in till
kalaset. Bara vi två, som värsta romantiska date:en.
Daniel ville se Melissa Horn och jag ville se Twisted
Sister, annars hade vi inga som helst planer.
Satt bara solen och lyssnade på en hel massa bra
musik, pratade och drack öl. Daniel gjorde ett
tappert försök till att smaka av det mesta från
festivalmaten medans jag själv nöjde jag mig med
lite remmar. Jag är inte van att dricka öl, man blir
ju tokigt mätt... och j*vligt pissnödig.


Numro Uno.

Melissa Horn var schvinigt bra!
Musiken i Bluestältet var schvinigt bra!
Takida var schvinigt bra!
Cover-bandet i Laponiatältet var schvinigt bra!

Twisted Sister... njaaa. Not so much.
Men jävligt kul hade vi det hela kvällen lång,
hur som helst. Och det är väl det som är huvudsaken.


På "dansgolvet" i Laponiatältet.

Så när ska Oskar och Frida få gå på Kalaset
själva då?!

Ozzy - om något år kanske, med ett gäng kompisar
som jag litar på, med mobiltelefon, förbestämd tid för
hemgång och föräldrar på plats på kalaset.

Frida - Neverever in a million years!

... Men OM det ändå skulle ske så berättade jag för
Daniel i lördags att han kommer att få fixa en slags
mini-gps som vi gömmer i henne kläder (som
förövrigt INTE kommer att bestå av superkort kjol
eller klänning och skyhöga klackar!) sen kommer vi
också att vara på plats, om inte alldeles bakom
henne så väldigt, väldigt nära.
Och sen samma villkor som för Ozzy;P

Genusfråga eller inte. När det kommer till festivaler
och annat så har jag hellre en liten hög halvtöntiga
fjortispojkar ute på stan i några timmar än två (eller
ännu fler) godtrogna och alldeles för fnissiga fjortis-
brudar ute på stan i några minuter.
Jag litar på min dotter, ja. Jag litar också på att hon
litar både på mig OCH på alla andra j*vlar på hela
stora jorden.
Så. Så får det bli.

I söndags fortsatte bygget och jag gjorde ett tappert
försök (ja, försök!) till att vinna över tvätten i tvätt-
stugan. Sen gav jag upp. Man får välja sina kamper.