The Dream - en fyrabarnsmammas liv och lustar

Hur långt kan man gå för "lite" godis?!

Igår messade Lisa och frågade om vi ville följa med och promenera till
Godishuset. Lisa bor då alltså också på Hertsön så fråga mig inte hur
hon egentligen tänkte där!
Men det är klart jag promenerar för godis;D
Vädret var ju fint också (DÅ!!!), så ner bara med småttingarna i vagnarna
och off we went.


Stora A...

... och lilla A.

När vi hade kommit till skurholmen la Lisa någon kommentar om att de
var tur att jag följt med för annars hade hon säkert få gå extra långt då
hon säkerligen hade gått fel om hon vandrat på ensammen. Precis efter
det så upptäckte vi att vi hade gått fel och kommit in på en återvändsgata,
så då var det bara att vända och gå en omväg för att komma ut på den
rätta vägen;P
Så kan det gå!
Jag skyller väl på att jag är van att kunna gena... mycket! Och med
barnvagn på vintern är det ont om genvägar som fungerar.


Godishuset börjar skymta fram som en hägring, långt borta i fjärran.

Synd bara att det är svårt att äta godis sen när barnen vill vara vakna.
Astrid bryr sig ju inte än så länge, men det är väl bara en tidsfråga tills
hon också vill smaka på det mamma försöker smussla in i munnen.


Notera de gula godispåsarna som sticker upp ur båda skötväskorna
på väg tillbaka. I LOVE CANDY!;D

Man skulle nästan kunna tro att det ligger någon slags antistereotyp
könstanke bakom valet av färgerna...
(pedagogiska förskolelärare som vi är;)
Men ärligt talat så beror nog dessa färger mer på att det är "Lisas"
vagn och skötväska och "Sofias" vagn och skötväska. Lisa gillar orange
och rosa, blommor och moln. Sofia gillar svart och grönt,
kamoflage och döskallar - helt enkelt!
Astrids overall är fortfarande väldigt rosa och Alvins jacka fortfarande
brun... men man kan ju låtsas!


Fin utsikt och sol hade vi iaf då vi promenerade längs med sjön. Tur var
väl då det för nära 3 j*kla timmar tog våran "lilla" milslånga promenad.


Det är riktigt spännande att ge sig ut och promenera nu för tiden. MIn
bebis är nämligen väldigt snabb i vändningarna när det gäller humöret
i vagnen. Ibland somnar hon och kan sova i någon timme, oftast ligger
hon vaken och småkikar och har man riktigt "tur" så blir hon mitt i allt
tokarg, sträcker på hela kroppen, skriker ilsket och ska ur vagnen
snabbare än snabbt.
Fryser hon? Är hon hungrig? Har hon ont? Behöver hon ny blöja?
Nej! Stannar man vagnen och pratar med henne så skrattar ungen, lyfter
man upp henne och bär henne i famnen en bit är hon jättenöjd! Hon vill
bara inte vara i vagnen.

Jag längtar till sommaren, då ska jag alltid ha med en bärsele under
vagnen, nu känns det lite för bökigt med alla ytterkläder...